" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
Liten: aha jag har nog böjt ryggen just i bröstryggen. Ländryggen säger du, det blir nog inte lätt. Jag ska testa att höja styret till nästa gång. Jag har ju fastnat lite för spinning iom att utväxlingen på träningen är stor - vore tråkigt om jag inte kan fortsätta pga nackont 
ps. jag sitter iaf aldrig med händerna längst fram.
Och jag försöker verkligen att inte hålla i styret mer än för balansen, dvs inte stödja för mkt på det. Men det finns nog mer att lära 
Muggles - jag är tacksam för att du försöker, men det är verkligen inte lätt att råda i den här situationen. Logopedens enda råd, och hon jobbar till 75% med "problemätare", var att ha tålamod... Yeah right, det har jag haft i nästan 10 månader nu, och det har fortfarande inte blivit ett dugg bättre. 
Muggles - sträva inte efter att böja ryggen. Låt det komma naturligt. Men tänk på att du vill ha in luft i lungorna, och då är det ingen höjdare att böja ihop hela bröstryggen.
I övrigt får du tänka i vinklar, mekanik och kraftöverföring. 
Har precis hört att det går magsjuka på jobbet. *visslar och tittar i taket*
Inte kan väl jag ha startat detta? 
Fast jag kunde ju inte förutse att jag skulle bli sjuk i torsdags när vi kände oss friska hemma i mån-ons.
Glömde jag förresten att berätta - att förutom min uppblåsta 4:e månaden-mage, så slog jag i svanskotan när vi åkte rutchkana - så jag går och sätter/ställer mig som om jag har värsta foglossning.
Tänk om...
Nu har det hemska hänt, min man gick bort förrförra lördagen. Lilla dottern hade precis hunnit bli 8 månader. Jag vill bara tacka er alla för det stöd jag fick här i tråden inför vårt beslut om att inleda provrörsbefruktningen. Jag vet att det var delade meningar om att sätta barn till världen när barnet kunde bli utan pappa, men vi kände/känner verkligen att det beslutet var rätt. Jag hade agerat exakt likadant idag. Stor kram till er alla som kämpar hårt och lycka till /Marie
Nej, vad trist Clownis.
Massor med stora kramar till dig och lillstjejen! Och vad underbart (hoppas jag), att ni fick så pass mycket tid tillsammans.
Åhhh vad hemskt Clownis!!! Stor kram till dig och dottern. Samtidigt tack och starkt gjort av dig att komma in här till oss och berätta.
Clownis hej! Stora, stora kramar, fortsätt att titta in här så vi får höra hur det går för dig och lilltjejen! Tänk på den tid ni faktiskt hann få tillsammans och nu är ni ju i alla fall två! Det är klart att det var rätt beslut om det känns rätt för dig.
Stor kram till dig Clownis och tack för att du tittade in och berättade. Det är nog fler än jag som då och så funderat på hur det går för er. Fantastiskt att ni fick så pass lång tid tillsammans ändå, med tanke på hur mörkt det lät när du var gravid. Jag hoppas att du har mycket familj och vänner runt er båda nu, både på kort och lång sikt.
Vill och orkar du så titta gärna in igen!
