Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Tack alla som kommenterat mitt tant/Bim gnäll igår. Jag vet faktiskt inte riktigt när BIM är, har tänkt 28 dagar vilket ger BIM idag, och tyckte att jag kände ÄL mitt i den cykeln, men det kan ju vara annorlunda. Efter mitt MA känner jag ju inte min kropp alls, jag fick en blödning dag 22 efter skrapning som jag räknade som dag 1 på en tant.

Ja, ja, jag avvaktar någon dag till innan jag slösar ännu ett test.

Nej Snorkis, ingen tanta ännu.

Vad roligt att du börjar landa lite i graviditeten. Och vilket jobbigt sätt att informera jobbet på!

Rolig tråd på FL: www.familjeliv.se/Forum-3-149/m49853067-1.html

Fick tårar i ögonen när jag läste vissa inlägg (jag är inge blödig på grund av hormonerna, näääädååå)

Start - Jag lyckades ju stoppa spridningen (hoppas jag) så det är bara en tjej i min grupp som vet om det. Tänkte ju vänta tills vi varit på KUB innan jag säger nåt.
Ooooh, vad spännande vilken dag är du på? Och hur många dagar har du normalt? *håller genast tummarna*

Vickan - Ja, helt oväntat! Ringde henne på kvällen och förklarade att det inte hade varit så lämpligt, hon förstod då, men hade nog inte tänkt efter innan...

BS - Säger som du: Let´s dance, jippi! Oväntat många som var ganska duktiga redan första programmet tycker jag.

Snorkis,

förr var jag som en klocka 28 dagar. Efter dottern var det allt mellan 22 och 36, cykeln där MA:t kom verkar ha varit 28. Så det är nog ganska förmätet att tro att det är 28 dagar nu. Eftersom jag ska igång med prog vid ett eventuellt pluss vill jag ju ha koll, därför allt nojande.

Start - Ok, men vilken dag är du på nu? om du vill säga förstås?
Jag tänker iaf hålla tummarna för dig

Nähä, nu ska bege mig in onlinespelens förlovade värld. Trevlig fredag på er!

Snorkis, idag var alltså dag 28=BIM, förlåt om jag var otydlig.

Å vill först börja med att krama om Frejis!!!! Hoppas din pappa är bättre nu! Så otroligt jobbigt när närstående blir akut sjuka. man känner sig så maktlös.

Har skummat de senaste sidorna (mååånga...) men har nog glömt 90 % av det jag tänkt kommentera. Sorry! Vill dock säga till PB att jag kan känna igen mig i dina tankar och känslor. Oftast är jag en positiv person med positiv livssyn, men ibland kan trötthet, stress aoch annat hinna ikapp och då ramlar man bara handlöst ner i ngt jävla hål som plötsligt öppnas upp under ens fötter!
Och det rä med att alla har så perfekta liv. Så kan jag också känna ibland. Att alla runtomkring en verkar så lyckliga. har det fantastiska huset eller den underbara lägenheten. De perfekta barnen, den idylliska familjen, det välbetalda OCH intressanta jobbet. Dessutom har de rest till världens alla hörn och är hur snygga och vältränade som helst. Allt på en gång såklart, hahahaha!
Och plötsligt känner man att man själv inte ens vet "vad man ska bli när man blir stor" men inser i nästa sekund att "faaan jag ÄR ju stor NU!" Till och med på väg att bli lite väl övermogen för vissa saker.....!
Men men oftast kommer man så småningom på att man faktiskt har det rätt bra ändå. och att alla faktiskt inte har allt det där perfekta. Att vissa kasnke har det perfekta huset, andra den perfekta romantiska mannen som aaaaaalltiiiiid vet exakt vad han ska säga och göra för att få sin kvinna att må som en drottning.... Sedan är det ytterligare andra som ser ut som gudinnor och ytterligare andra som har de spännande jobben....

Jag tror de flesta kan råka ut för sådana ögonblick när man känner sig "mindervärdig" på ngt vis. Men så länge man kan komma ur dessa tankar och känslor och inse att det liv man lever är BRA och att man faktiskt har oerhört mycket man älskar omrking sig, så tror jag itne det är ngn fara. Snarare ett tecken på att man är mänsklig och kan känna sig liten och sårbar ibland.

Telis,
vill även takca dig för den otroligt mysiga fikan första dagen på det nya året!!!!

Och FruLLis FAAAN vad roligt det var att äntligen få träffa dig!!!!!
Blev även sjukt glad av att nu se om dian känslor för dina superkillar!

Liten, så roligt att se dig igen och din nya FINA mage också! Du är ju superfin så jag hoppas verkligen att du inte känner dig enbart stor och otymplig utan kan njuta lite av din fina gravidkropp! men jag förstår samtidigt dina känslor. För jag kände själv att jag saknade och längtade tillbaks till min "gamla" kropp när jag var i slutet av gravitditeten. och då kom jag ju inte ens så långt, haha! Eftersom Lill-Skruttan kom ut redan i vecka 33 missade jag ju nästan 2 månader!

Sedan måste jag även säga till er tjejer att jag är såååå glad för att ni orkade lyssna på mitt jidder om min Norénska familj! TACK!! jag behövde nog få vädra lite....
Och än mer glad var jag över att ni inte bara lyssnade utan även delade med er av era egna liv och tankar och känslor! TRUE FRIENDS!!!!
Ska väl meddela att resten av tiden hemma blev bra. Inte helt "naturlig" hela tiden, men det kändes skönt att vi alla ändå andrängde oss lite extra för att inte falla ner i den där avgrunden vi var i förra julen. Så med facit i handen känns det ändå bra. jag är glad över att det gick så bra som det gjorde. Men jag är också sjuuukt glad över att vara tillbaks hemma igen. Bo i mitt eget hem. Rå min egen tid. Kunna umgås med min man...!
Mmmm.... jag njuuter verkligen!