Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
När e föddes var där en tjej som fått 6 missfall innan den lille fine pojken hon fick kom. Hon valde att snittas för att hon orkade inte mer risker.
Nä du är!
hihi...
"...du mé...
...å ja mé!"
God morgon!
Jag tycker 100202 är ett bra datum att födas på! 
En liten kommentar till modiga Blommis och Daa som vågar kasta sig ut i det nya och okända. Min erfarenhet är att det är jätteläskigt att förflytta sig utanför sin "comfort zone", men man blir oerhört stärkt och stolt när man har klarat av det. Och då blir comfort zonen lite större...
Som exempel stod jag 19 år gammal på Landvetter och grät när jag skulle ta avsked av familjen och flytta till London. Men oj vad jag lärde mig mycket under det året. När jag 21 år gammal var på intervju på SAS i Oslo och aldrig hade satt min fot där innan var jag inte heller så kaxig, men shit vad stolt jag var när jag tog på min uniformen för första gången 
Jag blev också ombedd att bli ordförande i vår tidigare bostadsrättsförening, vilket kändes jätteläskigt. Skulle lilla jag klara det? Men det gjorde jag, och det har varit en tillgång både på mitt CV och mitt självförtroende.
Utan alla dessa erfarenheter hade jag inte varit den jag är idag.
Och Blommis, nyttan av alla jobb kanske inte framkommer i CV:t, men det kan absolut framhållas i det personliga brevet.
Heja er, ni är bra!
Jag har förresten precis blivit ombedd att kandidera till ett uppdrag på jobbet som känns lite läskigt. Men jag ska göra det!
DET gläder mig något oerhört att läsa!
Här kommer ett lass nya kramar, om de förra har tagit slut
*KRAAAAAM!*
Jag missade för övrigt ridningen igår eftersom jag körde fast med bilen... Vår lilla väg var inte ordentligt plogad, så jag fastnade när jag skulle backa ut. 
Det tog mig 50 minuter (och typ en tank diesel) att skotta, gasa, skotta, gasa osv. Det var inga vackra ord som kom ur min lilla mun när jag ringde maken och beklagade mig
EA, vad trist med huset! Men sagt, då var det inte meningen att ni skulle bo där. Drömhuset kommer snart, det är jag säker på!
Var ÄR ni?!
Lanovia? 
