Hej på er! Long time, no see! (Jag vet; det är mitt eget fel.
) Senast jag skrev var för närmare fyra veckor sen, och då var allting pest och pina. Nu har jag kommit upp med näsan över vattenytan, och tycker till och med att det är roligt att vara förälder; åtminstone större delen av tiden.
Det stora problemet var att det knappt blev någon sömn för min del, och sömnkänslig som jag är blev det bara pannkaka då. Våra föräldrar ryckte in och tog barnen varsin natt, så att vi fick sova ikapp, och sen gick vi över från 3 till 4 timmar mellan varje måltid, och då kunde man ta det lugnare under matningarna på natten vilket gjorde att vi inte var helt uppstirrade när vi väl lade oss och så blev det lättare att somna.
Jag ammar fortfarande litegrann, men inte på natten, så nu tar maken nattmatningen varannan natt och jag varannan, vilket innebär att man får ungefär 7 h sammanhängande sömn varannan natt och det är GULD. Det är mycket lättare att sova lite en natt om man vet att nästa får man sova hela.
Nu börjar vi iallafall känna att vi har lite koll på läget och livet går inte längre bara ut på att mata Piff och Puff, vilket det kändes som förut. Vi har t o m varit iväg på födelsedagskalas hos min moster, och det gick fint. Dessutom kommer jag nog att sluta amma inom ett par veckor, och då kommer matningarna att gå fortare när vi går direkt på flaska, och så blir det ytterligare lite mer tid över.
Varken Piff eller Puff har blivit några stjärnor på amning (inte helt ovanligt när man sondmatats så länge som de har), så därför känns det som att det tär mer än det tillför (åtminstone för mig; kanske inte för dem) och därför lägger jag nog ner det snart. Har räknat ut att jag kommer att få ytterligare ungefär 3.5 h över per dygn om jag inte ammar, och det är en inte oansenlig tidsrymd.
I måndags blev barnen utskrivna från neo, så nu är det två helt sladd- och slanglösa barn vi har.
Ska skicka en bild till Muggles, så att ni kan få se hur söta de är nu.
Piff väger numera 3.8 kg och Puff 3.6, så nu är de inga pyttekillar längre. De vägde ungefär 3.2 och 2.9 kg vid tiden för BF, så de har kommit ikapp ganska bra, även om de fortfarande ligger i den undre delen av tillväxtkurvan på BVC. Men numera har de iallafall kommit in på kurvan!
Jag vet att jag har skrivit förut att jag trott att jag skulle få lite mer tid att hänga här, och nu skriver jag det igen, men den här gången tror jag verkligen det. Jag har saknat er!
Eftersom jag inte haft datorn igång de senaste veckorna är jag hopplöst efter när det gäller att veta vad som hänt, men jag lär väl snart komma ikapp. Skickar iallafall en massa kramar, för det kan man aldrig få för mycket av!