Livets stora och små frågor

Oops!
Vill såklart även tacka både Snaily och Kängu för pepp och stöttning!
Ni är inte glömda tjejer!!!
TACK!

FruLLan: Jag vill bara berätta om du inte vet det, att du har möjlighet att få psykologkontakt via MVC/BVC och det kostar gratis.

Jag hade en depression under min graviditet och fick småningom den hjälpen.
vi gick både jag och sambon tillsammans dessutom och det räddade hela vår familj kan jag säga.

Jag är vertygad om att du behöver prata med någon proffessionell. Det är tämligen uppenbart.

Jag hoppas du tar steget att skaffa den hjälpen, så du kan få komma ut på andra sidan och må bra. Vänta inte!

Sweetan - jag tror att er situation påverkas av samma monster som jag lever under... "konsten att leva på standby trots att man känner sig vuxen". För min del dämpades detta när jag fick fast jobb och vi köpte hus här i hålan. Men samtidigt VILL jag ju inte bo här och alltså anser jag mig leva på standby i alla fall.

Det handlar om konsten att landa. Både i val, prioriteringar och de begräsningar som livet innebär. Skitsvårt, smärtsamt och hemskt. Och jag har INTE lyckats. Denna vecka är den 6 år sedan jag flyttade till hålan och det har jag INTE förlikat mig med...

Men så bor vi i en billig villa på 125 kvm med fin trädgård, bra pendlarläge, billig mat och promenadavstånd till sjön. 300 meter till sjukhuset men 25 mil till släkt, vänner och skyddsnät. 7 mil till jobbet som är mitt drömjobb, välbetalt och superskoj. Livet är mysko!

Snaily - inget litet chokladsug idag som jag kan fresta med mina nybakade nougat- och chokladrutor? Jag har blivit hemskt sugen på att baka de senaste dagarna, så det gäller att rida på vågen och passa på att fylla frysen.

Var på jobbet idag och bjöd på brownies, som jag bakade i förra veckan. Enkelt sätt att bli poppis på! Passade på att få datorn fixad också - den har varit lite konstig den senaste tiden och det visade sig att jag fått virus i (på?) den!

Nu ska jag nanna kudden och hoppas intensivt att det blir alltmer progesteronvitt hos Nenne igen. Är datorlös imorgon (besvärligt virus att bli av med ), så jag får tåla mig tills kvällen med att läsa ikapp. Men mina tankar kommer att vara hos dig, tjejen!

Förresten, FruLlan, jag kan bara instämma i tidigare talares förnuftiga råd om att se till att få prata med en psykolog så fort som möjligt. Ge det en ärlig chans! Det kan omöjligt bli värre än vad det är nu.

Dessutom tycker jag att du ska akta dig för att bara tänka att "jag är så här och jag kan inte ändra på mig", för det antyder att du verkligen inte _vill_ älska ditt barn. Jag vet att du har många fasta principer som du inte vill rucka på, men du kommer ju att göra dig själv, och kanske även barnet, otroligt illa om du bara fortsätter att borra ner hakan. Du måste, som en ansvarstagande förälder, se till att höja blicken till en vidare horisont och åtminstone försöka _vilja_ älska ditt barn, oavsett kön.

Jag tror att du behöver hjälp för att kunna höja blicken litegrann, för mår man dåligt har man nog med att hålla näsan över ytan. Jag vet av egen erfarenhet, för jag mådde själv väldigt dåligt under en period när vi var på neo med Piff & Puff.

Jag vill inte på något sätt vara elak, utan skriver det här av omtanke om dig och barnet. Hoppas verkligen att du hittar kraften att söka den hjälp du behöver! Stor, varm kram!

FruLlis - lyssna på de andra klokisarna!!!!! *pekar med hela handen*

Själv ska jag till på lördag ha fixat 70-talskläder till maken och mig som plötsligt ska på fest i storstan.. hoppsansa....

*godnatt*

Vickan,
visst tror jag det kan vara lite så som du beskriver. kanske har man svårt att inse att man numer är i den åldern då man borde vara "stadgad" och då menar jag itne icke-singel, utan detta med "fast" bostad på ett ställe där man vill leva åtminstone många år framöver...
För visst är det helt klart mentalt vingligt detta att hela tiden endast tänka ett till ett par år framåt. Det gäller ju allt från sociala kontakter till hur mycket mn ska "rota sig" på platsen också.

Självklart vet jag ju att vi valt och prioriterat så som vi gjort, och rent generellt är jag egentligen väldigt lycklig med mitt val. Om jag fått välja igen hade jag definitivt valt likadant igen. utan tvekan. Åren här har berikat mig så mycket!
De vill jag inte vara utan.
Men visst kan det vara jobbigt att man bor i en av världens dyraste städer men inte har den där topplönen som så många som bor här har....
Det gör ju såklart livet lite mer komplicerat när man känner att man inte har råd att bo så som man skulle villja. Och då menar jag ju ingen lyx, utan endast att ha ett extra sovrum.

Fast som sagt, orsaken till min känsla av negativitet idag var nog allra mest för att jag upptäckte att maken var så deppig. Och att jag kände det lite som om jag orsakat det hela. Plus att jag idag helst velat haft det lite extra mysigt och liksom njuta av minnena från samma dag förra året...

Nu känns det iallafall bättre.


Och du Vickan!
Du är så klok du!
tack för pepp och stöd!!

Godmorgon!

Inga nyheter från Frejis eller Nenne ser jag *spejar*

Vilka bra diskussioner ni hade här igår kväll!

Jag sitter och väntar på besked från BM om det blir tillväxt-UL idag. Hoppas det för det hade varit skönt att få det gjort. Är inte orolig men det ligger ju ändå och gnager i bakhuvudet.

god morgon!

sweetieeeeeeeee
Grattis till jubileet av splashen på tunnelbanan! *krulltrumpeter* Men även en kram till dig och mannen, så många före mig har skrivit så klokt; du tog rätt beslut men det är klart det känns tråkigt att man inser sina begränsningar. Men som du säger, det är en av världens dyraste städer och det är inte värt att lägga alla pengar på boendet om ni ändå inte kan utnyttja resten av stadens möjligheter ibland (iofs finns det hämtmat i Sorsele också men där skulle ni ju ha råd att äga pizzerian, ). Vem vet det kanske dyker upp en ny chans med lite billigare hyra?

Och vadå, här får vi dryfta allt oavsett karaktär på huvudbry!!!

Så Frullan, nu fick jag lite dåligt samvete att jag skällt på dig eftersom det verkar uppenbarligen som att du behöver akut professionell hjälp, Tinga skrev ju hur bra som helst - du måste kunna tänka att du kan ändra dig!!! Så jävla envis kan man inte vara att inte ens se att det KAN hända!

Ego
Fortfarande brunt, idag som Stracciatella-glass. Fortsättning följer. Men tuttarna har slutat ömma helt och ja, jag vet inte. det är samtidigt jobbigt att läsa vad ni spekulerar att det kan vara, för samtidigt kan det ju vara NADA och jag hoppas ju redan tillräckligt själv, även om jag förstår att ni vill också att det ska vara positivt.

Nu ska jag fika och sen jobba järnet! Kram på er!

nenne - stracciatella-glass låter positivt. Det är bara progesteronet som busar. Jag hade det senast (utomkveds) och googlade då och fann att det inte alls var ovanligt. Jag tror mer och mer på det här!!! Fortsätter att hålla tummarna.