Bevingade banaliteter
Hej vänner, jag skippar alla tröttsamma introduktioner och ger mig ikast med dagen som varit (redan, ni era fubbickar har ju nästan hela lördagen kvar). Gick upp en halvtimme tidigare än vanligt och fick mig lite cappuccino och fruktfat i sängen, innan vi gick in till dottern som redan vaknat och låg och pillade på sin kossa. En timme senare var det dags att knalla över till Manhattan-väninnan för en helgalen första-hjälpenkurs med samma barnmorska som gav mig massage i fem timmar under förlossningen, halsbrytande fula dockor och bebisar som krälade överallt. Efter tre timmar hade vi övat CPR och anti choking-moves så att vi var helt utmattade, då gick vi till favvouteserveringen för en gemensam lunch. Sen hem, dottern i säng för en utmattad, försenad lunchnap, sedan lek med dottern på tjock leopardfilt, matning av dottern (idag blev det australiensisk kalv med couscous), en hel del tjafs med mannen tyvärr och så iväg till fruktståndet. Just nu är mannen på ett hotell där han guidar några hitresta svenskar genom Shanghais nattliv, själv har jag just okynnesshoppat på Lucky Wangs rea och ska snart väcka dottern som tagit ytterligare en napp. Och snart är det kväll. Livet här går så osannolikt fort. Ibland vill man bara ha någon sorts nödbroms så att man kan STOPPA ALLT. Snart är hon tonåring och mina rynkor djupnar bara jag tänker på det.
Lapinette, jag är lite som du. Kan ligga sömnlös över saker som inte hänt och troligen inte kommer att göra det. Sover du bra? För mig går det upp och ner.
Izunia: Kul med din man! Trist att man inte kan följa med!
Kram, G
) och sedan maken i konfsamtal samtidigt som frukosten intogs. Ja, han sitter faktiskt fortfarande med högtalartelefon så jag hör taiwanesens dåliga engelska och kompisen i Hong Kongs franska dialekt. 
