Hej alla barnkarusellsåkare!
Dags att säkra vår mötesplats på nätet! Välkomna alla gamla och nya medresenärer! Jakten på plusset, nojjandet, grubblandet, gråten och fnissen - allt har sin plats här i denna goa gemenskap!
BS, jag har absolut ingenting emot gamla mammor, det får du inte tro! Det där med ålder är ju individuellt och har inte att göra med vad det står för siffror i passet. Mitt problem är bara att JAG känner mig lite för gammal redan men det har ju bara med att göra hur just jag känner mig.
Dessutom så vet jag inte om jag vill ha livet på sån här vänta-på-barn-hold i fem år till, jag vill nog gå vidare efter en ev. äggdonation och tänka på annat.
Telis: det gör mig ont att det känns tungt idag! Ja hur smälter man sånt? Även om man haft det på känn så är det ju en helt annan sak att få det bekräftat. Jag kan förstå att det känns som att ud är en B-människa för att du inte kan få barn för så som attityden är i samhället så är det ju bara att "skaffa" dem. Men det är så synd att det är så, att den attityden finns. Du är verkligen en A-människa Telis! Det är vi allihop här i tråden tycker jag 
Ang kursen så är det konstigt för vi har helt nya lokaler med jättefina kurslokaler och splitternya datorer med stooora skärmar - och då klagar de på stolar och bord! Nästa gång är det väl att bullen på eftermiddagen är för torr...
MSW: och jag tyckte det lät billigt jag... Ni får väl bygga ut om ni får fler kottar.
BS: grattis!! Hur många år blir du då?
BS: grattis!!!
min jobbarkompis har äntligen vaknat - eller ska jag säga tyvärr? Hon och henne sambo sen 6 år har nu börjat försöka få barn. kul, men... hon är 42 (43 i jan) år fyllda så oddsen är inte riktigt på hennes sida... det är därför som jag säger tyvärr, för nu e hon minsann engagerad m Ägglossningstester etc och jag önskar så att hon hade haft det här intresset/engagemanget för några år sen!
Jag pratade m henne om allt jag lärt mig genom att lyssna på er härinne och jag måste tyvärr säga att hon lever i total okunskap. Hon trodde att om det inte fungerar den vanliga vägen så kontaktar hon en läkare för att göra en IVF eller liknande, men att de inte stressar utan de tar det sen... jag förklarade att hon tyvärr är för gammal för att ens kunna köa till vissa saker och att chanserna för att hon ska bli gravid nu inte är sådär jättestora. Hennes mamma kom dessutom i klimakteriet tidigt och det förbättrar ju inte statistiken direkt...
Det gör mig ont att hon har vaknat såhär sent... hon har alltid varit såhär, när hon var 30år funderade hon på att bli Aupair och sen när hon var 35 började hon fundera på att träffa en man och bli sambo, förlova sig för att sen i framtiden ngn gång kanske gifta sig och sen efter det starta familj...
vi har alla prata m henne om detta, vi har gjort det i så många år o på så många sätt, hennes väninnor lika så men hon har inte varit mottaglig. nu har 6 av 7 väninnor barn, det är bara en som inte har några och de kan inte få några (slöa spermier, dåliga ägg o efter 7 IVF:er gav de upp) och NU nu vill hon också ha barn! nu känner hon sig redo och miogen att bli mamma...
Jag hoppas så att hon ska lyckas på naturlig väg, hon är en underbar tjej m barnasinnet i behåll så nog sjutton e ålder bara en siffra - förutom när vi pratar fertilitet då...
Grattis BS!
Tubbies - ja vad ska jag säga som inte redan är sagt? jättetråkigt att det inte har fungerat! förstår om det kommer att ta en väldigt lång tid att smält, ge det tid. du har rätt att bli sur o avis på andra och tycka att världen suger, det e tom ganska bra att "sörja" lite, det är ju faktiskt (baserat på hur det e idag) en förlust och då kan man sörja. självklart hoppas jag på att det ska fungera bara av sig själv en vacker dag (detsamma gäller alla ofrivilligt barnlösa här inne) men om det itne gör det hoppas jag ju självklart på ÄD samt adoption. just adoption tycker jag nog personligen är det mest fina man kan göra och faktiskt att jag själv skulle föredra det framför ÄD då de barnen redan finns och behöver föräldrar. skulle vi vilja ha mer barn men att det inte skulle fungera så tror jag nog att det skulle bli adoption (om ekonomin tillåter det) framför IVF och ÄD etc.
skicar en stooooor kram till dig!
AM, ooooohhh, tack!
Muggles, en aktningsvärd ålder av 37, hu... Man inser att ska man ha en chans till syskon så...
Omsan, jag är också verkligen för adoption, tror inte att vi skulle få adoptera eftersom maken har diabetes och vi är nöjda med Iris om vi inte skulle få fler men skulle annars gärna.
Telestubben - massa kramar idag också!! det var himla länge sedan vi sågs och just nu skulle jag verkligen vilja ge dig en jättekram!!!!
BS - Grattis grattis!
Omsan - trist för jobbarkompisen att hon vaknat så sent.. hm.. jag ska inte hamna där.. lovar.. nästan...
Muggle: jag har fatt klagomal pa en konferens jag organiserat för att de inte hade papper med ränder (det var vita pappersblock)... sa folk klagar verkligen pa allt möjligt!
Zozo: allvarligt talat! 
BS: jag fyller 38 i januari... Men vi är inte sugna på ett syskon än. Vi har sagt att vi skjuter på det (naturligtvis med risken att det inte blir några fler) men blir det inga fler barn i den här familjen så är vi väldigt nöjda med att vi fick ett iaf. Världens goaste Moa dessutom! Jag hade def kunnat tänka mig att adoptera ett syskon om det inte var typ 4 års kö. Får man verkligen inte adoptera om man har diabetes??? Varför i herrans namn då?
Heeej!
Jag har varit väldigt upptagen på sista tiden så jag har inte varit inne och läst på evigheter, men jag ser att BS har fyllt år så jag klämmer in med ett stort GRATTIS!! Och om jag inte har missförstått så har AM och Cicci plussat och det förtjänar också ett jätteGRATTIS!!!
Ni förstår, jag har varit myyycket upptagen med att titta på min nya kropp (har kommit upp till ett normalt BMI), och jag är vansinnigt nöjd med den, förutom min feta mage. Japp, jag är nog den enda människan i Sverige som är smal men har fettvalkar på magen (och ryggen). Plus ickeklädsamma celuliter! Min mamma fick titta på magen i all sin nakna och gropiga härlighet och kommenterade det med: "det var ju inte så snyggt, du måste göra något åt det". Pöh, varför kan jag aldrig vara nöjd?! Varför kan man inte punktförbränna??
Jag har också varit upptagen med att hitta på fantasiyrken som jag eventuellt kan tänka ägna mig åt i ett halvår tills min brukare kommer hem och jag har ett arbete igen. Funderar just nu på att lära mig att strippa och tjäna massor med pengar på det, men jag måste först lära mig att dansa, bli vig, och självklart fixa till en tvättbräda på magen! 
Men mest har jag varit upptagen med J´s benmärgstransplantation. Det är nu genomförd, och efter tre veckor på sjukhus mår han riktigt bra. Han är infektionskänslig som tusan, får inte gå i affärer, äta viss mat, klappa för mycket på katten, renovera, skada slemhinnor (hm, bara vaniljsex alltså), och en massa andra restriktioner, men har lever! Och mår bra! Och är på ett bra humör! Det enda trista är att han inte har jobbat på ett år snart och jag avskyr att vara fattig! Om några veckor får vi säkert reda på om cancern har försvunnit eller ej. Jag hoppas det verkligen, för nu är jag sugen på att dra honom i skägget igen.
/A
