Överlämnade av pappa

Men om hon skulle vilja gå in med dig då?
Det var precis så jag har tolkat det du har skrivit att dina (framtida) barn inte kommer kunna få bilda sig en egen uppfattning om vad dom tycker om att gå in med sin pappa/mamma i kyrkan den dagen som det är dags för att gifta sig eftersom att du och din man kommer att uppfostra dom att tycka som ni gör i den frågan ..
Lite OT nu .. men tycker du att dom som går in med sina tärnor oxå visar en osund bild av jämnställdhet eftersom dom inte går in med sin blivande man??

Vad vill du att jag ska göra?
Kräla?

Någon skrev att hon skulle bli sur om hennes barn gjorde det valet i framtiden.
Jag svarade att min man också skulle bli det.

Jag använde hans egna exakta ord för vad han uppskattar mest hos kvinnor och det är bara att inse att signalerna som sänds med brudöverlämning av många uppfattas så!
Jag vill fortfarande inte påstå eller tro att någon här inne som väljer detta ÄR som beskrivs.
Däremot tror jag att man inte känner till bakgrunden från början och slår ifrån sig när man får höra den. Man har bara sett Hollywoods glittriga variant med bakgrundsmusik och vaselin på kameralinserna och aldrig reflekterat över baksidan.

Jag är helt övertygad om att ifall Hollywoodfilmerna visade en annan bröllopsceremoni i film efter film efter film med romantiska förtecken så skulle det vara denna ceremoni man ville efterlikna istället.

Jag VILL faktiskt varken leva utan min man eller min pappa, detta utan att de på nåt sätt är mig övelägsna. Jag är faktiskt rent ut sagt rädd för hur jag kommer att reagera den dag någon av dem dör och det ligger väl nära till hands att tro att min far dör först. Jag väljer att inte tolka brudöverlämning som ngt negativt i det samhälle vi har idag. Jag väljer att se det som att en far lämnar över sin lilla dotter, för man kommer alltid att vara den lilla dottern om man haft en sund och kärleksfull relation till sin far, jag är iallafall pappas flicka ut i fingerspetsarna oavsett om vi mekar med bilen ihop eller jag talar om att han minsann ur ett medicinskt perspektiv både borde sluta röka och skaffa sig regelbundna matvanor.

Att ta ett snack med sin dotter så denne inte kommer på att fråga om såna dumheter igen känns mer som att tala om att hon borde ha varit smart nog att komma på själv att det var en olämplig grej att fråga sin far om. Och naturligtvis sitter man då med föräldrar som är besvikna, antingen på dotterns bristande förmåga att se saker i dess kontext eller på sig själva för att de inte varit kompetenta nog att uppfostra en självständig och klok dotter.... Hur som helst har vi då flera personer som mkt väl kan känna sig kränkta även om de kanske inte låtsas om det, och kränka min dotter inför hennes bröllöp vill iallafall inte jag göra. Där är det hennes önskningar som är viktiga.

självklart ska ingen göra nåt mot sin vilja!
Men jag tycker ändå synd om dottern eftersom att hon inte får sin önskan uppfylld men pappan ska naturligvis inte göra nåt han inte vill men jag tänker inte säga vem det är mest synd om !

Tack telis! Den ska jag genast beställa och recensera i mitt feministbibliotek!

Jag tycker inte att man får göra precis hur man vill eller sluta ta hänsyn och köra över alla bara för att man gifter sig.

Att respektera varandra är inte att kränka.
Om hon t ex vill offra en levande tupp i ceremonin och det måste vara brudens mor som genomför det, kränker du verkligen henne om du avböjer?
Extremt, jag vet, men det var för att visa att man inte måste acceptera eller gå med på vad som helst. Att köra över varandra är inte kärleksfullt och att gå emot sina ideal för något så oviktigt som ett bröllop är inte heller något jag tycker är bra.

Är det verkligen så jätteviktigt med överlämning att man är superbesviken om man inte får bli överlämnad, av någon anledning? Om pappan inte vill, eller om prästen inte tillåter det? Varför vore det så hemskt att få ett "nej" från något håll? Det är väl en massa grejer som är betydligt viktigare i sammanhanget, eller?

På många låter det som att det vore jättehemskt om man av någon anledning inte får ha överlämning, om man tom kan tänka sig att byta präst och kyrka för att få ha sin överlämning...

Eller är det bara jag som fått den uppfattningen. Ingen som skulle rycka på axlarna och tänka att "jaja, det är väl ok ändå, vi går in tillsammans istället..."

Gå in med tärnorna är inte på långa vägar så illa som brudöverlämning, eftersom de inte överlämnar dig. Jag tycker dock inte om den varianten, men det är av helt andra skäl som inte har lika mycket att göra med genusfrågan (lite, men inte lika mycket).

Min fiktiva dotter skulle aldrig överlämnas, varken av mig eller min man eller av min bror, min far eller min svärmor.

Och varför är det fel i dina ögon ?
(Vet att det inte direkt har med detta att göra men ändå lite)

Dottern har iallafall inte haft vett nog att se det olämpliga i att fråga sin far om att gå med henne längs altargången - trist för pappan som uppfostrat sin dotter till ett pucko verkar vara er åsikt. För en vettig människa skulle aldrig komma på den befängda idén att fråga ngt sånt, eller hur...?