Tantvarning 4

Schlager får mig att vilja skalla sönder mitt tangentbord...

Nickar instämmande. Min familj brakade ihop då mamma dog i cancer 1983. Till slut blev jag den som fixade med familjeträffar. Jul, påsk, semestrar, etc. Min yngsta syster var drygt 15 år då mamma lämnade oss.

Jag vet inte hur det kom sig, men allt sedan dess har hon lyckats ställa till ett rent h-e. Ursäkta språket, men .... Jag vet inte hur många ggr jag ställde upp och hjälpte henne ur olika situationer. Det värsta av var att hon lyckades vända familjemedlemmar mot varandra. Ingen går säker, där hon far fram. Hon är manipulativ, oberäknelig, och vansinnigt egotrippad.

Genom hennes vansinniga frispel, o elakheter, var jag tvungen att fatta ett radikalt beslut för drygt ett år sedan. I förlängningen har det lett till att jag brutit kontakten med min pappa, men istället har jag en sund relation med min mellansyster. Det här känns helt rätt, mina barn har varit med mig och fattat beslutet.

Så nu finns det iaf "en enad familj" i familjen. Jag tycker faktiskt att vi som valt att höra ihop, andas, o lever lite lättare. Kanske låter det grymt, men jag känner mig lycklig, och glad. För att vi slipper bry oss om den ohälsosamma låtsas vänskapen, som en gång infattade min familj.

Sussa gott!

Hmmmm..... Pantzar, jag håller med dig. Men jag låter inte ens tangentbordet lida för olåten Glatt småvisslande, går jag omkring och låtsas som om inget har hänt

Jag måste bara säga att det här är en fantastisk tråd!
Här talas det om både allvarliga saker, tack för att ni delar med er och för den igenkänning ni bjuder på! Jag gillar också sinnesrobönen och har på sistone verkligen funderat på innebörden av den. Alltså konkret, exakt vad är det jag inte kan förändra utan måste acceptera? Exakt vad är det jag kan förändra? Min slutsats hittills är att det som ligger bakom, det förflutna, det kan man ju inte ändra på. Man har gjort de misstag man har gjort, vissa val har varit korkade och konsekvenserna av dem får man leva med. Men det som är NU; det kan man faktiskt bestämma hur man vill förhålla sig till. Där finns det möjlighet till förändring och där gäller det att skaffa MOD att faktiskt förändra det man kan förändra= sig själv och sin egen inställning till saker.

Jag tror att det ockås är hemligheten i att inte bli bitter... OM man känner att man själv kan påverka sitt liv oavsett det man inte kan göra ngt åt, som att en förälder missbrukar, då är det lättare att undvika bitterhet.

Jag är stolt och glad över att ;Malena gick vidare och jag såg också programmet om henne innan, som visade en härlig person med total ödmjukhet.
Island var bra och jag blev rörd av Israel.
För mig är detta sp ektakel trots allt en fest som jag inte vill leva utan!
Hurra för en spännande final på lördag och hoppas att Norge är med då också!
(hejar fram dem på torsdag!)

Nattinatti

ja Heja Sverige i ESC!!!

När det gäller bitterhet och att komma över det, jag tror faktiskt att när man ser sin bitterhet och jobbar för att förändra så liksom kommer man dit en dag bara sådär POFF! Man har gått en massa år och försökt bättra sig som människa och göra något vettigt med sitt liv och där mitt i allt ser man plötsligt allt från ett annat perspektiv!
Jag får ofta höra att jag är 'för ung' för att veta saker i livet, men det är folk som inte vet ett skvatt om mig och mitt liv. Dem känner inte mig. Dem som känner mig undrar hur jag kan vara så ung och ändå ha så mycket insikt. Efter all smärta med även all glädje så njuter jag av allt som dagen ger mig, fast jag ändå jämrar mig såklart
Visst önskar man att saker och ting varit annorlunda, men fan va tråkiga individer vi hade varit om vi inte haft historier att berätta, erfarenheter att dela med oss och livet bakom oss som stöd för framtiden!!
Det är inte fy skam att bli en dag äldre, för vi blir ändå en dag rikare...

Nu måste jag sluta men som ofta är fallet har jag mycket mer att säga om saken, får bli en annan gång

solskenskramar till er alla!!!

Ni gjorde helt rätt! Och va skönt att du är lycklig nu!!

Im yours skrev 2009-05-12 22:58:44 följande:

Här var det en dramatisk morgon. När jag gick upp så var det en cyklist som blivit påkörd av en bil precis utanför vårat hus. Så där låg han och sen kom ambulans..

USCH!
Som bilist är cyklister min största skräck.
Gillar dem speciellt inte när dem vinglar fram mellan bilarna inne i Stockholms city, utan hjälm oftast, troendes att dem kan köra på som vildar utan att stanna för rödljus eller annan trafik.
Livrädd att jag ska få en på motorhuvuen en vacker dag hur mycket jag än tittar i mina speglar och vrider på huvudet...

Jo, jag tror att ni har rätt om bitterhet, och som MittiPrick skriver att den känslan är förknippad med att uppleva att man inte kan påverka sitt eget liv. Att vara bitter är ju på nåt sätt likvärdigt med att känna sig som ett offer.
Så frågan kunde lika gärna vara "Hur slutar man vara ett offer?" Och då tror jag att svaret har att göra med att börja göra aktiva val i den del av livet som man kan påverka.

Samtidigt kan jag verkligen förstå att människor blir bittra över saker och ting. Inte att det på något sätt är bra eller önskvärt, men ganska mänskligt. Fick jag mitt hem bombat, blev mobbad hela min uppväxt eller förlorade ett barn; ja då skulle bitterheten ligga där på lur.

Bitterhet är ett gift, så även avundsjuka och pessimism *stava*
Jag undviker i största möjliga mån gifter och energeivampyrer, hitills går det hyfsat iaf.

Schlager ja, jag missade semin igår, men vi kommer garanterat att vara bänkade på lördag. Få gånger kan man förfäras och förundras så många gånger som under ESC.

Blomman, måste bara säga att jag beundrar din syn på livet, du inspirerar mig... Lite skoj är det att ni får katter nästan precis samtidigt som oss... Vill du ha fler?