In vino och cappuccino

Hmm Ankan, knepig situation... tycker att du fick ett jättebra förslag ovan.
Men är det föräldrarna (syrran) eller systerdottern själv som inte tackar?
Har du försökt prata med dem för att reda ut hur de tänker? Men efter uppvisningen på ert bröllop så är det kanske iofs inte så kul. Skumt! Men familjer är skumma, det är alltid knas på något håll i alla familjer, känns det som.

Oj Lapinette! 19 stycken! Det måste ha varit nervigt som bara den. Nu är det ju inte riktigt så många i vårt fall, enligt mäklaren var det 10 som skrivit upp sig efter första visningen, i dag var det 5-6 par som var där och då hade vi redan lagt ett bud på utropsprisnivå i morse. Imorgon drar det väl igång ordentligt, känns läskigt då jag aldrig gjort det här förut, alla andra känns så slipade och smarta Liksom, vad ska man ha för taktik - om någon?

Gemma - vilka fina bilder från dop och annat. Och fiiiin Birkin. Fortfarande kär?

Nähepp, nu ska jag snygga till här hemma för imorgon kommer en mäklare och kollar.

Sov gott!

Snabbinlägg

Mitt nya jobb har gett mig mer fritid än vad jag haft på många många år så nu är kvällarna fulla med träning. bio, afterwork, promenader och middagar.

Jag brukar läsa ikapp till frukost men hinner sällan skriva, har insett flextidens alla fördelar.

Amelle
Kul med lägenhet, mitt enda tips är- bjud inte mer än ni tänkt er från början. Vist fick du en lägenhetsberäkningskalkyl eller vad man nu ska kalla det av mig?

Amelle - alla är nog inte så slipade som du tror. Vi har bara budat en gång och det är där vi bor. Vi gjorde inte alls som man skulle. Vi gick över vårt pris. Först hoppade jag/vi av när de hade passerat vår gräns och sen övertalade min make mig att vi skulle fortsätta. Han hade suttit och räknat och insåg att med den låga hyran (1.800 kr) så kunde vi definitivt fortsätta buda ett tag till. Ringde banken och de kunde utan tvekan ge oss mer i lån.

Håller tummarna för er!

Sommarlov på tråden, innebär förmodligen att flitens lampa lyser någon annanstans. Ni har väl börjat jobba för länge sedan? Kändes så konstigt igår när jag körde förbi min gamla gymnasieskola och såg härvan av cyklar som stod parkerade utanför; när jag var nästan-barn var mitt liv genomkorsat av stressmoment, prov, olyckliga kärlekar, framtidsångest, fritidsprojekt och sånglektioner, idag valde jag mellan att åka och träna eller gå en promenad, men landade till sist i att göra manikyr och sitta här och dokumentera de senaste dagarnas icke-händelser. Tänker, att ju mindre jag gör, desto mer glädje och energi har jag åt min dotter. I natt sov jag som en sten i åtta timmar, måste medge att jag glömde sätta på babymonitorn, det har hänt några gånger men ingen skada är skedd och jag HADE hört henne om det varit verklig kris, typ... hunger. Monstret var i alla fall utsvulten när hon vaknade och började glufsa redan på min haka så snart jag lyfte upp henne. Efter att ha tömt en gigantisk Pamela Andersson-ratt låg hon bara och liksom flöt i min famn medan jag kollade på nyhetsmorgon, lekte med mina fingrar och försökte sno mina bananskivor (tre stycken försvann ner i det lilla svarta hålet, inte en droppe kom ut igen). Just nu sover hon och, ja, jag dokumenterar ju. I övrigt har jag mest hållit på med bilddokumentation. Plåtar som en vansinnig. Sedan jag var ungefär 15 år gammal har jag sammanställt ett tjockt fotoalbum per år; i år lär det bli ungefär FYRA stycken. Framkallar som jag tidigare berättat på Crimson, sedan monterar jag godbitarna på svart papper och skriver datum och vad bilden föreställer. Vågar påstå att jag är ensam i världen numera om att systematiskt (halvårsvis) framkalla och sätta in bilder i album, eller..? Kanske att scrapbooking i viss mån har ersatt de traditionella fotoalbum men jag är ju, som ni säkert räknat ut, en sann traditionalist. Älskar för övrigt att fotografera. Är inte jätteduktig men helt OK, i synnerhet nu när jag inte "måste" ge mig ut på kvällar och nätter och plåta för tidningars räkning.

Mannens jobbsökeri rullar vidare. Efter att ha träffat tre rekryteringsbyråer i Stockholm har han redan fått ytterligare erbjudanden, som produktionschef i Stockholm, ja förutom jobbet i Lund där han fortfarande väntar på svar. Lönemässigt mer eller mindre tvingade jag honom att lägga sig högre än rekryteraren rekommenderade, vi får se hur det går. Jag vill ju trots allt behålla min lifestyle hehe. Och lägenheter i Lund är knappast gratis. Känns i alla fall fint att vi har vår - numera balkongförsedda - kungsholmslägenhet att "byta" med. Hur är priserna i centrala Lund jämfört med centrala Stockholm, vet ni..? Vi har alltså en 2,5 på 68m2, månadskostnad 2500, nära St. Eriks Sjukhus (10 min promenad från T-centralen) med fransk + vanlig balkong, idel vackra original-funkisdetaljer (glasskjutdörrar med mera), stooora fönster, en WC, ett badrum med badkar, massa massa inbyggda skåp, fiskbensparkett, gasspis, you name it, men behöver ett extra rum + trivsel och ljus, i centrala Lund.

Fotona i alla fall. Det blev 400 stycken, från mina gravidaste ögonblick i december, via födsel, första tidens cocooning, miljoner kafé-, restaurang- och manikyristbesök, pekingresa, miniresa till Moganshan, resan hit, Frankrike, svensk NATUR och så ungefär lika många bilder till, på monstrets olika ansiktsuttryck. Insåg snabbt att det måste bli tre olika album, ett som visar någon sorts händelseförlopp, ett till monstrets ära och så ett som handlar om dopet och veckan före och efter (gästerna stannade ju sammanlagt en vecka).

Förutom pillandet med albumen har jag njutit en skön mix av promenader (under de få ögonblicken av uppehåll har solen ibland spruckit fram och man har kunnat promenera längs gnistrande hav med meditativt monster framåtvänt i barnvagnen), utflykter till "stan", telefonsamtal med mannen, vansinnigt god mammas mat och tidningsläsning och - någon enstaka timme här och där - TV-tittande. Igår kväll åt också pappa och jag middag ensamma och det var riktigt nice, första gången vi kunde ha en längre konversation utan att börja bråka. Han är ingen smidig kommunikatör. Antingen blir det långa monologer, eller också lyssnar han inte på vad man säger utan tänker bara på vad han själv ska säga härnäst. Typ, dra någon jättejobbig vits - gärna med sexistiskt tema - som man hört tusen gånger, och så skrattar han som en tok själv medan alla andra bara tycker att det är jobbigt. Och när man själv berättar något, gärna när man kommit igång och börjat bli engagerad, så lyfter han alltid sitt glas och säger: "skål!" Fyra-fem skålar per middag brukar det bli, ju intensivare de andras samtal är, desto flera. Ja, han klarar helt enkelt inte av att inte stå i centrum. Och eftersom jag själv är lite likadan så bråkar vi följaktligen. Ett allvarligare problem är hans svartsjuka samt slentrianmässiga ljugande om små och stora saker. Men det är en annan (och mycket jobbigare) berättelse.

Idag ska vi åka till söta fiskebyn Arild och äta lunch på Grand Hotel. Och jag ska njuta av utsikten, om än genom regnridå, och samvaron med mina föräldrar. För om lite drygt en vecka är det dags att åka hem till Shanghai.

Ankan: Jag känner såklart att det blir jobbigt med intensiteten i storstan. I gengäld längtar jag galet mycket efter mina vänner, mannen såklart och, ja, mitt liv där som jag tycker så mycket om. I synnerhet nu när vi är på väg att flytta tänker jag njuta extra mycket. En annan grej är, att lika fantastiskt som Sverige är under de få sommarmånaderna, lika deppigt blir det varje gång mörkret drar ihop sig omkring en. Vackert förvisso, men melankoliskt. Och jag har kommit till någon sorts ålder där jag inte längre tycker att melankoli är något högtstående och kultiverat utan bara jävligt onödigt. När man kan vara GLAD istället. Jag har helt enkelt inget tålamod med andligt snåla människor längre. Det där blir en stor utmaning när vi flyttar tillbaka. I september börjar hösten i Shanghai och den är lika sagolik, och lika lång, som våren. Ända in i december kan man sitta på uteserveringar i shorts och linne.

Vill också säga:

Ankan, ditt livsnjuteri är mitt livsnjuteri. Och nu blev jag sugen på svamp, som fan. Hoppas de har det på Grand.

Izunia, jag gillar också att pilla med inbjudningar men mest i Photoshop. Försöker i allmänhet göra skojiga och lockande invitationer till våra små och stora tillställningar i Shanghai. Fast så ambitiös som jag var med bröllopsinbjudan kommer jag nog aldrig mer att bli. Det tog ett halvår och var den i särklass mest omfattande detaljen.

Amelle, superkul att du kollade bilderna och att du kallade mig, ja, det du kallade mig ;) MAJS, tycker också att det är kul när du tittar in och kommenterar.

Nu har kylan gått ur monstrets kylbitring och hon låter sig inte längre distraheras så jag måste upp och förlusta henne lite så att hon glömmer att tänderna kliar.

Kram på er, G.

Izunia, vill supergärna se dina inbjudningar om du orkar plåta dem.

Jaja monstret, jag kommer!

Ankan, Det blir alltid känsligt och svårt när dfet kommer till familjer. Jag har tröttnat på att bli behandlad på det sättet du beskriver och det gäller även familj. I synnerhet familj. Jag tycker att du fick ett finfint förslag ovan. Bjud med din guddotter på en upplevelse istället. Är det hon eller systern som är otacksam? Om dottern är otacksam, hade jag nog konfronterat henne och frågat om hon inte är tacksam. Annars är det sista gången.. trist, men vad gör man?

Esset50, tack vi har funderat på Isn´t she lovely, men det är svårspelad på gitarr.

Min man ska också sjunga nåt i kyrkan.

Gemma, jag har tagit bilder på inbjudningarna så jag ska sätta ut dem i galleriet här på BT.

Angående lägenheter i Lund.. ganska dyrt. Allt beror också på hur centralt ni vill bo. Det som räknas centralt är jättedyrt, medan det blir lite billigare om man bor 10 min gångavstånd till stan. Ibland blir det närmare än vad som räknas centralt. Kolla in hemnet.se.

Angående album... det var längesen jag framkallade och stoppade i album.. flera flera år sen. Senast var ju bröllopsbilderna. Nu printar jag ut mina egna bilder till min scrapbook.

äsch.. jag lägger upp bilderna på FB.. orkar iinte ändra storleken på dem.