Tantvarning 3

Va gulligt av honom!!!

Har nog aldrig fått en sådan stor bukett förr massor av rosor och liljor och krysantemum!

Räknar upp honom med en massa guldstjärnor!!

Jättekramar till alla som behöver det från ett vårigt Skåne. Har sett tranor idag!

Oj då! Jag såg inte nåt pga igensnöade ögon i morse.

Jo, jag hörde om ert elände, stackars er!

Har snabbläst i tråden nu. Min lilla somnade sin middagssömn först nu 16.45!

Passionsblomman: Blev både ledsen å dina vägnar, fast allra mest arg när jag hörde läkarens urbota dumma åsikt. Har HAN rätt att säga på det viset till dig?
Jag blev också förb... när jag hörde det Mulle berätta om 100-åringen! Jag kan förstå att vården inte kan prioritera/godkänna operationer på så gamla människor, men att uttrycka sig på det katastrofalt korkade sättet visar på en människa (läkare ) med väldigt låg känsla för empati och förnuft.

Det spelar INGEN som helst roll om man har tonårsbarn som kastat chips hemma, en hund som skitit på mattan, "fel" arb uppgifter, grannar som borrar i väggen, "besvärliga" kunder/patienter, eller ens pms för den delen. Arbetar man i ett serviceyrke (ex läkare, kundtjänstarbetare, receptionist, sjuksköterska osv mfl) så får man vara så god att hålla god min, släppa käbblet med familjen och uppföra sig som man ska! Skulle det vara svårare för en läkare än ngn annan med serviceyrke? Om man tror att man kan bete sig hur som helst och att man ska bli ursäktad för att man har en finare titel eller whatever, så får man nog backa ett par steg och fundera över sitt yrkesval.
Jag har nästan bara arb i serviceyrken och har inte förlorat min empati, eller glömt hur viktigt det är att man beter sig på rätt sätt för den delen. Jag har inte "halkat med tungan" för att jag är på dåligt humör eller sur för ngt eller ngn. (Och jag lovar att jag räknat till 100 och bitit mig blodig x antal ggr..) Visst du har rätt att säga ifrån om ngt är helt uppåt väggarna, men det är en annan sak. Man måste agera proffsigt.
Särskilt i vården, med tanke på hur många känner sig som patienter. Man är fruktansvärt lyhörd som patient och ofta i underläge och det får man bannemej aldrig glömma.
Jag minns själv väldigt väl skatan som skällde på mig när jag födde stora flickan (jag var livrädd och trodde helt säkert att jag skulle dö) och när hon och en till pratade "skit" om mig och mina val ovanför mitt huvud, med hånfulla leenden på läpparna. Då var jag dessutom en Aurora patient efter den dramatiska förlossningen när sonen föddes...

Jag kan tala om att jag varit rätt upprörd idag pga det jag läst i tråden, men ej förrän nu kunnat kommentera.
Det positiva med det är ett nydammsuget hem, inplockad disk och en skinande ren diskbänk.

Kram Passionsblomman, stå på dej!

Och den som säger till mig, när jag fyller 100 år, att jag sett allt - Den får med mig att göra, det ska Gudarna veta!

Trollet: Gud så bra det är när man blir lite upprörd: man gnuggar så extra bra då...

ja, idag har jag pratat med både mamma och pappa i telefon och de tycker inte att jag är oansvarig om jag blir gravid...
Och inte min sambo heller...

Och jag ska bli 102 år har jag bestämt och tänker inte vara blin de sista 2 så det så!

Vad gör alla? var är ni?

Hmmmmm, hej blomman. Jag deppar lite, förmodligen efterskalv efter känsloresorna. Lasses sjukdom, och mammans död.

Vi borde nog åka på spa,vi tanter. Inget snökaos, bekymmer, och dumma människor.