Barnkarusellen 2

Zozo, här kommer lite bokrecensioner signerat den minst erfarna mamman i tråden

Jag har mest läst Barnaboken av Anna W, en del är jättebra om man gillar tänket, men det praktiska kan kännas lite mossigt.

www.bokus.com/b/9789163842023.html

Jag fick även av en kompis Bonniers Barnbok, den har en hel del bilder och fokus på praktiskt, men det känns att den är utländsk och översatt om du letar efter något svenskt. En del är ok, men jag är inte jätteimponerad än så länge. Även denna känns lite mossig, trots att det är en ny upplaga.

www.bokus.com/b/9789100115333.html

Har just fått hem den här boken om utvecklingsperioder som Muggles och Izzie tipsat om, den tror jag på också.
www.bokus.com/b/9789146210573.html

Orkar man söka på FL så är det ganska bra info om praktiska saker där kan jag tycka, men man får sålla rätt bra.

Har fått tipset att blöjmärkena (Pampers och Libero) har mycket bra på sina hemsidor, men jag har inte kollat själv - är det någon som vet mer?

Tack september! Jag ska ta en titt pa dem!

Hej tjejer,
mest varit inne & läst de senaste dagarna - en liten tjej kräver ganska mkt uppmörksamhet numera...

Men innan jag glömmer det (alt. måste fokusera på A igen...) - sajten www.growingpeople.se/ är bra! Både när man är gravid & sen när man fått sin bebis också. Många praktiska & bra tips - ursprungligen var det min BM som rekommenderade den när jag var gravid. Har kollat upp allt möjligt där ang mat, sjukdomar, skötsel osv!

Boken om utvecklingsfaserna gillade jag med, fast nu var det evigheter sen jag bläddrade i den.

BS,

stor kram till dig. Jag tror det du beskriver om din pappa är symptomatiskt för den generationens män. Jag har samma problem med min pappa. Där fick jag tvinga honom att låta frun följa med på ett läkarbesök eftersom varken hon eller jag förstod den ganska allvarliga kroniska sjukdom han utreddes för. Då fick hon ställa sina egna frågor och höra direkt vilket i efterhand även han uppskattade.

Det behöver inte bara vara män som reagerar lite udda, det är en omkastande erfarenhet att bli sjuk och vara på sjukhus. Så många tankar som dyker upp som kan vara svåra, det kan också göra att omdömet inte är som vanligt.

När min mamma som var ensamstående blev svårt sjuk var jag med på alla läkarbesök och min erfarnehet av det och även av min pappa är att sjuka människor ibland tar in enbart en bråkdel av den info de får. Det kan vara rädsla och ibland information overload, så som anhörig är man jätteviktig. Jag kunde skälla på mamma när hon på läkarens fråga om hon mådde illa svarade nej när jag visste att hon mådde illa. Jag protesterade då och sade, men du sade ju att de inte ville ha fika nyss för att du mådde illa, varpå mamma svarade "jo men det är ju inte värre än igår". Läkaren hittade då på ett nytt läkemedel så dessutom hade effekt. Det var en jättebra och lyhörd läkare, men om patienten inte säger tillö eller ställer frågor så kan det vara svårt för dem att förstå, det säger ju sig självt.

Kanske kan du peppa din mamma att ställa lite frågor själv? Det skulle säkert göra både henne och dig mycket lugnare.

Jaha,

jag är rätt säker på att övertrötthet är den stora boven för vår lilla tjej, när jag får henne att sova på dagen ordentligt så blir vaken/skrikperioden på kvällen mycket kortare. Det är svårt att veta om magen strular, hon gnäller/skriker gärna upp sig om man bara sitter med henne i knät oftast, men om man går runt med henne, visslar eler gör något oväntat skriker hon inte, mer än när hon blir hungrig. Nu börjar nappen bli accepterad också vilket underlättar.

Det känns som att magsmärtor skulle sitta i mer? Någon med erfarenhet?

BVC tyckte att jag skulle testa att utesluta mjölkprodukter, vilket jag väl kan göra men det känns lite radikalt. Vi vakkatr någar dagar till tror jag.

Ang ligga på mage, så tror jag också att det är det där med att de ska kunna vända sig själva. Minns att vi började lägga A på sidan dagtid i vagnen när hon skulle sova, hon somnade mkt enklare & snabbare då. Kändes också OK, eftersom man har lite mer koll på henne om dagarna jämfört med nätterna.

Ang amnings-bh, så minns jag inte riktigt när det stabiliserade sig, kan det ha varit efter ngn månad tro?
Jösses, vad man glömmer fort! Nu är jag förresten nere på att bara amma en gång om dagen (morgonen) - skippade eftermiddagspasset för ca en vecka sen (närmare bestämt midsommarafton, så kunde jag dricka lite snaps med gott samvete Fast det blev alkoholfri öl till - är ju så himla lättpåverkad numera & jag ville så himla gärna smutta på snapsen, så jag tänkte att det jämnar ut sig på detta viset!). Nu verkar det dock som om det inte riktigt räcker till längre när jag bara ammar på morgonen, dvs jag får ge henne lite ersättning på fm också. ...och är det så det ligger till, då avvecklar jag nog morgonen ganska snart med - känns liksom inte så meningsfullt om det ändå inte räcker så långt...
Men måste bara fråga - är det ngn av er härinne som fått såriga bröstvårtor när ni börjat dra ner på amningen? Jag har nämligen åkt på detta - kan det vara så att mindre slitage pga minskat antal ggr per dygn gör att det blir sårigt?? Jaja, i-landsproblem helt klart, ingen större fara, men ville bara kolla med er som varit där!

Missade visst lite info här ovanför - vi började lägga A på sidan i vagnen när hon var runt fyra månader, tror jag.

Håller med dig Sept om det där med ont i magen vs övertrött - jag tyckte det var skitsvårt att avgöra vad det var som fattades lilla tjejen då i början. Minns att såväl svärmor som min syster pratade om magen, men jag fattade aldrig hur de kom fram till den slutsatsen riktigt...

Ännu en barnfråga. Gillade alla era att sova i vagnen från start? Visst var Iris av avvikande uppfattning BS? När löste det sig?

Här sovs det på dagen nu bara i bärselen. I bilen kan det slocknas ibland också. Idag ville jag verkligen röra på mig och tänkte förlägga förmiddagsvilan till vagnen. Ett välmatat, halvsovande barn lades alltså ner och de första tre minuterna gick ok, sedan vaknades det och gnälldes vilket eskalerade. Jag plockade upp, hon tystnar och ser nöjd men vaken ut. Nytt försök, gallskrik. Bärsele på, gråt upphör och hon sover på några minuter. Efter en stund smög jag ner henne i vagnen och hon sov sött resten av tiden.

Känns detta igen och tror ni att det kan vända?

Sept, Amanda har inte varit sådan, men en kompis dotter är nog lite åt det hållet & är "tyvärr" fortafarande sådan, vid drygt nio månaders ålder. Fast jag tror inte att mamman i detta fallet har så ont av det. Själv har jag inte haft Amanda alls mkt i bärsele, mer mannen som haft det - fast ändå inte så jättemkt jämfört med andra barn tror jag.

MSW - fasen vad jobbigt med alla långa & sega sjukhusbesök! Hoppas allt går åt rätt håll nu & bra att de ska hålla lite extra koll på dig framöver.

Muggles - snygga möbler!!

BS - fy, vad jobbigt med detta att din pappa inte vill ta reda på saker & ting ang det som felas honom etc. Jag skulle bli jättefrustrerad!

MrsB - trist med ögoninflammation Har hört att det är grymt snittsamt & att barn blir hemskickade från dagis om de åker på det. Tungt detta med svärfar också, men säkert bra för din make att få släppa på fördämningarna lite & gråta ut. Jag fick se min bror i kistan några timmar innan hans begravning & ärligt talat så trodde jag precis innan att jag skulle bryta ihop ism det, var LIVRÄDD rent ut sagt. Men nu i efterhand är jag väldigt glad att jag gjorde det. Han var så fin i sin kostym & såg så fridfull ut. (ooops, nu svämmar det visst över i ögonvrårna - jag byter ämne...)

Annars så kan jag meddela att Amandas nya intresse är att gå om man håller henne i händerna. Man riktigt ser hur stolt & glad hon blir när hon märker att det funkar!

Vad olika barn är förresten - var iväg på en liten utflykt med en kompis & hennes dotter igår. Varenda gång vi setts den senaste tiden så gråter dottern en massa/är ofta väldigt orolig. Jag har ju bara Amanda att jämföra med, men Amanda är så otroligt mkt mer förnöjsam liksom. ...och VAD GLAD jag är för det. Jag hade nog blivit tokig om Amanda varit en "skrikbebis" Visst skriker Amanda med (& just nu är hon nog mer gnällig än vanligt), men oftast inte längre stunder & det finns nästan alltid en logisk orsak, typ trött eller hungrig.