Livets viktiga och oviktiga frågor

Frejis: Ja, det är jobbigt, men jag vet i alla fall vart jag står nu... Pappa ältade kanske litet väl mycket när jag sprang på honom i affären, för jag blev ganska irriterad när han menade att "det var inte någon merit för honom att vara där och vara lakej åt oss" typ. Och så tyckte han att jag inte skulle vara så mjäkig och låta maken bestämma allt. Nu är det ju dock så att jag och maken bestämmer gemensamt vad gäller huset, och vi brukar bli överens förr eller senare. I vissa fall kanske den ena bestämmer mer, men då bara för att det inte spelar någon större roll för den andre... Alltså ville även jag ha ett trätak utan en massa stora, fullt synliga spihuvuden, om möjligt. Jag hade större förståelse när det gällde yttertaket, att pappa inte vill hjälpa till eftersom något inte var som han ville ha det. Det syns ju utifrån, och folk han känner kan åka förbi och se att han jobbar med det och förknippa det med honom. Så är inte fallet med vårt kök. Men om det inte passar pappa att göra som vi vill, så kan det kvitta. Jag är besviken, över att han bara verkar vilja hjälpa oss om det är en merit för honom, inte hjälpa oss att få det som vi vill ha det. Men det är väl bara att konstatera att han verkar ha ett jäkligt bra jobb om han alltid annars kan göra som han vill, och aldrig behöver ta hänsyn till hur kunden vill ha det, i särskilt stor utsträckning.

Puh, långt. Tänkte ju besparat er den harangen, men nu fick ni den i alla fall. Ska bara stålsätta mig så mycket som möjligt, får se om jag hinner prata med pappa ikväll. Jag vet ju att jag kommer börja gråta, men jag vill helst få ur mig det mesta innan det händer.

Fan att man ska behöva "uppfostra" sin pappa...

Sept: nej jag tror inte att Moa inser att vi är ledsna.

Cicci: vilket minne du har!!! *impad* Moa hade BF 23:e men kom 26:e precis som du kom ihåg.

Telis: vad tråkigt med resan men förstår om ni inte vill ta några risker! Du vet väl att du bör få behandling inom 48h från att du känner första symptomet?

Jag menade inte på allvar att det är en svaghet att gå till kurator/psykolog - det har jag gjort många ggr i mitt liv och alltid haft stor nytta av. Jag var bara lite ironisk över att jag tog det här så hårt. Missfall händer ju hela tiden. Oavsett om jag pratar med kurator el bara min BM (som jag skulle ha haft) så tror jag det är bra med ett "avslut". Tänk, imorgon skulle jag ha gjort blodprov för KUB...

Moas kalas blev iaf väldigt lyckat och hon älskar sin nya röda 3-hjuling Det var bara 3 barn och 10 vuxna så det var mer vuxenkalas över det med mousserande att dricka. Vi hade outsourcat tilltugget till ICA Focus smörgåstårta och min goa svärmor hade med sig sin übergoda hallonmarängtårta med färska egenplockade hallon.

Oj, glömde - Koko - GRATTIS!

Muggles, vi brukar också ofta köra med Icas färdigmat vid kalas, de sista gångerna har vi haft deras planka med mat, skinkor och patéer, frukt, grönsaker och bröd, och köpt till potatissallad och ostar. Så åker man bara och lämnar tillbaka plankan sedan efteråt, de har plankor med både kött och skaldjur, himla bra.

Nu har vi i alla fall äntligen hittat gummistövlar, på Maxi i Sollentuna, jag tror vi tog det sista paret i storlek 28 i hela affären. 29 fanns det däremot lådvis, likadant i alla affärer jag varit i, det är ju märkligt.

Iris gillar sin trehjuling också och i somras cyklade hon hur mycket som helst på den men just nu verkar den inte intressant. Ändå cyklar hon massor på dagis.

Frejis, ska du verkligen plocka svamp med dina sammandragningar och allt?!

Ja den där bäckenbottenuppluckringen som kom på slutet var inte rolig men där kändes det tydligt att det satt nedåt i bäckenet. Det som kommer tidigare i graviditeten för mig och som börjat komma nu den här gången är lite allmänna besvär, som ont i sidorna av magen beroende på hur man ligger i sängen, ont att gå i trappor, särskilt nedför och så.

Frejis!
Viklen vecka är du i nu???
Jag gissar att du är runt samma vecka som min Lill-Skrutta kom?
Hon kom vecka 33+3.
Iallafall känns det ju tryggt att din lilla Busa i magen SKULLE kunna komma nu utan att det vore någon direkt fara, även om jag självklart hoppas hon stannar hela vägen.
Känner du annars av ngt mer nu? Minns dina tidigare problem med värk etc.

Cicci,
ojojoj! Tänk att Kokosen fick det så dramatiskt!
Men jag är glad att höra att allt gick bra och att de alla mår bra!
Får man fråga hur mycket Victor sover och sov som bebis?
För Lilltjejen sover vääääldigt lite har jag förstått jämfört med de flesta andra barn jag vet.
Hon har alltid sovit lite. Även som superliten bebis. Ja inte de första 2 månaderna eller så men då skulle hon ju knappt ens varit född egentlgien...
Nu sover hon mest på dagis. Där KAN hon faktiskt sova t o m 2 timmar när hon "nappar" men oftast är det 45-65 minuter. Alltid enbart en gång om dagen runt 13-tiden efter lunchen där.
Här hemma med oss på helgerna blir det sällan längre än någon halvtimme. Visserligen KAN hon ibland sova 2 ggr istället för 1 men inte alltid och ibland blir "andra nappen" då enbart 20 minuter eller så.

Vi tog upp detta med dagisprsonalen samt med hennes barnläkare men ingen var bekymrad eftersom hon växte bra och allt annat verkar finemang med henne. De sa mest att "hon behöver nog inte så mycket sömn" och att detta kan vara väldigt olika mellan olika barn.
Hon sover däremot ok om nätterna nu. Förutom att hon nästan alltid vaknar vid midnatt och då tar vi över henne i vår säng för annars somnar hon inte om.
Men oftast lägger vi henne runt 20-21-tiden på kvällen och sedan sover hon till 06.30--07.30-tiden på morgonen.
Dock bökar hon alltid omkring som en liten griskulting i sängen så själv sover man sisådär när man har henne i sängen. Haha såhär i efterhand önskar jag att vi köpt en King Size bed istället för Queen när vi flyttade hit..,..
Men men...

Vickan,
jag minns hur det var att pendla! och gå upp TIIIIDIGT!!!
och ändå komma hem relativt sent.
Jag tror jag gick upp vid tidiga morgonamningen då runt 04 och sedan åkte jag till jobbet runt 05.30. Försökte sedan komma hem runt 17.30-tiden. Så visst var det lååånga dagar hemifrån.
Och trött var jag nästan hela tiden.

MEN du har ju ändå fördelen att du kommer vara föräldraledig lite längre än jag var!!!
Jag tyckte det var allra tyngst mina första 6 månader på jobbet. Dels för att jag ju fortfarande ammade då och sov rätt lite om nätterna. Dels var det kanske även för att det var så mörkt då eftersom jag började jobba i september och sedan kom ju höst och vintermörkret.
Men som sagt, jag tror jag skulle känt lite annorlunda om jag pendlat nu. Viserligen sover man inte tipp topp men helt klart är man piggare nu än när Lillskruttan var 3 månader!
Vilket hon ju var när jag började jobba.
Man blir ju även lite trött av alla amningshormoner också. Men jag gissar att du inte kommer att börja jobba igen efter mammaledigheten förrän du slutat amma. Iallafall nästan helt, beroende på hur länge du ammar. Men iallafall har du ju slutat att helamma då så det borde bli bättre. Plus att ni bor stort så du kan säkert se till att få lite mer ostärd sömn på nätterna också!

Men visst, jag avundas dig inte. Det kommer säkert kännas tungt emellanåt för det ÄR tungt att pendla. Men du får se till att sova på bussen! Haha, ibland kunde jag fakitskt uppskatta mina 35-45 minuter på t-banan (jag hade ju byten så det var längsta tiden på ett och samma fordon). Då kunde jag sova mer eller mindre ostört! Fast ett par ggr missade jag min station och fick åka tillbaks!

Telis,
så ni ställde in resan!!!!???!?!??
HOPPAS att ni kommer få en härlig semester trots allt!
Surt att behöva ställa in p g a sjukdom. MEN eftersom jag ju tror att du kanske någonstans fortfarande inte kände dig helt "på" för denna resan så kanske det ändå var ett skönt beslut att ta??????
Hoppas iallafall att ni får en Greklandssemester eller en semester där ni kan njuta av ledigheten, god mat, bra böcker, varandras sällskap oavsett VAR ni är!
Men känner jag dig rätt så kommer det bli just så!!??!!!
Du verkar kunna njuta av livets goda!
Nu är ni dessutom tre som ska njuuta av Livets Goda tillsammans!!!
Härligt!

Iiiih när jag tänker på det så kan jag inte låta bli att bli lite gladhispig!
TÄNK att Televinken varit inne mer än halvvägs nu!

Nu har vi haft visning på vår lilla stuga!!!

Jag har städat och plockat som en dåre. Läst lite här för att inte alldeles tappa bort mig, men allt vad jag skulle säga till alla...hm..

Iallafall, Ore: trädgårdsdesignern ska ju vara ert verktyg till att verkligen få precis den trädgård som är NI och era tankar. Så att ni känner efteråt att precis det här var det vi ville ha men inte riktigt kunde få fram själva. Som när jag gör brudbuketter...

Det viktiga är vad ni vill med trädgården. Vad ska ni kunna göra där? Vilka "rum" ska finnas, hur skötselkrävande får det vara? Gillar ni öppet och luftigt eller vil ni ha små undanskymda platser att gömma sig på?
Blommor eller mest grönt? Osv osv.
jag tycker absolut ni ksa använda henne till så detaljerad hjälp som möjligt. Det blir en bra helhet av det då för det mesta.

EA: när och du tittar in så har jag inboxat dig en fråga av tårtkaraktär ...

Trevlig söndag på alla trådisar! Kram!