Slut pga religion, någon?

vad bråkar ni egentligen om, köp mamelucker istället för string till barnen då om det är så illa?

Nu syftade jag på sakdiskussionen, inte på personer, och jag "klagar" över att det blir en onyanserad debatt när bägge parter ägnar sig åt att påskriva varandra de mest extrema åsikter som, mig veterligen, ingen av parterna har uttryckt. Det blir en pseudodiskussion av det hela som inte leder någon annanstans än att bägge parter håller på och "dementerar" de olika extremerna.

Jasmina E skrev 2009-01-09 18:10:42 följande:

Vad är det som är jobbigt för mig?

Och ja, OM det är så att du tror att det bara finns EN rätt person för varje individ så är det en stor del av världens befolkning som har haft sex med "fel" person för att de trodde det var den rätte men det visade sig att så inte var fallet!

Vem definierar vem som är "den rätte"? Är det du som mor som kommer bestämma åt dina barn vem som är den rätte? Och om de har sex med någon som de tror är den rätte men som inte visar sig vara det, vad händer då? Och när är man gammal nog att veta om personen i fråga är den rätte?

Du beskrev ju själv vad som lät så jobbigt. Det får stå för dig sa jag.

Personligen tror jag på äktenskapet, inte löst knulleri.

Jasmina E skrev 2009-01-09 18:48:40 följande:

Det är möjligt, men bara för att man uppmuntrar sina tonåringar att ha sex med vem de vill betyder inte att man ger dem stringtrosor.

Du är väldigt fördomsfull i dina inlägg. Kallar ömsesidigt sex för knulleri och att ha haft många partners för slampighet. Det är ju en sak att du bara vill ha en partner, men din syn på andra människor tycker jag ärligt talat är skrämmande.

Jag är idag glad för att min man inte var den enda, även om han numer är det. Jag är glad att jag inte är den enda för honom. Jag är glad att vi hade sex innan 27 års ålder.

En lite undran, tycker du att vi med din moral borde väntat med vår sexdebut tills vi träffats och blivit helt säkra på varandra (låt oss säga att vi skulle sexdebutera vid 28 års ålder). Eller skulle jag gift mig med min pojkvän som jag hade när jag var 23?

Jag är inte fördomsfull, varför utgår du ifrån det?

Jag kan säga så mycket som att jag talar av erfarenhet.

Vad är det för fel med att vänta förresten?

För övrigt har jag aldrig kallat att ha haft många partners för slampighet. Jag har talat om lämplig ålder och mogenhet däremot.

Jasmina E skrev 2009-01-09 21:57:21 följande:

Inget fel alls, så länge båda är med på det. Men jag talar också av egen erfarenhet, och jag kan säga att det i längden blir en väldigt jobbig situation när:

1) All form av mys gradvis försvinner från förhållandet eftersom det skulle kunna bli "för frestande" annars. Man kan inte kramas i tv-soffan, se varandra nakna, kyssas passionerat eller ha någon egentlig kroppskontakt överhuvudtaget utan att det känns dumt och konstlat och det blir varningar och påbud om att man är "för intima". Det är väldigt svårt att känna sig attraktiv på något sätt när man har en partner som verkligen VILL vänta i flera år med att ens överväga sex, och vars gräns för intimitet tycks gå vid att två människor sitter i varsin ände av en lång korridor och dricker te (förutsatt att bägge parter håller händerna väl synliga på bordet, förstås).

2) Då den enda vägen till något som ens liknar ett förhållande är att gifta sig. Jag är naturligtvis extremt glad att jag inte gifte mig med exet, men det blir ett naturligt samtalsämne under såna här omständigheter. Jag förstår faktiskt varför det i frikyrkliga kretsar så ofta gifts strax efter artonårsdagen, ett förhållande BLIR väldigt konstlat om man ska ägna sig i veckor, månader och år åt att förtrycka en av de mest grundläggande drifter man har. Risken finns att man rusar in i ett äktenskap av helt fel anledningar. Jag skulle också tippa på att det finns en betydande risk att man helt tappar attraktionen för varandra och blir mer som syskon efter ett antal år utan sex och passionerad glöd.

3) Jag tror att såna här giftermål blir lite som att köpa grisen i säcken, och detta faktiskt pga fler skäl än sex. Eller rättare sagt, jag skulle vilja säga att sex är så mycket mer än bara ett samlag, även om jag nu inte har någon erfarenhet av dylika gymnastiska övningar (dock har jag som sagt saknat dem väldigt mycket). Jag tycker inte riktigt om klyschor som "förhållanden handlar inte bara om sex" eftersom det för mig är ungefär lika vettigt som att säga att "sockerkakor handlar inte bara om mjöl". Prova att baka en sockerkaka utan mjöl och du får en ganska tom och innehållslös historia. Min erfarenhet är att det fungerar likadant i förhållanden, eftersom sexlivet är något som genomsyrar och ger kraft åt hela relationen. Åtminstone så känns det så när det inte finns där, det blir dött och blodfattigt.

I mitt fall komplicerades saken förstås av att hon inte var oskuld, spontant och gärna pratade om hur underbara hennes ex var samtidigt som hon kunde få raseriutbrott om hon tyckte att "jag tittat" lite för mycket på en annan tjej, men hon var ju som sagt ur balans.

Bra skrivet!

Jasmina E skrev 2009-01-09 21:57:21 följande:

Det är ingen här som säger att det är fel att vänta, och jag tror jag talar för alla när jag säger att ingen här har problem med ifall andra vill vänta. Men det är också viktigt att visa respekt och tolerans mot andra människors val. Sen är det även så att om man är för hård mot sina barn så kan det lätt vända sig emot en.

Många av mina vänner under uppväxten vars föräldrar inte tillät att pojkvännen sov över och som aldrig haft en öppen kommunikation om sex hade massor av oskyddat sex, på dagtid istället. Flera av dem blev gravida, vissa fick könssjukdomar, och aldrig vågade de tala med sina föräldrar om det. De i min umgängeskrets vars föräldrar varit öppna och tillmötesgående hade istället en god kommunikation med barnen om sex, de skyddade sig och blev inte gravida. Sen handlar inte detta om att de var i 13-årsåldern utan de flesta av mina vänner blev sexuellt aktiva vid 16 års ålder eller senare under tonåren.