Hade tänkt att jag skulle ha hunnit läsa ikapp sen länge! Men det har inte fungerat som jag har tänkt.. Av två andledningar: Nämligen att 1: ni har skrivit för mycket sen vi kom hem. 
Mitt "hej jag har kommit hem inlägg" var på sida 108..
och 2: Jag har jobbat "alldeles för mycket".. Trodde att jag denna vecka skulle ha jobbat 3timmar i tisdags och vara ledig resten. Men nu med facit i hand har jag jobbat 30h istället..
Jag har nu suttit och läst i fatt i två timmar ungefär började på sidan 80 och när jag närmade mig sida 130 så orkade jag helt enkelt inte med mer och ville vara med på det som händer "nu" ist, vilket tydligen var väldigt spännande med tanke på lappis senaste händelser (som jag så klart var tvungen att läsa ikapp ett par sidor bakåt).. har jag missat några "big news" får ni gärna tala om det, annars får jag väl fråga om ni pratar om något jag inte känner igen!
Och från och med nu ska jag försöka att kommentera det som händer.. Har juh tänkt kommentera en massa jag har läst, men känns lixom lite fånigt så här långt efter åt, så därför säger jag bara att jag beklagar allt tråkigt som har hänt och gläds med er med allt bra som hänt!
Sen så för att svara lite angående vår Thailands resa så har vi haft det bra, förutom att jag kräktes första gången på planet ner och sedan har fortsatt med det (senast i morse) någon gång varannan morgon så där.. Jag har dessutom haft ganska rejäl hemlängtan..
OM jag inte skrev det i förra inlägget så skriver jag det nu: Har tänkt på er en hel massa när vi var i väg.. Och undrat hur det har gått för er!
Thailandsvistelsen på en månad var uppdelad i Bangkok, Huahin och Koh Chang, vilka alla var trevliga, även om jag tyckte att Bangkok var lite för högljudd (vilket jag inte tyckte förra gången).. Annars var det toppen väder och det mesta vi hade tänkt vi skulle hinna med hans med (dock i sista minuten för det mesta)..
Och Mrs B: Mitt BF är enligt BM's snurra flyttat till den 26/8 men gör ul om tre veckor och då ändras det väl förmodligen igen!
Sen kommer jag inte ihåg hur mycket jag skrev innan vi åkte, men vi var iaf på inskrivning dagen innan vi åkte och träffade där på några bekanta som är vänner till våra vänner (hm.. lite rörigt det där) men iaf var lite orololiga att de skulle skvallra för våra gemensamma vänner och det i sin tur skulle spridas vidare (vilket det visade sig att det inte gjort, men man vet aldrig) så därför bestämmde vi oss för att berätta för våra föräldrar innan vi åkte ist för när vi kom hem som vi hade tänkt (då vi gissade att de skulle vara tillräckligt oroliga för oss ändå).. Och de blev såklart glada allihop var och en på sitt vis! Och (som min mamma kom på mitt i natten innan vi åkte) mer oroliga, men inte så mycket som vi hade befarat.
Nu sen vi kommit hem har vi även hunnit berätta för de flesta andra och räknar att det ska vara ganska "officielt" efter onsdag då vi träffar de sista släktingarna som vi själva vill tala om det för.. (Så sen kanske jag vågar ta några försiktiga stapplande steg ut från min "hemliga" identitet)
I måndags var vi hos bm igen och fick höra hjärtat slå, (så efter det esklaerade "skvallret" till släkt och vänner)..
Även om jag vissa dagar fortfarande har skit svårt att tro att där faktiskt ÄR någonting i magen så inbillar jag mig att magen har börjat synas (och mannen suckar och säger att det syns varje gång jag säger att jag TROR att den syns men det skiljer juh så lite ännu att det juh kan vara inbillning) och hade även besök av en snäll kompis igår som också sa att lite syns det allt..
Jag tror dessutom att jag kände av det lilla krypet för första gången idag, mitt när jag stod och hjälpte en elev kände jag något i magen som jag bäst kan beskriva som mjukt, och som det står i alla tidningar och böcker "något jag inte känt tidigare".. Jag kände bara att jag stannade upp och blev helt varm i hela kroppen efteråt och just då var jag helt säker på att det måste vara bebisen, men juh längre tiden har gått juh mer osäker är jag och skulle gärna vilja känna det igen och lite längre så att jag kunde bli lite mer säker, men var det bebisen så kommer jag juh förhoppningsvis känna det fler gånger!
Annars är nästa "steg" att vi ska träffa farbror doktorn på måndag (f.ö. en som vi känner privat också så jag hoppas inte att det är meningen att jag ska utsättas för allt för intima undersökningar) p.g.a. kombinationen graviditet och för få blodplättar!
Sådär ja, så blev det ett hejdundrande inlägg (och ganska kompakt dessutom, men det tycker jag jämt mina längre inlägg blir)!
Nu hoppas jag att under tiden jag suttit här och skrivit så har lappis hunnit få svar!! (helst ett bra sådant så klart!)
. För det känns som en ypperlig lösning efter en heeeemsk vecka (både jobbmässigt och privat). Urk, såna här veckor vill jag inte ha mer utav. 
