Nattchattare - vi som är vakna pratar på

Ja, jag tror det är hugget som stucket. Dom saker som drar folk kostar ju sådanna enorma pengar. MInns (jag är ju gammal) när "Fantomen" gick på Oscars och spelade för fulla hus i sex år. Problemet bara var att produktionen i sig var så svindyr när det gällde energi och sceneffekter (el och kolsyreis, föreställningen brämmer ju flera hundra kilo kolsyreis per föreställning och en ljusrigg med närmare tusen projektorer kostar ju en del) plus att Lloys Webber ska ha provosion på varje biljett som såldes.

Vinsten blev i stort noll trots full beläggning och schweindyra biljetter.

Gyllene mellanting kanske är att eftersträva.

Sen har vi för många kulturarbetare helt enkelt, insåg själv att ajg inte kan jobba som heltidsmusiker utan att vara arbetslös många långa stunder ...

Men eg imponerande av dom som kämpar ...

Jag tror att det rent generellt (och då är jag också främst i Stockholmsområdet o vimsar... )finns publik för all kultur. Frågan är kanske hur kulturen ska hitta fram till "sin publik". Å andra sidan, publiken är ju med och skapar kulturen. Eller utvecklar den vidare i sin tur.

Kan det inte vara så att föreställningar på dagtid har ibland svårare att "nå" sin publik för att många är "sådana som jag", dvs. jobbar dagtid och tar gärna del av kulturutbudet på kvällar o helger. Kan det vara en del av förklaringen till tomma stolar? Eller är det ingen skillnad på kulturutbudet på dag- respektive kvällstid?

Börjar bli trött här, dags att förbereda sig inför morgondagen Ha det gott, sköt om er!

Ja, ett mellanting är definitivt eftersträvansvärt. Vi får väl se hur utvecklingen går. Hade hemskt gärna velat se Fantomen! Ååh. Jag var nära att söka rollen som Christine innan jag började på högskolan, fast i en tysk uppsättning. Det gjorde jag dock aldrig...

Det är oerhört imponerande att se alla dessa som kämpar - och än mer intressant att diskutera med dem, eller bara lyssna på deras historier.

Det mesta är ju kvällstid. Den jag såg började 19.00. Det lär ju vara skillnad på dagtid och kvällstid, men faktiskt inte så stor som man tror (skulle jag gissa). Och på dagtid kan ju skolor (alltifrån lågstadium till gymnasium) gå på föreställningar. Så det är bara en annan publik.

Fantomen i Budapest är intressant.

Enda uppsättningen som inte är en replika av London-originalet. Utan helt egen. Och här delar den scen med 4-5 andra uppsättningar paralellt.

Undrar hur det kommer sig att dom fick göra så, Lloyd Webber var på bra humör, eller så ville han testa att låta andra tolka

Fantomen är den enda musikalroll jag drömmer om att sjunga. Att få göra "Point Of No Return" är ju en dröm bara det :)





Titelsången från Budapest.

Fast när det gäller dagtid och skolor kan jag säga att oj oj oj vad många lärare som skulle vilja besöka teater osv. med eleverna oftare men pengarna finns inte
Andra saker prioriteras på många håll när det gäller skolorna i Sthlm iaf. Publiken finns, intresset finns, men det finns de med makten och pengarna som sätter käppar i hjulen

Jag vet. Jag känner flera musiklärare. De vill ta med barnen, och de gör barnen intresserade, men rektor tillåter inte (pga pengar). Jag kom och höll lektioner tillsammans med läraren i två skolor för att de skulle få lite del av (det klassiska) musiklivet i alla fall. Och inte bara läsa om det. Så jag sjöng "Mein Herr Marquis" (Adeles skrattaria ur "Läderlappen") och "Una voce poco fa" ur "Barberaren i Sevilla" samt svarade på frågor.

Cantaton: har du gått operaskola? Bara nyfiken?

Nix. "Bara" 7 år hos klassisk sångpedagog (privat) och 3 år på musikgymnasium med inriktning klassisk musik.

Vad kul med ditt besök i två skolor
Måste ha varit en upplevelse för barnen (och för de närvarande vuxna också, för den delen ), tänk om sådana besök fick vara ett "naturligt inslag i undervisningen"...
Men nu, som sagt, ropar tandborsten på mig Kunde bara inte låta bli att skriva några rader till, det var så himla intressanta tankar här Ha det!