Överlämnade av pappa

Om prästen säger nej så fine, känsligare om ens pappa gör det av "ideologiska" skäl. Frågar man så är det antagligen för att man vill ha det så och att då bli upplyst om att man är oupplyst och att ens far ALDRIG skulle kunna tänka sig att göra det av ideologiska skäl så känner man sig nog rätt tillplattad, framförallt eftersom man kanske borde ha insett vad som komma skulle om man nu var uppfostrad av densamme.

Om jag får svara så tycker jag att det objektifierar kvinnan som centrum på bröllopet vilket enbart är bundet till utseendemässiga skäl (så fruktansvärt viktigt hur bruden ser ut med klädsel etc.-det anses t o m etikettmässigt korrekt för bruden att klä sig över klädkoden-varför?!). Detta tycker jag är oerhört obehagligt eftersom jag föredrar att behandlas som subjekt och inte ett objekt som alla ska beundra- på min bröllopsdag, för jag är faktiskt där för att gifta mig, inget annat (jo, bjuda på fest efteråt då ). (Kvinnlig objektifiering är ett himla stort jämställdhetsproblem om det inte framgår vad det hade för relevans att man ej vill vara objekt).

Och så är tärnorna antagligen kvinnor och det kan man ju också fråga sig varför. Vänskap och hedersuppdrag efter kön? Men det är än mer OT så det är väl ingen idé att diskutera här.

Varför vill man inte gå in med den blivande maken? Jag förstår verkligen inte det. Finns det en person som jag verkligen vill ha stöd av i just det ögonblicket så är det min blivande make och ingen annan.

Av samma anledning som jag skarpt ogillar inmarschen "here comes the bride" förstår jag inte varför allt ljus ska vara på bruden. Det är ju inte hon ensam som gifter sig. Ska mannen stå framme vid altaret som någon birollsinnehavare och titta på den bedårande bruden som kommer in med sitt hov?

När man ska gifta sig så är man ju vuxen, och bör kunna se sina föräldrar som vuxna människor och respektera deras åsikter. Då är det ganska själviskt att fråga om något som man vet att de kommer säga nej till. Och står man varandra nära så bör man veta det...

Om din dotter ville gifta sig med Hitler skulle nog du ha svårt att låta bli att upplysa henne om nackdelarna med nazismen hur tillplattad hon än skulle känna sig (idag dvs. för alla var ju inte direkt upplysta om nazismen på den tiden). Det är överdrivet men om man känner så starkt för orättvisor mellan könen som man lätt gör om man ser de strukturer som vi föds in i är jämförelsen inte helt out of touch (inte för mig iaf).

Ärligt talat, om ungen nu känner så starkt för det får hon väl stå upp för det. Det är inte mitt uppdrag som potentiell förälder att stödja förslag som jag tycker är dumma för att hon ska känna sig respekterad. Hon får väl gå in med svärfar om det är så viktigt, det funkar ju bra att byta präst så det funkar säkert med ngn random manlig släkting (om pappan är död tar man ju ofta ngn farbror eller så- menar dock inte att ett sådant val är random ).

Ja, och man går ju bara in med pappan för att man har en speciellt nära relation med just honom .

Jag hade lika gärna gått in med min man, men jag tycker att det blir en tydlig brytpunkt om man går in med sin far. Visst man har bott ihop i flera år som sambos men det symboliserar iallafall att nu börjar ngt nytt, nu ska vi starta en egen familj samtidigt som vi upptas i varandras familjer.

Men det förklarar fortfarande inte varför man inte går in med sin mamma, inte sant?

klart att du får svara
Jag kan med 100% säkerhet säga att ingen på mitt bröllop kommer att tänka på mig somm ett objekt eller att det är JAG som står i centrum den dagen. Det är VÅR dag!
Att jag vill ha en fin klänning, vara fin i håret, ha nya naglar, fina smycken m.m. är för att JAG vill ha det så..jag vill vara fin för min blivande man (ooops.. nu kanske jag trampade någon av feministerna på tårna )och för min skull..

J D skrev 2009-04-22 13:55:43 följande: