Unga ickesambos, finns dem?

Jag känner mig inte alls tvungen att motargumentera, jag tycker bara det är intressant att disskutera min syn på saker och ting och höra andras.

Vad gäller AJGs senaste inlägg så gör väl inte det något att det är lättare att ta sig ur ett samboskap, man kanske inte vill leva resten av sitt liv med någon, utan bara vill bo med denne och dela sitt liv en period.. Om båda är vuxna människor utan barn inblandade så har väl dem rätt att bo ihop utan att ha bestämt sig att det ska vara slutgiltigt?

Själv vill jag inte ha det så alls, utan har väntat med att ens bli tillsammans med någon tills jag vet att det är "the real deal" och jag är villig att ge allt i förhållandet.

Innan jag träffade min sambo och första och enda pojkvän så har jag bara haft sexuella relationer och varit väldigt öppen med det, och avslutat relationen om personen blivit förälskad i mig (eller så har personen blivit kär i ngn annan)

Jag har inte lekt med någons känslor, och aldrig "lekt" förhållande med någon som jag verkligen inte känner så starkt för utan jag har sparat mina känslor tills det verkligen var äkta livslång kärlek, och det är jag glad för.
Att ha sex med någon betyder inte på långa vägar lika mycket som att säga att man har känslor för någon, därför har jag svårt att förstå att det är så "big deal" med att spara sig innan ett giftemål.

Ja du, där tycker vi heeelt olika. Men så är det väl. Tänk hur olika man kan vara. Ärligt talat så trodde jag nog inte att det fanns någon som hade en sådan livsstil som ideal. Men där ser man. Jag tror inte överhuvud taget på lösa relationer. Och jag ser ingen som helst tjusning i det. I mina ögon är det lite tragiskt till och med. Så tomt. Så bara fysiskt. Och tillfälligt. Nej jag skulle inte må bra av något sådant huuu. Men det är ju min egen åsikt. Och den får jag ha, och du får ha din.

Men jag måste ändå fråga. För enligt mig så motsäger du dig själv så många gånger i det du säger, eller så fattar jag det fel. Men du skrev: "jag har aldrig lekt med någons känslor" utan "avslutat relationen om någon blivit förälskad" ..det är att leka med känslor för mig, att lura en person till förälskelse för att då avsluta det.

Och sen. Du tycker inte det är så farligt att det är lätt att ta sig ur ett sambo förhållande, men du skulle aldrig leva så själv skriver du. Hmmm? Så du tycker det är okey, men skulle aldrig leva på det viset själv. Varför skulle du inte det då undrar jag, om det är okey?

Svara gärna, jag vill gärna veta vad du menar.

Peggy sue skrev 2008-06-02 17:19:09 följande:

Håller med AJG om det här med lösa relationer, förstår det faktiskt inte heller.

Däremot vet jag inte om jag begriper mig på det här "lätt att dra sig ur" argumentet som ofta kommer upp i sådana här sammanhang. I en bra relation föreställer jag mig att man är tillsammans av sin egen fria vilja. Hur många juridiska papper som finns skrivna i saken och hur omständlig en skilsmässa än är borde egentligen inte spela någon roll; det vore ju tragiskt om man var tillsammans bara för att det skulle innebära sånt krångel att bryta upp. Istället är det ju de känslor man har för varandra som ska borga för tvåsamheten. Och ibland så slår folk huvudet såpass rätt på spiken att det känns rätt att flytta ihop och idka sängbrottning långt, långt innan de gifter sig, eftersom de VET att de träffat rätt.

Gift, ogift... känslorna är det som spelar roll enligt mig. En bit avkapat guldrör på fingret gör ingen skillnad, inte heller att en karl i klänning stått och viftat lite med armarna och ställt en fråga man ska svara jakande på. Min åsikt.

Åh jag mena verkligen inte att folk ska vara tillsammans för att det är så svårt att ta sig ur ett äktenskap. Absolut inte! Snarare tvärtom, att många drar eller tar sig ur ett samboskap för enkelt, mer som en snabb lösning på ett relationsproblem, i stället för att kanske jobba på förhållandet mer och värdera det lite högre. Det var mer så jag mena. Jag vet två sambopar nu som håller på att separer. I båda fallen är det bara den ena parten som vill och som inte "orkar" just nu. Och det i min mening är djuptragiskt. Speciellt som de har barn. Det var mer så. Men klart att äktenskap tar slut också. Runt hälften slutar ju i skiljsmässa. Och jag personligen tror inte att majoriteten av de fallen handlar om fysiskt våld eller liknande extrema fall. Snarare brist på vilja att jobba för ett bra äktenskap, och lättheten att avsluta det och börja något nytt.

Sen så ska ni veta, att jag till stor del håller med er som säger att det inte är äktenskap/ samboskap som är den stora frågan, utan vad man lägger i det. Vad man tror om en relation. Tillfällig eller livslång. Det finns ju faktiskt bara två alternativ.

Och kyrkobröllop är ju faktiskt egentligen en helt kristen grej. Så jag förespråkar inte att alla bör gifta sig som jag menar det. Med en kristen bröllopscermonni. Ibland undrar jag faktiskt varför så många vill lova trohet inför Gud om de inte tror på honom eller lever som kristna? Jag vill lova trohet inför Gud, eftersom han är kärnan i min fästmans och mitt liv. Vi lever för honom varje dag. Därför vill vi lova trohet inför honom. Det är hela vår livsstil. Varför ska man annars lova något inför honom om man annars inte bryr sig? Jag bara undrar faktiskt.

Delar din syn på kyrkobröllop också. Varför skulle jag lova något inför en Gud jag inte tror på? Vem skulle gifta sig i en moské eller synagoga utan att vara troende muslim eller jude?

Kyrkan kan vara en fantastiskt vacker och stämningsfull lokal, det håller jag med om. Men det finns många andra vackra platser att gifta sig på (någon vacker plats ute i naturen är vad jag själv skulle välja om jag någon dag gifter mig). Kristendomen till sin natur är ju också en rätt så exklusivistisk religion (jämför med exempelvis Japan där folk kan gifta sig enligt Shinto och begravas Buddhistiskt utan att det är någon som helst konflikt, emedan en protestant knappast skulle bikta sig hos en katolsk präst).

Samtidigt så är nog mycket av det här är nog en kvarleva från den tiden då vi höll på med sådana tokigheter som en officiell statsreligion och då kyrkan var en del av staten. Kyrkan kan knappast neka betalande medlemmar att gifta sig oavsett hur djupt tron sitter, då tron inte var en förutsättning för medlemskap innan 1996 i alla fall. Det vore givetvis bättre för alla parter om kyrkan blev en fristående organisation bestående av främst intresserade medlemmar och inte en ointresserad allmänhet. Återigen så visar yttrandefriheten och dess konsekvens religionsfriheten sin styrka.

Jag och min Sambo ska gifta oss borgerligt, och på den punkten håller jag med dig, sen tror jag att majoriteten av alla "kristna" knappast är kristna i biblisk bemärkelse, utan klipper och klistrar lite som dem vill för att få en 2000 år gammal etik och moral, att passa i ett modernt jämnställt samhälle vilket blir "lite" kluvet.
Däremot så gillar jag Historia och därmed gamla kyrkor, men jag ska inte gift mig i en.

Jag förstår att du inte tror på lösa relationer eftersom det står i en viss bok att man hamnar i helvettet då
Jag har det dock absolut inte som ngt ideal och det har jag heller aldrig sagt, däremot så föredrog jag relationer som inte låtsades handla om kärlek utan bara vänskap och sex när jag var yngre eftersom jag naturligtvis ville ha sex, men jag ville inte lägga in ngt mer i det som jag inte kände, som de flesta gör i vårat samhälle (tillfälliga pojkvänner och relationer som tar slut lika fort som dem börjar)
När jag älskar någon så är det för alltid, och annars kan det va, och jag träffade inte personen som jag vill leva mitt liv med förens jag var en bra bit över 20, men jag kände inte för att leva ensam och ofysisk fram tills dess.
Altså hade jag kärlekslös sex i brist på bättre = Väldigt trevligt i brist på bättre.

Så vida du inte har provat så tycker jag inte att du kan uttala dig om i fall det verkligen är trevligt eller ej, kanske skulle du alls inte tycka om det, men jag gör det och upplevde det LÅNGT ifrån tomt... men att kalla mig tragisk är lite att kasta sten i glashus tycker jag då jag tror det är fler som tycker det är tragiskt att det centrala i ens liv är en fiktiv varelse ur en gammal bok än att man tillåter sig att tillsammans med någon annan glädjas och njuta av sex utan kärlek (dock vänskap, tillit och respekt) därför att man inte vill vara hycklare och väga in för mkt i det som man inte är beredd att ge (livslång kärlek eller ingen alls)

Jag har inte lurat någon till förälskelse utan tvärt om direkt varit rak med vad jag velat, så har det fått vara deras val, sen om dem blivit kära i mig ändå så har det väl inte just med sexet att göra.
Jag har heller inte haft sex med anmärkningsvärt många och bara med folk jag kände och tyckte mycket om, några kanske hade tyckt att det vore mysigt och bekvämt att lika gärna va tillsammans, men jag tror knappast jag krossade någons hjärta.

Du undrar varför jag själv inte vill leva i en tillfällig kärleksrelation trots att jag tycker att det är ok att andra gör det..
Jo jag råkar vara väldigt dedikerad till mitt förhållande, jag har inte väntat i hela mitt liv på att säga "jag älskar dig" eller gosa med någon, hålla handen osv, bara för att det är kul, utan för att för MIG så innebär kärlek och "För alltid" verkligen för alltid, det är därför jag inte velat "leka" det innan med kortvariga pojkvänner.
Att jag inte vill ha korta förhållanden, och att jag vill leva med min m2b för alltid innebär inte att jag fördömer andras sätt att leva, tvärt om så tycker jag att alla ska ha rätt att leva som dem vill, så länge dem inte skadar någon annan.
Även om det innebär att dem vill skilja sig, leva i ett homoäktenskap, eller tillochmed något så (för mig) obegripligt som att man vill vänta med något så underbart som fysisk kärlek med den man älskar eftersom kärnan i ens liv är en "gud" som i mina ögon inte existerar (och enligt denna så får man inte av någon outgrundlig anledning ha sex innan man gifter sig)
Så tycker jag att varje människa ska ha rätt till att leva så.

Intressant inlägg Peggy Sue. Du drar väldigt många slutsatser i alla fall. Ibland blir jag nästan lite full i skratt. Intressant är hur du drar slutsatsen att många, nej till och med "majoriteten av alla kristna" skriver du, klipper och klistrar eftersom det är svårt att få in 2000 år gammal etik och moral i vår moderna värld. Well, då måste jag ju fråga, har du provat? Eftersom du tycker att det är så svårt. Jag som har levt som kristen större delen av mitt liv har inte upplevt det så. Men om du vet vad du pratar om så kan jag lyssna på dig. Vad är det du tycker ha varit svårt då?

Och eftersom jag kommer ifrån en kristen bakgrund så känner jag ju många kristna och är med i en rätt stor församling själv. Och du säger att "majoriteten av alla kristna, knappast lever som kristna i biblisk bemärkelse", det är en intressant slutsats. Jag som kristen skulle nog säga precis tvärt om. Klart det finns de som kallar sig kristna men inte lever så, men det är verkligen en minoritet, själva syftet med kristendomen försvinner ju om man inte lever efter den. Då kan man kalla sig något annat.

Du verkar också vara av den uppfattningen att kristendom är en massa regler och bud som ska följas "annars kommer man till helvetet". Det var nog där jag skrattade lite. Fast samtidigt så vill jag gråta. För det är ju så fel! Kristendomen är inget spel efter regler där du gör si och gör så för att plocka poäng eller si eller så, och så kommer du till helvetet. Det är en relation.

Och det står ingenstans i Bibeln till exempel att du kommer till helvetet om du har sex innan du gifter dig. Det är inte sant. Visa mig i så fall den versen. Men visst finns de regler och bud, men de är till för våran skull, och inte meningen att vi ska dö i våra försöka att följa. Det viktigaste med att vara kristen över huvud taget är att lära känna Gud, umgås med honom, prata med honom, och kalla det hur knäppt du vill. Det är vad kristendom handlar om. Och hans kärlek går utöver alla bud och allt annat. Och jag är inte ett dugg bättre än dig för att jag lever som jag gör. Han älskar inte mig mer än dig för det. Han älskar oss båda lika mycket. Och inget vi gör kan ändra hans kärlek till oss, inte ens att inte tro på honom. Han älskar dig i alla fall. Och DET är det viktigaste med kristendom.

Sen så får ju våra handlingar konsekvenser. Jag menar alla våra handlingar får ju konsekvenser, inte som straff i från Gud nu, det är inte det jag menar. Utan negativa handlingar får ju negativa konsekvenser. Och de flesta är överens om ett vissa saker är fel. Som att ljuga, stjäla, skada andra och döda. De får ju konsekvenser i den här världen vare sig man kallar sig kristen eller ej. Men det värsta vi kan göra för våran egen skull är att säga nej till honom, du finns inte, utan att ens ha testat.

Du säger att jag inte kan uttala mig om kärlekslös sex utan att ha provat. Jag säger att du inte kan uttala dig om livet som kristen utan att ha provat. Så frågan är, har du?

jag är troende och medlem i svenska kyrkan. Trots det finns det vissa saker i Bibeln som jag har svårt att se att de har någon relevans i dagens samhälle. Ta detta med sex före äktenskapet t ex (eftersom det redan diskuteras här i tråden). När Bibeln skrevs såg samhället ut som så att en kvinna som blev gravid utanför äktenskapet blev utstött och hade ingen chans att försörja sig själv och sitt barn utan allmosor. Det fanns även en utbredd övertygelse att mannen bara hade en begränsad mängd säd, varför den inte skulle slösas på relationer som hade ett annat syfte än att alstra barn. Idag vet vi att det inte stämmer, vi har även kommit så långt att kvinnor är självständiga individer med makt över sitt eget liv och rätt att göra egna val. Alltså fyller det inte någon funktion längre att ha ett förbud mot sex före äktenskapet.

Jag tror inte att Gud vill förbjuda oss att visa kärlek, eller sätta upp regler bara för att. Jag tror att Bibeln skrevs för 2000 år sedan av människor som tolkade sin relation till Gud utifrån den situation de levde i. idag ser vår situation annorlunda ut, därför tillåter jag mig att klippa och klistra
För mig handlar kristendom om att älska sin nästa, respektera andra människor, vara trogen mot sig själv och bejaka kärleken.