Åh, sambon och jag HAR rett ut nu-ordentligt.
Men jag hann bli arg en vända till, just över fenomenet att det alltid är från mig pratinitiativen måste komma. Jag har sagt åt honom att det kan komma en dag då jag en gång för alla ruttnar på att ensam ta det ansvaret och att jag inte är intressrad av att leva med något jädra fjäderfä utan vill ha en medmänniska som tar vuxet ansvar på ALLA områden i vårt gemensamma liv.
Han verkade hålla med om att det är en rimlig förväntan.
Dessutom tycker jag det är orimligt att man ska få tjura i över ett dygn, och har klargjort att även om man själv bara tycker att man går undan och är ifred, så tar tystanden OCKSÅ plats och brer ut sig omkring den som är lämnad i den utan att veta vad som sker inom den som gått undan.
Därför kan man inte hålla sig undan i dagar.
Att man kan behöva lugna ner sig däremot, det fattar ju jag med. Och behöver också ibland.