Ni är verkligen underbara som engagerar er så mycket i mina problem!
Jag sitter här och gråter och är alldeles rörd över all er omtanke. Det är verkligen skönt att få skriva av sig här.
Liten ? vi har inte träffat dietisten än, utan det blir först på tisdag. Smör har jag faktiskt inte använt i killarnas mat, men däremot blandar vi i så mycket rapsolja det bara går i allting de äter (undantaget Piffs mangopuré). Vet du om det är bättre med smör?
Det jag hoppas på angående dietisten är att hon ska ha förslag på något närings- eller energitillskott, så att de växer lite bättre.
September - när det gäller hur de ska äta tycker jag att jag har försökt "allt"; lock och pock, egen sked, försöka äta själva med fingrarna (blir väldigt kladdigt, eftersom bitar är helt uteslutet), sitta och gapa mot dem så att de ska härma, avleda genom att sjunga och/eller prata med dem. De suger på rån ibland, men lyckas nog inte svälja något. De har ju som sagt problem med att svälja bitar, så därför gissar jag att de har problem även med att svälja kletiga rånsmulor. Puff har klökts ganska rejält vid något tillfälle, när en smula kommit alltför långt ner i halsen.
Maken kommer att ta ledigt från jobbet imorgon för att stötta mig, och då ska vi också till BVC för kontroll och Boel-test. Psykologen jag försökt få tag i har fortfarande inte ringt tillbaka, så imorgon ringer jag till psykologen på neo istället. Till helgen åker maken till sina föräldrar med Piff & Puff, förutsatt att föräldrarna tillfrisknat från sin förkylning, annars har mina föräldrar sagt att de kan ta killarna under helgen, så avlastning blir det hur som helst. Känns väldigt skönt att veta att det blir av, oavsett.
Lappis & Nenne ? ni får gärna skämta om eländet, för jag behöver något att skratta åt också, vilket jag faktiskt gjorde åt era inlägg.
Jag vet ju att ni bryr er och inte bara gör er lustiga på min bekostnad. Dessutom kanske ni skulle ha bättre lycka med att mata dem.
(Fast vi har redan testat halva släkten, och ingen där lyckas bättre än vi; snarare sämre.)
Muggles ? precis så är det! Jag inser ju också att de inte kommer att leva på en halv deciliter puré till lunch och två teskedar till mellanmål när de blir tonåringar, men det är en j-vligt klen tröst just nu. I Sverige svälter ju barn inte ihjäl, eftersom de hela tiden följs upp på BVC, men man kan ju ändå ha mer eller mindre trevliga stunder i samband med maten. Även om man korrigerar deras ålder ligger de på under tre standardavvikelser vad gäller vikt, så de är ju verkligen pyttesmå. Jämförde med en tjej på babysimmet idag; hon är en månad äldre än Piff & Puff och de ser ju ut som små pygméer bredvid henne (notera: inte bara som pygméer, utan _små_ pygméer). Varje gång jag blir arg och ledsen och svär över eländet påpekar maken att det ju är för att jag bryr mig så mycket om Piff & Puff och vill deras bästa, och det har han ju helt rätt i. Det är ju inte Piff & Puff jag är arg på, utan situationen som sådan.
Mrs B ? jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra till helgen, men om jag känner för att gå på stan hör jag absolut av mig.
Häromdagen såg jag en väldigt fin klänning i Femina och jag tänkte på den nu när jag läste ditt inlägg, men det verkar som att den bara säljs i en butik i Stockholm.
Annars var det en jättefin klänning i blå chiffong, och den slutade strax under knät.
Vickan ? mormorkram!
Vänner ? vi ska ringa till neo imorgon för att försöka få mer information om hela det här ätproblemet. Dina vänners pojkar, har de varit besvärliga med maten alltid? Det är bl a sådana frågor jag vill ha svar på; hur länge ska man förvänta sig att det här håller på; månader, år, decennier? Jag tror att det inte räcker med att få prata av mig hos en psykolog, utan jag behöver även lite mer ?hard facts? i ämnet, så att jag har något att förhålla mig till. De gånger de äter bra tänker jag, som den ständige optimist jag är, att nu, nu vänder det, men jag orkar inte hoppas och bli besviken mer, utan nu vill jag veta vad jag förmodligen kan förvänta mig istället.
Drikki hade jag ingen koll på, så det var ett bra förslag! De dricker fint ur flaska, men pipmugg har de inte lärt sig hantera än. Som jag skrev till September ovan tycker jag att jag har provat ?allt? när det gäller matningsmetoder, men ingen har haft mer framgång än någon annan, och det hjälper heller inte när någon annan matar. Det där att maten ska vara god är säkert en poäng, men vi har hittat en puré som jag förstår att Puff verkligen gillar men han äter ändå aldrig mer än ca 1 dl, och ofta äter han mindre än så.
Logopeden, som gav mig numret till psykologen, pratade om att jag eventuellt kunde träffa BVC-psykologen, men jag känner att antingen ska det vara en psykolog med specialistkompetens inom just ätproblematik, annars träffar jag heller henne som jag redan känner. Jag känner också att förtroende är väldigt viktigt och det har jag verkligen för henne. Men har jag inte hört något från den andra innan lunch imorgon kommer jag att ringa till neo-psykologen.
Jag undrar förresten om någon har en bra pipmugg att rekommendera? Piff & Puff fick fina i doppresent, men det funkar inte så bra med dem. Finns det ?nybörjarmuggar? eller finns det bara en sort?