Hur kan ni inte förstå???

tattar-Emma - Jag förstod nästan att du skulle tänka så, gällande homosexuella. Det var min tanke oxå.. Men om det enbart gäller en tanke att gifta sig, någon gång i framtiden så är vi ju framme vid det som jag tror är orsaken till att begreppet urholkats. Om folk kan förlova sig med tanken på att gifta sig någon gång i framtiden, en obestämd framtid så är vi nog inne på vad som orsakat detta.

Vad jag tänker på är alla som förlovar sig när dom är upp över öronen förälskade med tanken att dom ska gifta sig någon gång i framtiden. Sedan spricker förhållandet och något framtida äktenskap blir inte av. Då är vi inne på varför folk börjat slänga sig med ordet "förlovning" och varför andra runtom inte automatiskt frågar frågan -när ska ni gifta er? Som TS och flera var inne på.

Det finns inga regler, allt har blivit luddigt och alla får göra som dom vill. Då är steget till att inte ens tänka "äktenskap" inte så långt. Eller kanske dessa par har tanken att dom någon gång i framtiden kommer att gifta sig, OM dom fortfarande är tillsammans. Vilket självklart alltid är intentionen.

Men då är det väl ändå givet att man inte ser på förlovningen så som TS predikade.

Jag ser väl egentligen inte skillnaden. Jag tycker att det är ordmärkning och inget annat om man ändå accepterar en förlovning på obestämd framtid. Vilket i princip är samma sak..

Och om en förlovning på obestämd framtid ändå är accepterat och korrekt, varför ens föra denna diskussion?

Sedan tycker jag då att det är givet att man kan fria även om man redan är förlovad.

Om själva förlovningen varit ett löfte att gifta sig någon gång i framtiden, en obestämd framtid.. Då är det väl självklart att man måste få fria när man känner att det är dags att ta nästa steg? Ett symboliskt frieri liksom.

Och då faller ju hela argumentet i denna tråd. Allt är bara ordmärkeri. Om man vrider till det en millimeter så hamnar man inom dom korrekta gränserna. *fniss*

Det är väl lite därför jag tycker att TS stenhårda argumentation i denna och andra trådar är så överdriven.

Fast tattar-Emma, jag måste bara säga att jag gillar dig skarpt. Klok människa med många tänkvärda åsikter och bra på att argumentera.

pickolina - Jag är inte TS . På ett personligt plan håller jag med henne, jag skulle aldrig förlova mig när jag var nyförälskad eller när det var många år tills jag var gammal nog. Det vore som att börja planera pensionen redan nu . Men i princip har jag inget emot dåraktiga förlovningar, det är charmigt på sätt och vis, speciellt i de fall som det faktiskt håller.

Däremot tycker jag att det är störigt när folk säger "nej, vi är förlovade men kommer aldrig att gifta oss". Då kan jag inte alls se hur det skulle kunna vara en förlovning.

Och jag tycker det är knasigt att fria till sin fästmö. Verkligen. Visst, har man varit förlovad länge och känner att det börjar bli dags att bestämma datum så kan man ju ta upp frågan lite gulligt och pompöst, typ som när jag frågat chans på en pojkvän nån gång . Men det är inget riktigt frieri, det vägrar jag gå med på. (inte för att nån måste bry sig om vad jag tycker men jag skulle inte gratulera )

pickolina - right back at ya, du är alltid rolig att diskutera med. Du kan alltid se saker från alla håll och är inte övertygad om att du har rätt (försöker jag med göra men vet inte om det lyckas alla gånger)

tattar-Emma - Nej att du inte är TS är jag mer än väl medveten om!

Jag har tidigare alltid varit av samma åsikt. Den dagen jag är redo att gifta mig med någon, den dagen är jag redo att förlova mig. Inte innan. Vad jag tycker och tänker om saken numera vet jag inte riktigt.. *s*

En period så störde jag mig oxå lite på hur folk såg på dom här sakerna. Att dom såg så lättvindigt på något som jag tog väldigt allvarligt på. Sedan insåg jag hur onödigt det var att lägga energi på en sådan sak. Varför vara så principfast, strikt och stel? Den enda som förlorar på det är jag själv. Så jag släppte det. Vill folk göra det på det viset så får dom göra det. Jag ser inte något problem i det.

Om ett frieri är "äkta" eller "symboliskt" tex, vem bryr sig egentligen.. Förstår efter denna tråd att många faktiskt bryr sig om den saken men jag kommer aldrig vara en av dom..

När folk berättat för mig att dom förlovat sig så har jag sagt grattis och sedan frågat vad det innebär för dom. Jag har mina personliga åsikter men är väl medveten om att folk ser väldigt olika på saken. Det är OK tycker jag. Men det är tydligen något som upprör..

Fast om man ska gå efter principer så har TS, du och alla andra helt rätt! Det måste jag ju hålla med om. Sedan lever folk inte riktigt efter dom principerna alla gånger..

Dags att dra sig tillbaka en stund. Always a pleasure! Du har verkligen alltid intressanta åsikter och lägger fram dom på ett sätt som får mig att "lyssna", tänka till och ofta hålla med! *s*

pickolina

Alltså, det här är ju inget som jag går och retar mig på 24/7 . Ingen har väl heller sagt att folk inte får göra som de vill i det här fallet. Jag tycker det är synd på traditionen bara, oavsett om man vill ha kvar den eller ha bort den. Och jag tycker det är synd när språket urholkas. Om folk hade bytt ringar för att befästa samboskapet och hittat på ett NYTT ord för det så hade jag tyckt att det var fint. Som det är nu går det inte att veta vad folk menar med att förlova sig och därmed blir det ju meningslöst att ha ett ord för det alls.

Jag borde nog också fortsätta leta julklappar på nätet, vilket är vad jag officiellt gör . Ha en kul kväll!

tattar-Emma skrev 2007-12-15 17:17:09 följande:

tattar-Emma skrev 2007-12-15 17:17:55 följande:

När man var ungdom fann det sådana här hjärtan man bröt i hälften och hängde runt halsen på sig själv och sin pojkvän och som var graverat med namnen. Vilket var OERHÖRT romantiskt!
Men sen "växte vi upp" och tyckte det var jättelöjligt med sådana hjärtan, Sånt gjorde man ju när man var UNG. (jo, för 2 år sen ungefär)
Tänk så vuxen man var när man var 17! (?????)

Så då började kompisarna förlova sig istället. "Köp killens ring och få tjejens gratis". Kan det bli bättre?
Redan där föll hela konceptet med förlovningen. Var ju bara en "vuxengrej" för att visa hur "seriös" man var i några månader.

(måste tillägga att jag aldrig varit förlovad tidigare, sa till sambon att jag vägrar förlova mig så länge du inte är beredd att gifta dig med mig inom 5 år, vilket egentligen tidigare var 2... men ibland så måste man mötas på mitten)

Sen är det hela grejen med att gifta sig. DET har också fallit. (Det har börjat komma tillbaka litegrann nu tycker jag, eller så är det för att man kommer i den "åldern"?) Men folk tycks ha synen att giftemål löns inte eftersom det är så vanligt med skiljsmässor nu. Plus att det är dyrt och man måste stå i centrum osv osv osv osv.

Kanske det vore bättre att ta bort alla juridiska delar av giftemålet, det SKA finnas något annat sätt att skydda sig på. Då kanske det inte blir lika lockande att förlova sig UTAN att gifta sig?
& då ha kvar giftemålet som den romantiker man är
- För Kärlekens skull! Eller?

Eftersom ett frieri förstås är en av de allra finaste kärleksförklaringar man kan ge en person, brukar min mamma och hennes man fria till varandra när de känner sig extra kära. Trots att de är gifta sedan många år. Gulligt tycker jag.