Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Blommis igen, har det dykt upp några indianer än? 
*vissel?*
Kämpa lite extra för att KÄNNA att vi verkligen är tillsammans i allt det jobbiga, skulle det vara...
EXAKT så är det! Som när jag står härnere och har flyttat 45 mil och bara får p-a-n-i-k när jag känner att den jag tog det steget med inte fattar ett skit av vad jag säger...
Japp, Niagara-style indianisar. Redan i fredagskväll faktiskt. På dag 27 alltså-utan hormoner! 
Vad synd att indianerna kom, Blommis... 
Men bra att de har vett att komma i tid om de nu måste komma! 
Ja, nu har jag ju inte alls räknat dagar eller jagat ÄL den här tiden som vi bott här, och det har varit VÄLDIGT lite av "umgänge" också för den delen, så jag har faktiskt inte gått och hoppats i någon större utsträckning. Mer noterat att den där mikroskopiska möjligheten ju trots allt ändå funnits.
Och som sagt, man gläder sig ju åt allt som verkar något sånär regelbndet när man är vad vid hoppjerkor till indianer annars.
Det gick ju finfint det där! Bebisen mår prima, hjärtat slår som det ska och allt såg helt enkelt perfekt ut 
Vi kollade händer, fötter, hjärta, hjärna, magsäck - ja typ allt. Storleken stämmer precis med uträkningen, så allt är helt enkelt bra
Barnmorskan trodde att anledningen till blödningen var att jag har en lågt sittande moderkaka i framvägg, nära livmodermunnen. Men hon trodde det skulle rätta till sig när livmodern växte till sig lite mer.
Just det, vi fick lägsta risken för DS också.
Tyvärr fick inte maken vara med och se ultraljudet, för självklart var det något som skulle strula. Det var jag som körde till sjukhuset och eftersom det var lite bråttom stannade jag utanför entrén och "släppte av mig själv", så skulle maken åka och parkera. Problemet var bara att jag stängde av bilen helt när jag klev ur, och sen gick den inte igång. Så medan jag var på ultraljud så stod maken och väntade på bärgaren... Tur jag fick med mig ett par bilder och att allt var bra! Började faktiskt gråta när jag såg bilden på skärmen och tydligt kunde se hur hjärtat slog.
Pumpkin, vad underbart att allt såg bra ut!!
Blommis, nedrans indianer! :-3 Men som sagt de kom ju i tid ialla fall...
Ninnis, vad kul att hundkursen gick bra. Tråkigt med tjafset ni haft i helgen däremot. Ibland behövs det dock för att rensa luften och sedan kunna gå ännu mer enade tillsammans genom livet. Hoppas det känns bra nu. *kramar*
Jag sitter i telefonkö till BM nu, alltid lika upplyftande. Skall försöka reda ut om jag skall ta 1 eller 2 sprutor. Har ju kommit nya bud nu.
Och där kom jag fram och fick beskedet 1 spruta. Gött!
Vad härligt, Pumpkin! Grattis igen 
Just det, jag har helt glömt :-3 -gubben! Den har passat ganska bra ett par gånger den här helgen...
Vi pratade ordentligt igår och förstod varandra till slut, så nu känns det bra. Det där med make-up mys kan ju förresten vara riktigt trevligt, om man bara har fått sura klart först... 
Nu har jag skickat blomsterbud till makens jobb, jag tyckte han kunde behöva det.
