marjame skrev 2008-05-27 12:47:12 följande:
Jag är också 23 år gammal, bor ej ihop med min m2b och har inga barn. Bara för att vi inte har bott ihop betyder det inte att vi inte har stött på svårigheter. Ni som har bott ihop är inte heller beredda på "allt". Vet ni exempelvis hur det skulle bli om ni inte kunde ha sex av olika anledningar. Om man ex. skulle få minskad sexlust. Skulle er partner kunna leva i 3 år utan sex, utan att vara otrogen? Att min kille har väntat på mig, utan att ha behövt göra det, uppfattar jag som kärlek. Det gör man inte för vem som helst."Ibland" kan jag känna att det saknas förståelse. Ni har nämnt att det var annorlunda "förr i tiden" och att det fortfarande inte är vanligt med samboskap i vissa kulturer. Fast vilka kulturer tänker ni då på? Har ni funderat på att de i de flesta amerikanska filmer flyttar ihop efter bröllopet? Är detta inte ngt som speglar kulturen i exempelvis USA? När ni menar "andra kulturer", tänker ni inte då på mellanöstern?Det jag vill få sagt är: de flesta utgår ifrån sina egna tankar och sin egen livsvärld när man ser på andra människors val. Jag kan exempelvis tycka:- Det härligt förväntansfulla försvinner ifall man flyttar ihop innan man gifter sig. Det är så härligt att skaffa en gemensam bostad, men nya möbler som blir "våra" möbler. Allt kommer att kännas som "vårt". Vi behöver inte hyra ett hotellrum till bröllopsnatten. Det kommer att vara härligt att få bo i vår nya bostad för första gången. Det kommer att slå ett hotellrum med hästlängder.- Skulle det existera könssjukdomar om alla höll sig till en partner?- Skaffa barn ihop innan giftermål för att kunna veta om man fixar det? Är man inte så gott som 99,999% ska man inte skaffa barn. Och är man så säker borde man kunna gifta sig.Ja, det kan fortsätta rätt så mkt till. Jag menar inte att förolämpa er som inte tänker som mig. Det jag menar är att om jag säger detta högt, kan detta uppfattas som förolämpningar. Men när majoriteten inte förstår mig och häver ur sig saker, då är det fortfarande jag som är knäpp som tänker annorlunda.
Det är väl lika troligt att min kille klarar sig 3 år utan sex, som att din gör det efter att ni väl ha fått igång ett fungerande sexliv som en del av vardagen.
Vad gäller det "härligt förväntansfulla" som du skriver i texten ovan så förstår jag vad du menar, det är jättemysigt att planera en lägenhet med möbler osv, jag och min sambo ska flytta nästa år till en bostadsrätt och jag älskar och sitta och planera angående vart vi ska bo, hur vi ska möblera osv, förstår inte varför den känslan skulle försvinna bara för att vi bor ihop sedan innan? Jag skulle heller aldrig byta mitt liv med min sambo mot en så otroligt futtig sak som spänningen inför att flytta ihop, det är ju livet med min sambo som är det som verkligen spelar ngn roll.
Angående könssjukdomar så kan man bara använda kondom så slipper man dem.
Sen behöver man inte nödvändigtvis ha haft flera partners innan bara för att man flyttar ihop och har sex innan man gifter sig... Har flera kompisar som blivit ihop i tonåren, varit oskulder innan (inte pga att dem inte vill ha sex innan äktenskap utan bara för att dem inte hittat ngt dem vill ha sex med eller haft läge) och nu varit ihop i 10 år och har barn.
Varken jag eller min parner har haft ngn könssjukdom, och vi tror på att vara monogama och leva ihop hela livet. Inte för att ngn kyrka, familjen eller gud säger det, utan för att vi vill det.
Kan ju tillägga att min familj inte är ett dugg religös, men mina föräldrar, hans föräldrar, mina syskon,och flera av mina kompisar är extremt monogama och är tillsamans med den första och ende vi haft ett kärleksförhållande med
Jag finns ju i alla fall!
