Fråga prästerna 7

Jo, de sa ju att de skulle fixa det. På något sätt. Vilket jag inte tyckte kändes så betryggande. Dessutom finns det ingen tjänstgörande kantor då heller så det känns som att det kan bli riktigt, riktigt intressant.

Hur kan man göra om de "luskar" fram en präst och det blir någon av de få som jag känner till och har svårt för, kan man be om en annan präst då? Jag bor utanför Uppsala och vi fick en vikarierande präst vid yngsta dotterns dop som bara kan beskrivas som jättemärklig. Och jag vet att han "extraknäcker" nu och vill ju gärna inte ha honom som vår vigselförättare. Kan jag påverka på något sätt alls? Jag skulle helst se att vi blev vigda av kyrkoherden i pastoratet för jag vet att han är bra.

Det blir svårt att förklara. Visst, det viktigaste är att vi blir vigda, men samtidigt vill jag att det ska ske med en vigselförrättare som man får kontakt med.

Länge sen jag var inne nu så kankse fler som tagit upp ämnet.
Men nu kommer frågan igen:
Att bli vigd i kyrkan när man inte är "äkta" kristen, hur ser ni präster på det? Ett onödigt ont som man bör undvika?

Jag är uppväxt i en kristen familj, gått i söndagsskola, är medlem i Svenska kyrkan (min sambo är det dock inte) och jag har tidigare haft en stark tro på Gud. Mitt problem är att jag tror inte på bibeln eller ser det som möjligt att bygga "min egen" religion på den boken. Tror att Jesus var en otrolig person, en profet och en andlig man. Men kanske inte Guds son förkropsligad. Gud ser jag inte som Gud så som han beskrivs i bibeln. Mycket som står där är vettigt, sant och bra guider i livet men det finns också så mycket annat som jag inte har en möjlighet att ens tro på. Bara det faktum att jag är homosexuell är en stor del i att jag sägfer att jag inte är kristen. Det var pga min läggning som jag valde att inte komfirmera mig trots att jag gick på alla föreläsningar, lägret etc.

Blev långt det här. Menar bara att jag börjar återfå en tidigare tro på En Gud, En högre makt... och att efter att ha sett och läst så mycket om vad vigseln i kyrkan betyder för andra blir jag tveksam till om inte jag också skulle vilja bli det (antingen vigsel eller ceremoni beroende på om kyrkan avsäger sig vigselrätten)

Eller är det "fel"?

JustMeAndMyLove:
Jag tror inte att det finns många präster som förväntar sig att brudparen som de viger kallar sig kristna. Ibland händer det, och det är lite extra roligt, men som sagt: Det finns ingen förväntan på det. Du säger att du inte tror på Bibeln. Det gör inte jag heller. Däremot tror jag, som förre ärkebiskopen KG Hammar uttryckte det, på Gud genom Bibeln. Jag skriver lite om detta i inlägg 945 i den här tråden. Bibeln innehåller gruvliga saker, saker som man önskar inte stod där - men de står där, och man måste förhålla sig till dem. Mitt sätt är, som jag skriver, att peka på att de människor som en gång skrev ner bibeltexterna - som ville uttrycka sin Gudstro, förklara sina Gudsupplevelser- levde i ett oerhört annorlunda samhälle än vårt. Man ville uttrycka att man såg Gud som en kung. Hur skulle man beskriva detta? Jo, en riktigt bra kung på bronsåldern var en kung som kunde krossa fienden, döda motståndarna. Alltså skrev man att det var det Gud gjorde. Som ett exempel.
På vilket sätt Jesus var Guds son kan man diskutera länge. Kanske var han en människa som hade ett särskilt band till Gud och därigenom förtjänade epitetet "Guds son". Så menar vissa. Jag är själv inte riktigt klar över vad jag tror i den här frågan.
Sammanfattningsvis: Inte heller alla präster tror lika, eller är helt klara med sin tro. Detta hindrar inte mig från att verka i kyrkan och förkunna Guds ord. Jag viger gärna brudpar som inte kallar sig kristna (hetero- eller homosexuella spelar för mig ingen roll) så länge de finner sig i den vigselordning kyrkan har beslutat och accepterar de obligatoriska momenten.

För övrigt rekommenderar jag dig att, om du inte redan har gjort det, läsa psalmerna 218 och 219 i Den svenska Psalmboken.

Och jisses, blev DETTA långt...?

Det är dessutom inte vi präster som ska avgöra vad som är "äkta" eller inte. Tro är mellan individen och Gud. Så då får vi lita på att de som kommer till kyrkan för välsignelse av sin relation (oavsett om det är två män, två kvinnor eller en man och en kvinna) vill ha den -detta oavsett om de kan sätta ord på sin tro eller inte och oavsett om de "gömmer sig" bakom traditionen som begrepp eller inte. Längtan och vilja betyder också något. Utforska det!

Kjell Präst: Du känner inte för att ta en tripp till norrland lagom till midsommar? Jag tror nämligen jag har hittat min präst, men du bor lite långt borta!

Det är faktiskt skönt att höra att det finns präster som inte bokstavstroget tror vart enda ord av det som står i bibeln som om de vore komna från Guds mun direkt. Ni präster i denna tråd gör att jag saknar kyrkan och gemenskapen vi en gång hade med vår hemförsamling. Vilken värme det sprider i kroppen att tänka sig att stå där framme vid altarringen och veta att Gud är med oss och välsignar vår gemenskap.

Förvisso men jag har träffat en och annan präst som drar åt det mer extrema håller och tyckt att ditten och datten ska vara som det står i bibeln - bland annat detta med att Jesus är huvudet över kyrkan liksom mannen är huvudet över kvinnan. Idag är ju det en helt otänkbar inställning för många kvinnor.

Kjell Präst skrev 2009-04-21 08:12:05 följande: