Cambridgekuren - Tråd 9

Dragonesse

Tar absolut inte illa upp, håller istället med dig fullt ut!!
Jag unnar mig i helgen (vanlig mat) enbart för att sambon fyller år. Elelr egengliten för att svärföräldrarna kommre och jag vågar helt enkelt inte säga att jag går på soppkur. Töntigt, i know, men jag vägrar berätta det för dem.

På något idiotiskt sett känner jag att jag vill... (hittar inte orden). Eller så här, jag har alltid varit mån om att andra ska tycka om mig, har alltid sedan jag var liten liten flicka, varit rädd för att inte vara omtyckt (kan ju hänga ihop med att jag var mobbad för min vikt). Jag vet att mina blivande svärföräldrar älskar mig, men jag är ändå ngnstans djupt inne rädd att de inte ska tycka om mig. Och därför vågar jag inte säga att jag BANTAR.
Hänger ngn med i mina ologiska snurriga och virriga resonemang?

*skrattar*

Men gud, vad skrev jag egentligen????

AoM: Jag förstår precis vad du menar! Dels det första du skrev, att du inte vågar säga att du går på kur. Jag ljuger ju på jobbet för att jag blev så trött på alla kommentarer förra gången jag gick på kur. Varför kan man inte bara stå för vad man gör?! Suck.

Dels det andra. Jag var också mobbad för min vikt när jag var liten, och det är nog mycket därför jag inte vågar säga att jag bantar, jag vill precis som du bli omtyckt. Läskigt och oerhört tragiskt ändå att något som hände när man var liten ska påverka en så mycket under hela livet...

Hehe, jag hänger ju med i alla fall!

Min pappa dog för tre år sen och efter två år tog jag kontakt med en psykolog för att jag mådde dåligt. Det var det BÄSTA jag har gjort!!!
Oj så mycket som kom upp!! Pratade nästan inget om min älskade pappa utan mer om min självbild och vad som har format mig till den jag är och vad jag kan jobba på osv.

Jag har en tendens att trycka undan mig själv och sätta andra i fokus istället. Psykologen sa en bra sak som verkligen fastnade!!

Att inom mig finns Lilla Anna, ngn som stora anna inte vill kännas vid. När jag mår dåligt eller så, då trycker jag bort lilla anna och sätter på en fasad mot omvärlden. Hon ritade detta jättesött och sa att om jag ska kunna må bra och älska mig själv då måste jag hålla lilla anna i handen och låta henne komma fram.

Men gud så sentimentalt detta lät... Önskar att jag kunde skylla på att jag sitter med en vinflaska i handen men tyvärr sitter jag fortfarande på jobbet :D

AoM

Det är jättebra att gå att prata med någon och sätta ord på sina känslor. Tycker inte alls det lät sentimentalt utan sunt och bra!

Hej vad duktiga ni är tjejer!

Visst är det mycket som kommer upp när man håller på att förändra sig själv, konstigt vore det annars!
Har hört om människor som börjar gå ned i vikt, men när det upptäcker att kläderna inte längre passar - blir de rädda för den förändringen, och börjar äta upp sig igen så de kan känna tryggheten i att ha sin gamla kläder igen...

Dag fem avklarad.
Är matt och trött, men har inte med kuren att göra. Utan det har hänt väldigt mycket privat med vår bostadsrätt - så vi måste nog sälja nu...
Ahja, det löser sig som kärringen sa som sket i vasken!

God natt

Jag är nog lite åt det hållet... skrämmande faktiskt. Men varje gång jag har gått ner och kommit nära målvikt har jag vänt igen. Inte medvetet, men som någon slags skyddsmekanism tror jag. Läskigt.

Åhhh... är inne i en riktigt svacka just nu. Är det värt att äta lite lite lite. Känns verkligen som att jag kommer att må bättre av det?

Bara en meny på McDonalds, eller en rätt kinamat, eller sushi. NÅT GE MIG NUUUUU! Tror att fyra veckor utan mat börjar gå mig på nerverna, på allvar!