Livets stora och små frågor

Hm, jag vet inte...jag säger inseminationer...Vi gjorde en där vi inte riktigt kunde göra hela grejen, alltså flera i rad, för det var storhelg och stängt, så den räknar jag knappt, men sedan har vi gjort två, och den här var den som såg bäst ut fast vi hann baram med en "omgång" för det visade sig att jag redan ägglossat så det blev bara ett prov som hanns med.

passion
åh NEJ! Det var itne meningen att du skulle känna så!! Vi är ju totalskadade här efter några år i debatten... Om inte den här tråden funnits så hade jag inte ens vetat om att man ska söka hjälp efter 1 år. Och vad som kommer därefter var helt ofattbart.

Jag är skitdeppig just nu jag med, fy fan vad segt det känns och nu kan jag inte längre säga att jag aldrig ens fått ett plus för det har jag ju men vad spelade det för roll. Det här kommer aldrig att funka igen och det är så sjukt orättvist och livet suger och jag vet inte hur jag ska orka mer. Mannen och jag är på helt olika platser just u, han deppade ihop efter missfallet men jag blir alltid som deppigast mitt i cykeln och han vet inte hur han ska trösta.

Jag tror inte ens jag har ÄL den här omgången men vad skulle ens det spela för roll. Jävla odugliga kropphelvete.

passion
vi gjorde ju två inseminationer, båda med puregon och ovitrelle för att jag skulle ägglossa fint. Första gången fick vi två ägg och andra gången 1. När den andra gången också misslyckades så tyckte vår doktor att det inte ens var lönt att göra en tredje (vi får 3 försök av landstinget) utan bokade tid hos Falun för ivf. Så vi hade inte så mycket val.

så vad jag menar är att säger er läkare att det nog ska funka så lita på honom! Känner ni för att göra fler inseminationer så gör det!! Är det ägglossningen som strular så borde det ju faktiskt funka till slut, inseminerad eller inte, bara du får hjälp med det.

Lappis
ååååååååhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh det bara måste funka!! *viskar med utropstecken*

Mmm... ja, saken är ju den att vi hela tidendels sagt att vi ju har ett barn och att vi dessutom varit övertygade om att man inte ens KUNDE få någon hjälp alls då, så bara att vi helt plötsligt hörde till dem som skulle få hjälp och göra hormonbehandlingar och så var en enorm omställning i vår värld.

Du skulle sett min sambos ansikte när jag sa att han skulle åka och runka i en burk...

Herregud, vi hade en natt då vi bara rök ihop som jag vet inte vad, i rena paniken över allting.

Nu alldeles nyss fårgade jag hur dt kan komma sig at han ADRIG säger något om allt det här med mindre än att jag tar upp saken.
Han säger att han inte vill gå och oroa sig för ngt han ändå inte kan påverka.

Detaljen att han kanske ändå hade behövt visa MIG att han åtminstone är med i processen glömde han kan man säga.

Faktum är ju-som vanligt att allt detta som pågår i min kropp, det pågår inte ihans, så han stänger väl liksom av sig och försöker att inte tnka och grubbla, men jag gör ju för fasen knappt annat än räknar och håller reda på olika slags dagar.

Han vill gärna ha en liten till, men skulle det inte bli fler, så är det inte någon katastrof för honom.
Jag lever ju däremot med insikten att det blir försent och känner just nu att jag inte funkar och får ju uppenbara kommentarer om att jag börjar bli för gammal av folk runtomkring..

Lappis-it aint over until the red lady sings håller tummarna tills hon kommer defintivt

Nenne-tack så hemskt mycket!!!!

Själv börjar jag fundera på om jag ska senarelägga besöket hos gyn en månad åtminstone (början av augusti är bokat)för att ge akun en chans att fungera??? Den skulle ge störst effekt månderna efter behandlingen

PB
fan att folk inte kan hålla tyst med sina åsikter som inte har en jävla aning om hur det känns.

nä, det är dags att införa brunstperioder!!

Passionsblomman-kan säga att maken min inte heller är ett dugg oroad över något utan hävdar att vi fortfarande ligger inom normal spannet då medel är 7 månader dvs allt mellan 1-14 månader är normalt enligt honom.....

Ja, det vore väl praktiskt!

Passionsblomman: köp/läs senaste numret av TARA (jag vet - tanttidning, men jag köper den ibland för att få känna mig ung och fräsch ). Du kanske blir uppiggad av artikeln om 40+-mammor!? Du är ju bara 38 - än finns det tid! Stor kram!