Unga Fruar/Blivande fruar under 30?

måste bara få skriva av mig lite.

Jag och min man är båda för tillfället sjukskrivna och lever på sociala bidrag som en mycket tillfällig lösning. I och med detta så frågas det naturligtvis en hel del om vårat mående vilket äör ganska självklart då både han och jag har psykolog-kontakt.

Bara det att min man har väldigt lätt för att prata om saker och öppna sig, medans jag mest känner allt som tynger mig som en stor skamm och har inte alls lätt att prata. Detta har då i sin tur lett till att alla behandlar mig som om jag vore en mamma som måste ta hand om mitt barn som inte alltid har haft de så lätt.. dom klappar mig på axeln och säger när Lennart inte hör "ta nu hand om din man och försök få han att må bra, han behöver ju dig .. !" Detta gör mig frustrerad.. jag behöver väl för fan han lika mycket? bara för att jag inte kan prata och gråta inför alla så betyder väl inte det att jag har de så mycket bättre va? "ta nu hand om din man och försök få han att må bra....." de får mig att känna mig värdelös, precis som att han inte skulle må bra i mitt sällskap. HJag och min man har ett felfritt helt underbart förhållande och vi får varandra att må bra .. men utranför sllt de så finns de ju andra problem och saker som tynger en. Får man inte lov att ha en depprition bara för att man är gift, är de obegripligt att må dåligt då eller? Fan va less jag blir..

Jag har givetvis berättat för min man och han har till och med sakt till folk att dom ska sluta bete sig så bakom ryggen på han mot mig och han förklarat för alla att jag inte har lika lätt att utrycka mig. proböemet är bara det att de ändå fortsätter.. de gäller hans mamma, hans syskon, våran socialsekreterare och dom på försäkringskassan..

Men jag då! Dom ger mig aldrig ens utrymme och tid att få visa hur jag känner det.

Jag tar hand om min man i den mån jag kan och han tycker de är nog, men de känns ändå som att man smutskastas och nerävrderas av myndigheter och hans släkt för att jag måste "ta hand om han" lote bättre ! HAN ÄR JU INGET BARN ! HAN ÄR FÖR FAN 36 ÅR OCH KAN TA HAND OM SIG SJÄLV !

de vore så skönt om nån nångång kunde låta mig få den tid jag behöver för att klara av att öppna mig .. tror dom att de är jätte lätt att prata med vem som helst om två sexuella övergrepp och en grov misshandel i samband med ett av dom.. eller en psykisksjuk pappa som särbehandlat en hela livet ! fyfan !

Lennarts fru:
Jag lider med dig. Du har det inte lätt det förstår vi som läser dina inlägg och jag tror att din man tycker det är underbart att leva med dig, trots att ni har det lite tungt i livet. Låt dig inte nedslås av hur folket på försäkringskassan beter sig och hur de tilltalar en på socialkontoret, min erfarenhet av hur de hanterar ärenden är lika nattsvart som din. De låter alltid nedvärerande mot alla, oavsett problem och orsak. Vad gäller släkten, ryt till åt dem. Ställ till en scen! Det ligger säkert inte i din natur men gör det ändå för jag tror att det kanske hjälper. Sådana saker sätter intryck. Det räcker ju uppenbarligen inte med att din man ber dem sluta.

Savnboet

Nej, att ställa till en scen hör inte riktit till min normala natur, jag hamnar oftast i dom scener som någon annan ställer till. Ibalnd tror jag att jag är alldeles på tog för snäll och tar emot betydligt mer skit än jag borde. Som tur är så har jag ju en underbar man som verkligen står upp för mig när jag behöver hjälp med de och jag finns alltid för honom. Jo, jag har som fått för mig att de flesta myndigheter har för vana att vara otrevliga mot alla.. bara det att i den här sitiuationen aså har dom massor med förståelse för min man men ingenting för mig. Jag känner bara att de börjar vara dags för mig att visa vart mina gränser går för att de känns väldigt nervärderande att få uppslängt i ansiktet att jag måste ta hand om min man, precis som om jag aldrig funnits för honom fasdt de är de jag alltid gör. vi finns ju helatiden för varandra.

En på försäkringskassan undrade om vi inte behövde parterapi. Då ställde jag mig direkt rakryggad upp och ifrågasatte henes tänkande och sa att de är ju inte varandra vi har problem med de är de övriga i de förflutna och så. vi har inge gemensamma problem eller problem med varandra så varför skulle vi då behöva par-terapi? Då sa hon till mig att hon tyckte de för att de kan ju inte vara lätt att leva med mig om jaga ldrig kan prata om hur jag mår! Så vi kanske skulle behövt parterapi för att kunna bli mer öppna mot varandra. Då blev jag riktit arg, bara för att jag inte pratar med vem som helst på försäkringskassan så innebär ju inte det att jag inte pratar med min man ? Tycker verkligen dom beter sig svinigt mot mig, min man blev så arg så han krävde att få ny handläggare.

Jag försåt inte varför dom helatiden ska ha de till att de är varandra vi har problem med, de är precis som att man måste vara lycklig i alla avseenden när man är gift. Och är man inte de så är de "fel i förhållandet".. Jag är lyckligt gift med har väl för det ett förflutet och saker som hänt mig.. så är de ju för alla.. bara för att man gifter sig så tappar man ju inte sitt gamla liv och de man upplevt!

www.jifashion4u.se/default.aspx

där har ni en bra sida med snygga skor och sånt till bröllopet =) å sexiga ;)

jag fyller 27 nästa år när vi gifter oss och min karl fyller 24 :D

ser att du ska gifta dig i hemlighet, i lasvegas =) berätta mer..? intressant..

hittade den här i ett annat foruminlägg:


de är en perfekt låt för dom som ska dansa med sin far.. en så kallad far-dotter dans =) ville bara tipsa er..

Lennarts fru, vad frustrerande det måste vara för dig! Håller med dig om att allt inte måste ligga i ens förhållande för att man kanske inte e på topp.. Förstår inte varför de måste lägga över allting på de?

bröllopsblomma skrev 2008-12-01 09:44:41 följande:

Oj då, vilket kul sammanträffande!

Lennarts Fru skrev 2008-12-01 12:31:27 följande:

hehehe vi åker till vegas i februari men det e bara två av våra närmaste vänner som vet :D till alla andra har vi sagt att vi ska till new york, så ingen fattar misstankar!
Ska bli kul som fan!