Kungligt bröllop!

som så många andra trådar..

Att man ska kalla kungafamiljen för ers kungliga höghet/ers kungliga majestät/kronprinsessan mm och att man inte ska prata med dem i du-form bidrar till den underlydnadsattityd som finns i relationen mellan kungliga och vanliga människor. Jag uppfattar det som att man ska visa en undergivenhet och andra anser att det handlar om respekt. Personligen har jag aldrig känt ett behov av att bli tilltalad med titel för att jag ska kunna känna mig respekterad.

Underskatta inte den symboliska makt som kungafamiljen har. Den starka symboliken kring kungen skapar ett olyckligt intryck av att folket är statschefens tjänare istället för att statschefen är folkets tjänare. Symboler har makt över tänkandet. Underdånighet är något som jag inte vill att varumärket Sverige ska förknippas med. Varumärket Sverige behöver dammas av.

Representanter? Varför resulterade då denna stora händelse endast ett par notisar i tidningar utanför norden?

Såg talet och när Silvia skulle beskriva Daniel lät det ungefär som när jag talar om min hund *blä*

Dessutom finns det fler partier än två i USA, dock är valsystemet uppbyggt på sådant vis att valet inte avgörs representativt som i Sverige. Liknelse skulle vara att rösta på Feministiskt intiativ i Sverige, en bortkastad röst eftersom de inte har någon chans. Tendenserna styrs mot två poler och vill man vara med i avgörandet om statsminister så måste man kanske i framtiden rösta på något av de två starkaste partierna.

Fattar inte varför Silvia öht tror sig vara förmer än någon annan, vad fan är hon egentligen? Det är så vansinnigt bissart att kalla en tysk-brasilansk tantaluring för "Drottningen" och tycka att hon ska ha någon speciell behandling.

Westling i kombination med Sommerlath hoppas jag blir sista spiken i kungahuset men det räcker väl att Victoria trycker ur sig en unge så kommer svensk damtidning och svenska kvinnor bli till sig i trasorna över den lille och så har kungahuset sitt på det torra igen.

haha det är så bra...

Monarkin hänger på en så skör medietråd. Beroende på hur Nina Eldh och kungafamiljen sköter sina arbeten blir avgörande för när vi kan införa republik. De har en svår balansgång med att förbli populära och undvika att begå allvarliga misstag. Misstaget att bli för vanliga kanske.

Frågan är hur länge journalisterna, precis som politiker/företagsledare/medborgare mfl, ska fortsätta fjäska för kungahuset. Att se bl a Claes Elfsberg i direktsändning tilltala Victoria ?kronprinsessan?. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För att inte tala om den journalistiska bragd som utförs i den årliga tv-sändningen om kungafamiljens år. Reklamtid av guds nåde. Det finns kritiska journalister men när dessa önskar intervjua kungen så kan han inte ställa upp på grund av ett hårt belastat schema. Vad säger vi om det?

Ansvaret för hur man tilltalar kungafamiljen ligger väl ändå ytterst på journalisten som intervjuar? Jag har sett intervjuer där journalisten "duar" och det verkar inte ha vållat några större problem.

Jag kan motsätta mig att skattebetalare ska finansiera en del av kungahuset. Jag har ändå svårt att hetsa upp mig allt för mycket över monarkin. Dom är ju ändå ganska ofarliga för samhället där dom lever i sin lilla bubbla.

Jag förfasar mig desto mer över flera av de politiker som sitter vid makten och har bestämanderätt över vår vardag. Tyvärr fungerar det ju nästan uteslutande så att de människor som är extremt duktiga på olika sätt försvinner till näringslivet eller till andra kvalificerade yrken och till politiken går med vissa undantag inkompetenta "tyckare" som efter några års värv sitter i toppen av någon instans.

Vore intressant att plocka ut CV:n på kommunalråd, landstingsråd mfl. Lämnar övrigt att önska tror jag.