Unga ickesambos, finns dem?

+1

Höstbrud-07 skrev 2008-04-24 20:39:04 följande:

Klart man kan känna varandra tillräckligt för att gifta sig även om man inte bor ihop, vi har varit ett par i snart 3,5 år och gått genom mycket tillsammans och verkligen pratat ut om vad vi båda står för och vill utav vårt förhållande och äktenskap samt uppfostring, ekonomi m.m. Vi hade velat bo tillsammans men det går inte för tillfället utan vi får vänta några månader, men vill bara poängtera att man kan känna varandra jättebra även om man inte bor ihop. Min kompis är sambo men eftersom dem jobbar i skift så träffas dem aldrig och hennes sambo är ofta bortrest med jobbet, så med andra ord så träffas jag och min m2b oftare än dem. Så vad är skillnaden?? Det kan vara så att vi tom känner varandra bättre än dem som bor tillsammans, beror helt på förhållandet.

MissieA skrev 2008-04-25 16:27:52 följande:

Att träffas är en sak - att bo ihop är nåt helt annat. Min sambo och jag har lika upplägg som era vänner - jag jobbar skift och han är utomlands ofta. Men nog känner jag min sambo så mycket bättre än pojkvännerna jag inte bodde med. Och att PRATA om hur man ser på uppfostran, ekonomi osv, är en sak jämfört med att uppleva det i praktiken. Jag tror att både du och TS får ett rejält uppvaknande efteråt, men självklart respekterar jag era val.

Jag hade två långa distansförhållanden bakom mig innan jag blev sambo med min nuvarande fästman. Snacka om att det tog att vänja sig att bo med nån. Från romantiska veckoslut med bara myspys - till den hårda och men dock fantastiska verkligheten. Tog tid för mig att vänja mig och uppskatta den också. För vardagslivet sliter på, OCH stärker förhållandet. Hur hanterar man osexiga saker som tvätt, dammtussar, disk, matlagning, och räkningar? Det går inte att PRATA om innan, sorry!

Om ni vill behålla era oskulder så fine - men som sagt, att bo i hop stärker verkligen förhållandet.

Jag kan tala om för dig att jag inte är oskuld och har sex med min m2b Visst det stärker förhållandet det fattar till och med jag annars hade ju gifta människor/sambos inte bott tillsammans. Du kanske inte läste vad jag skrev men jag skrev "Vi hade velat bo tillsammans men det går inte för tillfället utan vi får vänta några månader" och det är pga att jag ska plugga i en annan ort och det tar tid för min m2b att få ett jobb i samma ort, så innan du dömmer någon tänk efter. Jag menar inte att det är något fel med att bo tillsammans, för vi hade med verkligen velaaat det om det hade funkat just nu men det gör det inte utan vi får göra det bästa av situationen.

Jag tycker det är fel att dömma andra människor utan att man vet situationen och vem vet vem som kommer leva lyckligare och vem som kommer skilja sig. Det får tiden avgöra, men jag tror inte att risken är större för oss eftersom (som jag har nämt innan) så har vi bott tillsammans i några månader lite då och då när vi har kunnat så vi har upplevt det och kan hantera osexiga saker som tvätt, dammtussar, disk, matlagning och räkning!! så jag vet vad jag pratar om för jag lever ju ändå mitt liv.

MissieA: Jag dömer inte dig eller TS! Jag citerade dig för att jag vill fortsätta på din diskussion, men mest var inlägget riktat till TS, som startade tråden.

Jag har visst läst ditt inlägg ordentligt!

Stort lycka till med bröllopsplanerna!

Jag önskar alla lycka till, och hoppas att alla vi brudar/ brudgumman och andra med som ej planerar bröllop blir lyckliga oavsett hur man lever. Hehe Såå tack.

Att träffas är en sak - att bo ihop är nåt helt annat. Min sambo och jag har lika upplägg som era vänner - jag jobbar skift och han är utomlands ofta. Men nog känner jag min sambo så mycket bättre än pojkvännerna jag inte bodde med. Och att PRATA om hur man ser på uppfostran, ekonomi osv, är en sak jämfört med att uppleva det i praktiken. Jag tror att både du och TS får ett rejält uppvaknande efteråt, men självklart respekterar jag era val.Jag hade två långa distansförhållanden bakom mig innan jag blev sambo med min nuvarande fästman. Snacka om att det tog att vänja sig att bo med nån. Från romantiska veckoslut med bara myspys - till den hårda och men dock fantastiska verkligheten. Tog tid för mig att vänja mig och uppskatta den också. För vardagslivet sliter på, OCH stärker förhållandet. Hur hanterar man osexiga saker som tvätt, dammtussar, disk, matlagning, och räkningar? Det går inte att PRATA om innan, sorry!Om ni vill behålla era oskulder så fine - men som sagt, att bo i hop stärker verkligen förhållandet.
[/citat]

Jag tror (eller åtminstone hoppas) att de flesta som gifter sig utan att först ha bott ihop har kommit över stadiet med bara romantiska myspyshelger. Jag och min fästman anser oss redan ha en någorlunda klar uppfattning om vem som kommer göra vad i vårt nya hushåll. Faktum är att vi redan "hjälps åt" och delar upp mycket av hushållsarbete - inte efter mitt och ditt utan efter intresse, förmåga, tid etc. Det finns små egenskaper hos min fästman som jag retar mig på och vi kan nog bete oss som ett gammalt gift par emellanåt.

Att gifta sig är ett enormt beslut, men också att flytta ihop utan att gifta sig är stort. Man kan bli rejält bränd även då vid en eventuell separation. Många säger att man måste bo ihop ett tag för att testa förhållandet, men å andra sidan finns det nog mängder av par som inte testar sitt förhållande tillräckligt INNAN de flyttar ihop. För många går det snabbt, kanske har man ekonomiska skäl...ja, det finns många skäl, tankar och känslor som gör att man flyttar ihop för tidigt.

Fattar man beslutet att inte flytta ihop innan man gifter sig så har man nog övervägt detta både en och två gånger. Visst finns det de par som gifter sig som nyförälskade och visst kan man åka på en smäll när man faktiskt till slut bor ihop. Men den smällen räknar man ju med i beslutet att vilja gifta sig och flytta ihop. Vi är beredda på att det kommer komma fram saker som vi inte sett förrut men vi tror att vårt förhållande och vårt sätt att lösa problem kommer att överleva ändå. Det är väl DET som är att vilja dela sitt liv med någon annan i nöd och lust?

Nya problem och nya kriser kommer att dyka upp genom hela livet och man kan omöjligt förbereda sig på alla. Det är sant att man inte kan PRATA om barnuppfostran, men är det rätt att skaffa barn för att "testa" om man klarar av att fostra ett barn tillsammans?

Jag förstår absolut fördelarna med att bo ihop innan man gifter sig, men önskar samtidigt att det fanns mer förståelse för oss som väljer att vänta.

apropå att våga att inte bo ihop innan man gifter sig...'
jag undrar hur ni som bor ihop innan vågar flytta ihop med någon för att se om det funkar, om ni inte är säkra på att det kommer funka?
vad är skillnaden mellan att bo ihop som par, och att gifta sig? det juridiska vet jag ju, men rent känslomässigt? är det någon skillnad?
jag tror att det är lika jobbigt att flytta isär som sambos, som att skilja sig, har jag rätt?

så jag för min del skulle aldrig våga flytta ihop med någon som jag inte vet är beredd att dela hela livet med mig... och då kan man ju lika gärna gifta sig??

(runt 20, förlovad, ej barn, ej sambos =jag)

Vilket underligt påstående...Det är ju helt befängt att tro att det är samma sak att gifta sig som att bli sambos! Självklart är det en jätteskillnad även känslomässigt! (?) Att gifta sig betyder ju lika mycket för en sambo som för en ickesambo. Att tro annat är ju bara löjligt?!

Så egentligen ska man inte göra någonting, för man vet ju inte om det kommer att fungera?

Du kan aldrig veta hundra procent att _något_ kommer att fungera, varesig det är den nya tv´n, samboskapet, diskmaskinen, eller giftermålet.

Jag tror (eller åtminstone hoppas) att de flesta som gifter sig utan att först ha bott ihop har kommit över stadiet med bara romantiska myspyshelger. Jag och min fästman anser oss redan ha en någorlunda klar uppfattning om vem som kommer göra vad i vårt nya hushåll. Faktum är att vi redan "hjälps åt" och delar upp mycket av hushållsarbete - inte efter mitt och ditt utan efter intresse, förmåga, tid etc. Det finns små egenskaper hos min fästman som jag retar mig på och vi kan nog bete oss som ett gammalt gift par emellanåt.Att gifta sig är ett enormt beslut, men också att flytta ihop utan att gifta sig är stort. Man kan bli rejält bränd även då vid en eventuell separation. Många säger att man måste bo ihop ett tag för att testa förhållandet, men å andra sidan finns det nog mängder av par som inte testar sitt förhållande tillräckligt INNAN de flyttar ihop. För många går det snabbt, kanske har man ekonomiska skäl...ja, det finns många skäl, tankar och känslor som gör att man flyttar ihop för tidigt.Fattar man beslutet att inte flytta ihop innan man gifter sig så har man nog övervägt detta både en och två gånger. Visst finns det de par som gifter sig som nyförälskade och visst kan man åka på en smäll när man faktiskt till slut bor ihop. Men den smällen räknar man ju med i beslutet att vilja gifta sig och flytta ihop. Vi är beredda på att det kommer komma fram saker som vi inte sett förrut men vi tror att vårt förhållande och vårt sätt att lösa problem kommer att överleva ändå. Det är väl DET som är att vilja dela sitt liv med någon annan i nöd och lust?Nya problem och nya kriser kommer att dyka upp genom hela livet och man kan omöjligt förbereda sig på alla. Det är sant att man inte kan PRATA om barnuppfostran, men är det rätt att skaffa barn för att "testa" om man klarar av att fostra ett barn tillsammans?Jag förstår absolut fördelarna med att bo ihop innan man gifter sig, men önskar samtidigt att det fanns mer förståelse för oss som väljer att vänta.
[/citat]

Jättebra skrivet och förklarat tycker och känner lika som du och vill också att folk ska visa mer förståelse för oss som väljer att vänta, för vi visar ändå förståelse för dem som väljer att bo ihop Tycker att man ska respektera andra även om dem inte gör samma val i livet som en själv. Håller verkligen med om allt du skrev, känns som att du beskrev mig och vårt förhållande på pricken.