Barnkarusellen 2

Hej tjejer,

I dag har jag gjort abort, jag grät hela natten och hela mogronen, väntade till klockan var 05.40 med att ta tabletterna. Grät när jag ¨sövdes och skrek 'förlåt' innan jag somnade in....
Nu är fostret borta och jag känner mig oerhört tom och ledsen.

Kunde ej hantera situationen till slut o fann till slut inte någon annan väg ut än att "börja om från början" och på "på rätt sätt"...
Har kännts som om allt bara blev fel hela tiden o har inte varit glad.

ÄL är förhoppningsvis om 2 veckor, så jag kommer tillbaka till mitt "jag"!

Vi kommer, hur konstigt det än låter för er kanske, att börja skaffa ett syskon till Victor från o med nu.
Jag o min man kunde inte riskera att fostret var skadat och trots att jag pratade med 2 överläkare blev jag inte lugn, ev hade man kunnat se ngt på UL i vecka 20, men jag ville inte vänta så länge...

Nu är jag inne i jakten på plusset igen, det där plusset som man planerar och blir glad över!

Vår situation har varit extremt komplicerad och min make och jag har nu fattade detta beslutet gemensamt.

Fruktansvärt, och jag önskar inte att någon ska behöva lida och gå igenom detta helvete någonson. Jag kommer sannerligen aldrig mer göra det.

Kom hem till lunch idag, sen gick jag och Victor till kyrkan och tände ett ljus för den lille "bebisen" och sa förlåt igen...

Tack för all omtanke, allt stöd och alla kramar. Jag behövde dem och behöver dem.

Jag är utmattad efter den senaste tidens händelser och säger nu God natt och sköt om er!

KRAMAR

Cicci - det finns inte många ord som känns vettiga. Stor stärkande kram!!!!!!!!!!!!!!
Och hoppas att maken och du tar tag i er relation och lyckas få den på rätt köl. Önskar dig lugn, lycka och smidiga lösningar på tillvarons krångel!!!!

*kramar om länge*

Själv - är jag så rödfri man kan bli... *snurrigt*

Hej!

Tack för alla hälsningar. Tyvärr är det ingen klang- och jubelföreställning här, utan bara jobbigt. Puff har väldigt ont i magen dygnet runt, så han skriker mycket, vilket gör att vi nästan inte får sova något. Dessutom ska de ha mat var tredje timme och eftersom de fortfarande har sonder tar varje matning typ en timme, för först måste vi träna med flaska eller bröst, innan vi sondmatar.

Jag känner mig helt knäckt och förstår inte hur jag ska orka mig igenom den här småbarnstiden. Jag har fått rådet att sova när barnen sover, men om de aldrig sover lugnt och tyst, hur ska då jag kunna sova? Eller jo, Piff sover lugnt, tyst och fint, men det hjälper ju inte när man har en gaphals.

Jag vet att jag är gnällig, men just nu hade jag önskat att vi inte hade fått till det då i november.

Tinga - det är ett sundhetstecken att gnälla och man MÅSTE få göra det!! Och om det är möjligt att be om hjälp så är det också fullständigt tillåtet!! Man måste inte vara nån supermänniska!

*massor av stärkande kramar*

Vickan - tack för kramar och peppning. Är så himla ledsen och nere bara; fattar inte hur jag ska orka det här. Maken är dock helt fantastisk och utan honom hade det varit katastrof. Bättre man att dela det här ödet med finns inte, och det är jag så otroligt tacksam för. Om bara Puff kunde få sova ordentligt också skulle tillvaron bli så otroligt mycket lättare. Vi visste ju att det skulle bli mycket jobb med 2 små, men med stor sömnbrist blir allting sju resor värre. Inatt sov vi 3 h vardera, uppdelat på två perioder. Inte mycket att hänga i julgran.

Tinga - du måste inte förstå hur du ska orka, det enda du måste är att leva och att vara i närheten av dina barn. Det du gått igenom är nåt riktigt EXTREMT och man kan ju ställa sig frågan om varför vem drabbas. Istället för att sladda ut på nån konstig förklaring nöjer jag mig med att tycka att tillvaron är outgrunnlig och att jag önskar dig ALL kraft i hela världen.

Kanske har du redan använt den där "ALL kraften".... för din lilla familjs och din välmåendes skull undrar jag därför om det finns NÅN som kan bidra med NÅN typ av avlastning?!? Bara så att du skulle kunna stänga dörrn om dig och SOVA ordentligt? Troligen känner du dig som en bättre mamma i så fall.....
.... men om inte annat får du inte glömma att du är världens bästa mamma till just dina barn!!!!

*kram igen*

Tinga, jag känner så igen mig! Jag hade ju visserligen bara en men jag tyckte att första tiden var ett jäkla helvete och kände inte att jag hade något vidare stöd av maken heller eftersom det bara var amning som höll henne någorlunda lugn, dygnet runt. Han sov precis som vanligt och jag gick på knäna och var halvt hysterisk. Jag har inget bra tips på lösning för det finns väl inget dessvärre men du ska veta att jag tänker på er. Det enda jag möjligen kan se som lösning men jag vet inte om jag valt det själv är att lägga ner amningen så att det inte spelar någon roll om det är du eller någon annan som är där och så ta hjälp av era föräldrar dagtid när det går så att ni kan sova på dagarna.

Cicci, usch vilken sits ni hamnade i, hoppas att du får må bra nu och inte får några komplikationer utan att ni snabbt är uppe på banan igen. Det var fint att ni gick till kyrkan tycker jag och jag fällde en tår när jag läste det.

Tinga
grattis till hemkomsten och hoppas att ni får lite avlastning och hjälp så att ni får hämta lite nya krafter! Tänker på er!

Cicci
Så det blev så till slut. Men vad fint att du och Victor gick till kyrkan! Jag tror ändå, för din egen frid, att det är bättre med en omstart. Otroligt trist att det ändå blev så här men vad skönt att ni är eniga nu och det kanske har stärkt er? Något gott måste ändå komma av detta så lämna det bakom dig, du handlade ju ändå utifrån det du visste nu. Alla kramar i världen!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vickan & AM
hhheheheheheheh, välkomna till våndornas värld! Am har ju varit med förr men riktigt klok på sin kropp blir man ju faaaen aldrig, tror jag.

Idag har vi varit på tur upp på fjellet, sovit, ätit och vandrat ner igen. VI har fiskat lite till, både från tufftuff-fisketbåt och från land i en liten saltström och turistat ute vid kusten mot Lofoten. Vi har även hunnit med en heldag vid vattenfallet bortanför hyttan, det var riktigt skönt i vattnet! Imorgon kväll drar vi hemåt igen. Veckan har gått skitfort och ändå har vi fått varit riktigt lediga. Solen går ju aldrig ner här utan doppar sig bakom fjällen bara, så dygnet är ju helt förvridet, så det är nog bra att komma hem till mörkret igen.

BS, jag ses gärna när ni är tillbaka från Åland.

Tinga, styrlekramar till dig!

Vickan, så spännande - inga röda spår ännu. Man kan ju testa minus! Min värninna gjorde det 2 gånger nu presic innan plusset kom fram, hon väntar barn nr 2...

nenne, du har så rätt..