Livets stora och små frågor

Tinga - det låter otroligt skönt med semester och jag tror att ni gör klokt i att stanna lite längre på ett ställe för att göra dagsutflykter därifrån. Det blir lite mer av en riktig semesterkänsla då, att man slipper packa ihop och ge sig av efter två eller tre dagar.

Passionsblomman - rent teoretiskt borde du ju kunna testa med Clearblue. Det går ju att testa upp till tre dagar innan beräknat BIM även om resultatet inte blir helt tillförlitligt fast om man får minus finns det lite "tjusning" i det, typ den frestande tanken om att testet kanske visar fel. Jag är en riktig testoman så att jag skulle nog testa

Och jag tillhör ju denna andra kategorin .. som aldrig testar men har ju fått lite smak med det efter min utomkveds .

Jag fick ju ett plus på dag 25 men hade testat minus i flera dagar innan. Fast då visste jag ju om att jag har normalt har kortare cykel än 28 dagar.

ja, det är jag övertygad om att han har eftersom du är gift med honom! Men även solen har ju sina fläckar, så vi fattar ju att ingen är perfekt.

lappis
Nej, det tror jag ju inte, hahahahah trött var ordet, han sover ju på lunchen för att han är så trött av att Nancy vaknar så tidigt... Jag menar hallå, vänta du bara...

I morse runt 6 satt hon och pep och stirrade in i hörnet tills mannen såg att hon spanat in spindel GRANDE (hoppas det var honan) och väntade på att den skulle komma så nära så hon kunde nita den. Eller också var även hon skräckslagen av den och försökte skydda oss bara. Jag såg ju inget utan linser men eftersom mannen tycte att det ar bäst att jag gick ut ur rummet så vågar jag inte ens tänka på hur stor den måste varit. Inte så bra, vi har skitmånga spindlar i huset och det tyder ju på fukt... :-s

Nenne: Jag har hans fulla stöd men han glömmer liksom bort att JAG inte jämt är så jäkla stark och klok och orkar hålla ihop allt och alla. Jag är en sådan där som reder ut, sorterar upp, läger korten på bordet, samlar ihop alla känslorna och lugnar ner oroliga själar och stakar ut nya vägar och planer. Han är rätt ängslig av sig faktiskt.

När vi väntade första, hade han ritkig ångest att något skulle vara fel och sådär.
När det händer "katastrofer" i tillvaron får han bokstavligen rusa på toa och skita.

Jag har en helt annan förtröstan på att det kommer att ordan sig ooch att vår styrka räcker.

När det kommer dagar då mitt tålamod är riktigt lågt-typ PMS och han redan är ängslig och JAG vacklar inombords...

...så blir det inte så lyckat just den dagen.

Annars är han en strävsam, lojal och pålitlig riktig tvättäkta familjefar, som lever sitt liv för sin familj.

Att han är en slarver och inte lärt sig städa och prata om saker i någon vidare utsträckning har jag skällt ut hans föräldrar för.

Passionsblomman, ja mycket i makens beteende kan jag skylla på hans föräldrar, jag kan precis se var det kommer ifrån!

Lunchdags!

Eller hur!

Jag har sagt till hans familj att de är jävligt bra på att sopa skiten under mattan där och att det är förbaskat knöligt att gå på de där mattorna när man är van att ta ut och skaka dem istället.

Och jag säger ofta till maken att jag ska tacka hans mamma för hon uppfostrat sin son så väl. Ska nog ta och göra det ikväll för nu är hon på svensk mark (landat på Skavsta).

Nu försvann ett djupt filosofiskt inlägg som jag hade skrivit

men jag märker att jag inte är ensam om att se paralleller mellan makens beteende och hans föräldrar. Min man finner dock en del likheter mellan mig och mina föräldrar så att det jämnar ut sig. Mina föräldrar är dock mycket mer hjälpsamma, intresserade och delaktiga i vårt liv än vad hans är.

bra metafor, passion!!

Då hänger jag med i hur han är, hahaha det där med skithuset stämmer här hemma också! Min man är väldigt konflikträdd och vi kan fanimej inte gräla för han tänker mer än han pratar och jag är snabb med orden ut genom munnen men får ju aldrig någon respons och sen blir jag totalt SKOGSTOKIG om vi blir osams på kvällen och jag märker att jag börjar somna och han inte ens har sagt något till sitt försvar eller whatever utan ligger bredvid och stirrar i taket och suckar. Vafan nu blir jag ju uppeldad, hahahahah! Men det är nog det enda jag stör mig på, och det händer ju så sällan så han kommer undan m ed det för jag hinner ju glömma bort mellan gångerna hur han är då.