Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
lanovia: Varuhuset säsong 5 väntar på mig här hemma 
Det är ju såå roligt med alla dessa gamla serier. Kommer ni ihåg "Goda Grannar"? Den är på väg hem till mig as we speak
Okej. Nu har jag suttitt HELA den här eftermiddagen och försökt samla ihop min sorgliga ursäkt till karriär i ett dokument. Fy tusan! Ja och dessutom har jag mailat det till tjejen som ska hjälpa mig. FUCK! Nu ser hon ju den patetiska samlingen av otillfredsställande skitjobb.
Jag får verkligen ångest av att syna mitt yrkesliv.
Hejhej NINNIS! Ni verkar ha haft det härligt. 
*kramar*
Du får hänga med oss tills killarna kommer tillbaka igen.
Kan se det framför mig.
Hörni, när man tagit sig samman och gjort en ångestgrej-borde man inte vara värd en semla då??? 
Villemoa: kommer alla måndagar att vara sådär hektiska eller är det tillfälligt? Nej, det där med tuggummit låter inte som en höjdare.
Blommis: Otillfredsställande skitjobb? Sorglig ursäkt till karriär? Men... Kan inte tro att det är riktigt så illa... Ser det inte alltid ganska futtigt ut när man skriver ner på en enda rad det där året man jobbade på det där stället som man inte hade en tanke på att stanna på men ändå levde, gjorde sina uppgifter och utvecklades? *peppar och kramar om ordentligt*
En semla, eller glass. Eller kanske choklad. Eller alltihop.
Jajamensan.
Min make har en arbetskamrat som hade tre MF innan hon fick sitt första barn. Det är en sån där sak som borde ha varit uppmuntrande, men inte var det. Jag såg framför mig en supermänniska som kunde resa sig ur spillrorna efter ett tredje MF och försöka en fjärde gång, alternativt en människa som inte känner så mycket och därför inte tycker att det var en så stor sak. Eftersom jag inte är någon supermänniska eller en människa som inte känner så mycket, har jag varit ganska säker på att något sådant klarar jag inte av.
Idag fick jag veta att inte hon heller är supermänniska eller okänslig. Hon mådde väldigt dåligt och blev deprimerad efter alla MF:en.
Men ändå... hon vågade igen.
Det är faktiskt möjligt.
*förundrad*
Daa: Min kompis hade också tre MF när de försökte få till barn nr 2. Sedan hade hon ett eller två MF när de försökte få till barn nr 3. Varje gång tog hon det jättehårt och jag förundrades också hur hon ändå kom tillbaka efter ett tag och vågade igen. Jag beundrar henne verkligen.
Jag tror du också är stark och kommer våga, men allt har sin tid och ta det i din takt,så att du hinner med själv i känslorna. Alternativt, "hoppa och blunda". Jag håller på dig, min vän, och du fixar det här, det VET jag KRAM!!
Jo ganska pissigt ser det ut med Städerska, vårdbiträde, KOMVUX och Barnskötare, folkhögskola och jättelångt glapp med gravid och föräldraledig. 7-eleven har heller aldrig varit något att skryta med direkt.
Jag vet mycket väl att jag under mitt brokiga liv skaffat mig en livserfarenhet och lärt mig saker som andra ibland kan leva och dö utan att komma i närheten av. Jgag vet också hur hårt jag jobbat, envist, lojalt och tålmodigt uatan gnäll.
Jag inser till fullo att de flesta faktiskt inte begriper vad man varit tvungen att prestera-oftast under dålig ledning, underbemanning och alltid med för dåligt betalt.
Tyvärr känns det inte direkt som att allt utvecklande och karaktärsdanande syns där bland bokstäverna.
inte heller syns ju allt man gjorde åstadkom och lärde sig vid sidan av sitt arbetsliv under alla år. Förhållandena man hade, nyttan med att flytta hemifrån tidigt, det modiga i att lämna lilla orten och ensam flytta till nya gång på gång...
Ja ni fattar!
