Tantvarning6

Det är väl klart att du får vara ledsen, hon har ju varit med nästan hela ditt liv! Man får visst sörja ett djur, den sorgeprocessen är likadan som vid förlust av en människa och tar ungefär lika lång tid också.

En klen tröst är kanske, att du inte är ensam just nu med de symptomen! Varför kommer sådant skit så ofta vid den här tiden på året?

Fint (både tummar och visslingar är bra).

Cantaton: skit med rösten Ont i halsen är ju inte så party, det heller. *krya-på-dig-kram*

Heloise: jag visslar och hoppas på att det är roligheter som är orsaken Vad tråkigt med lilla ponnyn förresten! Kram

Daa: *stoppar huvudet i sanden och visslar för dig också*

Aleta: hoppas verkligen att det inte är nån fara med lillans rygg! Kram

Cantaton: vad härligt att det går framåt med pappa! Trist med rösten Kraaaam!

Vad roligt att det går framåt för din pappa Cantaton!

Tack för alla sympatier. Jag har varit med lillan hos tant doktorn idag. De vill inte röntga henne ännu utan vi ska avvakta till på måndag och se om det blir bättre. Suck.
Urinprovet var normalt i alla fall och hon var världens duktigaste!

Heloise, jag vet precis hur du känner. Jag blev tvungen att avliva min min häst när hon var 35 år. Det värsta var att det var av ekonomisk/praktiska anledningar. Hade jag haft ett ställe att ha henne på så hade hon säkert levt minst fem år till, men jag hade inte råd. Jag börjar gråta än idag bara jag tänker på det.
Nu går hennes 30-åriga dotter i hagen och henne tänker jag ha kvar så länge det bara går. Hon sprang runt som en fölunge i hagen igår så jag hoppas att hon blir kvar läääänge till.

Hoppas med dig! Och här får du en kram! I morse kom jag att tänka på min första katt, som fick gå ute för jag inte förstod hur farligt det kunde vara. Hann inte kanstrera honom innan han försvann. Undrar så vad som hände honom, om han dog i trafiken el hamnade hos någon annan. Misstänker att min första man var inblandad i försvinnandet. Han tyckte inte alls om min katt. Blir så ledsen när jag tänker på honom...Tarzan alltså, inte puckot till man!

Nånstans älskar jag ändå livet.

Tack.
Visst är det jobbigt att aldrig få visshet?
Vi hade också en katt som försvann när jag var liten.

Vi hade en unghund som försvann också och vi gav upp hoppet efter tre veckor. Fast då ringde polisen och hade fått in en hund som passade in på vår anmälan.
Ett par hade hittat henne på en ö där hon hade levt på rötter och smådjur. Det var hennes egen svartsjuka mor som hade lurat dit henne och sedan simmat hem igen och lämnat henne.
Resten av livet så gick hon och drog upp morötter direkt i trädgårdslandet och tuggade på. Dessutom så hörde hon hur sorkar sprang under marken och försökte gräva fram dem.

Ja visst är det hemskt när man måste avliva djur, oavsett anledningen. Mamma var tvungen att ta bort sin första häst när vi flyttade ifrån vår stora hästgård( ca 35 box). Eftersom Illegal, som då var 35år hatade att åka transport och vägrade helt sonika att gå in i den. Man kan ju inte börja bråka med en så pass gammal häst, sen så skulle ju mamma och pappa har resten av hästarna på en travcamp, där fanns det bara tråk paddockar etc, inget för en gammal häst.

Nu har vi nya bilen säkert på plats inne i garaget, har inte kört den ännu, men den verkar kul!

Tänkte ta en 30-40 min på träningscykeln innan vi ska in till stan och bli bjudna på middag av bästa H och hennes sambo S.

Maken ringde precis, snön vräker ner inne i Lund, käckt! (inte alls, alltså!)Blir det riktigt otäckt får jag väl sova över hos min konfirmandledare! Känns inte så attraherande att köra tre mil i vräkande snö. Förhoppningsvis plogas de större vägarna om det blir mycket. Det skall inte vara en massa snö här, V V V!