I vått och torrt och väntan

Idag hoppar vi över godmorgon, för den känns inte god någonstans. Inte för att jag är på dåligt humör utan för att klockan ringde väldigt många timmar för tidigt. Vill bara sova idag. Min första tanke imorse var, nej ikväll är det rep då får jag inte bara dega i soffan. Hallå sen när blev jag en sådan torris??
Men måndag innebär att det snart är fredag och då skall ju vi till Malmö, en helg med bara maken, hotell och hotellfrukost. Tjoho!!!

Pumpkin GRATTIS!!! Vad roligt! Håller tummarna att allt ser bra ut idag. Kom tillbaka hit och berätta så fort du vet.

Villemoa jag är verkligen tidsvill nu. Är det första indianbesöket sedan MF? *håller tummarna och visslar lite inför ÄL*

Såg förresten en liten tjej på 4 mån igår, blivande lekkamrat till Spillevinken. Det är svårt att inte längta då.

Appropå på spillevinken så är min systerdotter, 2 år så himlans söt. Rätt som det är hör man henne säga "Lanovia bebis, Lanovia bebis" Om hon sedan sitter i mitt knä så börjar hon leta sig i genom lagret av tröjor och resåren på byxorna, när hon sedan når magen slår hon med händerna och säger förvånat "bebis borta" Tror hon tycker att hon borde kunna se bebisen

Hej och grattis Pumpkin! Hoppas allt ser bra ut idag och att det inte kommer mer blod.

Blommis, vad skönt att det redde ut sig till slut. Här har det också varit en hel del tjafs i helgen Dålig kommunikation, ovisshet, frustration och vitt skilda sätt att hantera jobbiga saker blir en dålig kombination ibland... Vi kom dock till någon form av enighet sent igår kväll, så det känns bättre nu. Tur det, eftersom killarna nu är på väg till Sthlm igen. Men jag känner också att klockan gärna hade kunnat vänta lite med att ringa imorse...

På plussidan så gick lördagens hundträning jättebra. Vovven var SÅ duktig, vi var riktigt överraskade. Igår var vi hos gudsonen med föräldrar och bjöd på whiskytårtan som jag tipsade om

Blommis, vad UNDERBART att höra dig berätta om sonen och handbollsspelandet! Jag tror också att han kommer in i allt det nya på nolltid, då blir nog saknaden efter det gamla minder och mindre. Heja honom!

Lanovia, jag vill också ha hummer!

Och förresten så gick gårdagens kvalmatch MYCKET bättre Hejade du i smyg, Fru Bygg?

Jag är trött som en gammal bäver idag. Hade tänkt soooova men eftersom sonen känner sig sjuk idag så fick jag ju lov att gå upp och sjukanmäla, få fyr i pannan och så.

Han har klagat på att "det känns konstigt i halsen" i ett par dagar och jag gissar att gårdagens totala urladdning under matcherna gjorde att det bröt ut nu. Har inte tempat, menhan känns rätt varm, så det är ju bäst att inte släppa honom till klassen så han inte smittar alla eller mår sämre.

Men nu missar han ju handbollen ikväll då. -Det är förövrigt en bra måttstock på hur sjuk han är, för skolan kan jag tänka mig att han skulle kunna vara lite sjukare än han är för att slippa gå till vissa dagar, men INTE handbollen, för den älskar han ju.

Ninnis, vad jobbigt det är med alla de där känslorna och kommunikationen och allt ibland! Man vill bara kunna spola framåt och slippa det, men det går ju inte.

Och för det mesta är det ju inte konstigt att det blir som det blir. Det är ju oftast i lägen då det är extra påfrestningar i tillvaron på olika sätt som det blir pressat.

Kolla bara på oss här i tråden, alla som berättat om tjafs har ju saker som lätt kan räknas upp på "Listan för saker som är jobbiga att hantera"
oavsett om det är husbyggen och dubbeljobbande, nyförlösta mammor eller sjukstugor, arbetslöshet, infertilitet eller missfall eller vad tusan allt är som livet tydligen ska innehålla.

Vilken DUKTIG vovve du har Ninnis! *smyger till honom en liten godbit*

*håller tummarna för Pumkin som ska göra UL*

Gode Gud gör så att allt är bra med lilla Myran!

Förresten: ni som inte hängt här så hiiiimla länge än, kanske inte vet att Pumpkin var en av de dagliga deltagarna i åtminstone en till "gostråd" här tidigare, men nu har hon inte hängt här så mycket. Extra kul med uppdatering och nyheter alltså, och självklart är det ju bebistråden här som det nu ska gosas i anser ju jag då.

Mer presentation får hon komma med själv när hon dyker upp.

Visst är det så, Blommis. Jag tror egentligen att vi faktiskt blir starkare tillsammans när det är jobbigt, ibland tar det bara lite tid, skrik och tårar innan vi kommer dit. När man som mest behöver känna att det är vi två mot världen så känns det ju som allra jobbigast om inte den känslan infinner sig omedelbart. Och eftersom vi befinner oss 50 mil ifrån varandra stora delar av tiden så måste vi kämpa lite extra för att vi verkligen ska vara tillsammans i allt det jobbiga.