Ännu en tur med barnkarusellen

Muggles, jag var inne och läste på om adoptioner och där står det att många länder har restriktioner mot en massa "sjukdomar", däribland diabetes så det kanske inte är helt omöjligt men som sagt, många länder säger nej. Vi resonerar annars som ni, vi är inte sugna på ett syskon just nu så blir det bara Iris så är vi nöjda som det är!

Hej Page! Vad roligt att du tittar förbi, skönt att höra att transplantationen är över, jag hoppas så att det ska vara över för er del nu. Stora kramar, hehe!!!

Page - kramisar! Ni är så otroligt starka du och maken. Hoppas att det bara blir roligheter härifrån!

Njut av den fina kroppen du fixat dig, göm magen så länge.

PAGE! Hej och vad skönt att J är på bättringsvägen och att du fläskat på dig!

hejsan tjejer
(för det är vel ingen kille som gömmer sig bakom nåt nick och har askul åt våra aladåb-historier och pappersmuffande )

Äntligen en liten stund för datorn.

Telis: faaaan! känner så otroligt med dig gumman även fast jag nog inte helt kan förstå precis hur överjävligt det känns
varför måste det vara så orättvist? och varför kan det bara inte funka. Hoppas nu verkligen att ÄD kön går snabbt och att det funkar. Stoooooor kram!

Page: KUL att se dig igen. det var länge sedan! Låter som om ni har haft enjobbig tid, benmärgstransplantation låter som en rätt stor och tuff grej att genomgå. Hoppas verkligen att all eländig cancer är borta efter det. Kram till er båda.

hmmmmm vad sjutton skulle jag mer kommentera??? helt bortblåst....
ja ja

Vickan förresten. Jag bara måste fråga? Har du och maken aldrig haft ett snack om att skaffa barn eller inte innan ni gifte er? Det känns ju som en rätt stor sak faktiskt. Jag menar, jag skulle aldrig ha gift ,mig med någon som inte ville ha barn och det skulle maken inte heller ha gjort. Vi ville ha barn båda två och ett liv utan (av fri vilja alltså) skulle inte varit okej. Så hade den andra av oss sagt nej så hade nog det inte blivit vi. Men som tur var så ville vi ju båda. Har även en kompis vars make velade lite angående om han ville ha barn eller ej. och då var min kompis benhård med att han måste fatta ett beslut så att hon fick chansen att gå vidare om han beslöt att han inte vill ha barn. För hon har alltid velat ha barn.

Vad jag försöker säga är att barn ju för många är väldigt viktigt så det känns som nåt man ska vara ärlig med och kanske klara av innan man knyter sig. För jag uppfattar det ju som att din make verkligen vill ha barn men du tvekar. Och då undrar jag om ni aldrig pratade om det innan ni liksom bestämde er för varandra.

Hmmm
jag får liksom inte riktigt fram det jag försöker säga på ett bra sätt, men jag hoppas att alla fattar. Men mest hoppas jag att du ska lyckas bestämma dig och inse att livet inte alls behöver förändras så mycket på grund av barn. Ialölafall inte till det sämre, tvärtom.

Jag menar du verkar orolig att in te kunna hålla på med dina scouter osv. Men för sjutton, ta med bebisen! eller sluta amma tidigt och låt maken flaskmata medan du tampas med myggen. Jag menar, man kan fortsätta med sina hobbys osv när man har barn. Man måste bara samarbeta och ställa upp för varandra. Barn är abslut inget hinder för något och inga problem utan bara glädje.

Åhhhhh
nu låter jag som nån himla predikare.
Känner att det inte blir nåt bra alls det jag skriver idag. Så jag går och sover lite midda, det blev mycket vin igår

hoppas det löser sig vickan!kram

Page - hoppas verkligen att transplantationen funkade strålande och att J får må strålande från och med nu!! Och att du lyckas lämna din fantasivärld och ramla över något drömjobb!

FruLlis - jo det är klart att vi har pratat om barn hit och dit. Men alltid med ett rätt långt tidsperspektiv och sällan på temat "nu kör vi". Strax före att jag plussade i somras så hade vi ju kommit fram till att det var dags (efter en lång diskussion). Missfallet gjorde mig sanslöst snurrig eftersom känslorna efteråt kändes ganska förbjudna - mycket lättnad och alldeles för lite besvikelse...

Nu har jag kommit till nåt slags jämnvikt med mitt velande. Vi har oskyddat sex men utan att ta nån större hänsyn till ev äl. Så nu får det bli lite "hoppsan" över det hela. Mer målinriktat plusjagande får vänta. Under tiden grubblar jag som vanligt mer än vad som är nyttigt, men vädrar bara det här... tror att jag skulle bli idiotförklarad om världen visste hur mycket jag funderade... men men.. slutsatsen är nog att jag vill ha barn även om jag är hyfsat skraj för förändringen.

Och det jag oroar mig värst för är inte mina hobbyprojekt utan jobbet, pendlingen och engagemanget.... känns inte optimalt med drömjobb som kräver vansinnigt mycket energi inkl 2,5 h restid per dag i kombination med små barn... hmmm......

Page - vad kul att se dig här! Och skönt att höra att det ser bra ut för din man.

Idag har vi varit på husvisning. Jag har hållit lite koll på Hemnet på sistone, och nu dök det upp ett hus som vi tyckte var intressant nog för att vi skulle masa oss dit. www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/298673 Tyvärr var mycket av fixandet gjort av någon utan det rätta handlaget, så mycket såg slarvigt och taffligt ut. Synd, för annars verkade det mesta passa oss bra.

Vickan, här ska nu en annan fd velpotta försöka formulera sig. Mitt vel handlade mycket om jobbet som jag älskar med som kräver mycket tid och flexibilitet. Maken har alltid sagt att vi på något sätt ska kunna lösa det så att jag kan jobba med det jag vill även om vi får barn. Det kräver såklart att han finns där men också hjälp från någon annan troligen. Jag är helt övertygad om att det går att lösa, men visst kommer det blir knixigt. Man får jobba lite på distans sena kvällar ibland, försaka någon hobby etc. Det går om man vill tror jag! Men det är nog bra att ha ett sådant snack med sin make på förhand så att han inte förutsätter att du ska sluta pendla eller så.

Sen kan det också vara så att när barnet väl finns så prioriterar man helt annorlunda vad gäller jobbet. Det är svårt att säga på förhand hur det kommer att kännas.

Kram!

Åh Page, jag som spanade på din blogg igår kväll och undrade så hur det var med dig och maken. Det låter som ni är rätt väg! Vad gör väl lite hull på magen i det stora hela

Och alltså, jag menade inte i mitt inlägg ovan att jag älskar MED m it jobb, utan andra meningen skulle såklart lyda:

Mitt vel handlade mycket om jobbet som jag älskar MEN som kräver mycket tid och flexibilitet.

Sorry för eventuella lustiga fantasier om vad jag gör på jobbet, så kul jobb har jag inte

Tinga - jag tyckte att huset såg hyfsat fräscht ut... det ser ut som att man mer eller mindre kan flytta in där. Kanske kan ni förbättra slarvigheterna efter hand sen...

Start september - Visst kan det vara så att man, när barnen väl finns, prioriterar helt annorlunda vad gäller jobb.. men: det finns inte några vettiga jobb till mig här i hålan så oavsett lär jag pendla ELLER så får vi flytta på oss.

Och en vanlig arbetsdag drar jag 6.20 och kommer hem 18.40 - då har jag jobbat 8 timmar plus haft en timmes lunch...