Hej tjejer! Long time no see... Tog en liten datorfri smekvecka med tjejen, och sen tog datorn semester från oss.
JAG ÄR SÅ KÄR!
Jag tror det tog 2 sekunder för mig och maken att falla handlöst för denna fantastiska, ursöta, gosiga lilla varelse. Hon är helt enkelt bedårande! Och jag som oroade mig för att det skulle ta tid att tycka om henne... *rodnar*
Vi har varit hemma i en vecka nu, och det har varit en minst sagt känslostormande vecka. Humöret mitt går upp och ner under dagen, ihop med sömncyklerna gissar jag. 
Hon är så snäll lilla Mindre. Äter oftast bra, sover ok och är snäll i övrigt. Hon älskar att gosa på pappas bröst, och tack och lov fungerar det bra att snutta på mina med. Fick mycket mjölk redan på BB, barnmorskan som var med när det började spruta var tydligen helt begeistrad vid överlämningen till skiftet efter. 
Vi hade lite problem med att sätta fart på ätandet i början, hon tog tag och spottade ut och skrek i högan sky i 40 minuter innan hon beslöt att fortsätta suga. Sen sista natten på BB (stannande 3 nätter och 3,5 dagar hos de underbara barnmorskorna) fick vi en väl erfaren barnmorska, 55+, som tog kommando och talade om för Mindre och mig hur vi skulle göra. Och vips funkade det efter 1 minut istället. Det räddade vår hemgång helt klart! Hon borde helgonförklaras.
Jag ska knåpa på en förlossningsberättelse så småningom. Allt gick i alla fall bra. Det mest "traumatiska" för min del var att krystandet gick så fort att jag inte riktigt fattade att det kom en bebis.
Kram till er alla!
...helt enkelt att bli gravida!
