Hur kan ni inte förstå???

Alla är vi olika och gör som vi själva vill. Har varit samboende med gemensamma barn länge. Förlovade oss utan tanke på äktenskap (ännu längre). Har nu bestämt att gifta oss och ha en stor fest. Hyllar romantiken.

tofflisar:
Testamente räcker inte för att skydda varandra vid dödsfall då man har gemensamma barn. Vid dödsfall ärver gifta makar varandra. Är man inte gift utan endast samboende med gemensamma barn är det däremot barnen som ärver den döde föräldern. Detta kan man till viss del skydda sig mot genom testamente. Men även om man testamenterar sina tillgångar till sin sambo så ska barnen först ha ut sin laglott, vilket är hälften av tillgångarna. Detta kan man inte ta bort genom ett testamente. M.a.o. finns det definitivt juridiska skäl att gifta sig. Men vad jag förstått planerar ni barnen till efter bröllopet

Men jag måste ju få fråga!!
Eftersom det är så Känslig fråga detta...

ÄKTENSKAPSFÖRORD!
Vad anses om det?

[citat]Nej, det finns rätt många jag skulle vilja höra dig säga det till.[/citat]

Förlåt om jag har misstolkat dig nu, men det vanliga förfarandet är väl just att man bestämmer sig för att skaffa barn innan man skaffar dom?

Herregud, ett par jag känner, som redan har ett barn, sade till mig häromdagen att dom skulle påbörja tillverkningen av nummer två till sommaren.

Och då har man väl bestämt sig. Eller?

Hela grejen med att bestämma sig att skaffa barn är väl det att Vissa Inte Kan Få Barn!

Men innan man vet det så har man ju bestämt sig för att åtminstonde försöka skaffa barn? Eller hur?

Haka inte upp er på ord nu va =))

Tror att ni pratar om varandra nu. Visst kan man säga så, helt rätt. Men man kan faktiskt inte bestämma sig för att skaffa barn, man kan däremot bestämma sig för att försöka. Vilket är en tolkningsfråga.. Att skaffa barn är inget som kan bestämma över, som man har makten att bestämma över. Även om man vill och försöker göra det.

& visst kan det bli barn utan att man planerat det! =))
Men vanligtvis tar man ändå beslutet att behålla barnet i magen innan det kommer ut! =))

Man kan inte bestämma sig för att göra något som man inte bestämmer över själv. Det finns inget som säger att dina kompisar kommer att kunna få fler barn. Och även om oddsen naturligtvis ligger till deras fördel så är det långt ifrån alla som "bestämt sig" som kommer kunna få ungarna sen.

I vilket fall som helst behövs det inget ord för att "försöka skaffa barn" eftersom det inte ändrar personernas civilstatus, och på samma sätt behövs egentligen inte "förlovning" heller eftersom det inte heller ändrar civilstatusen - längre. I Sverige är vi ju inte singlar innan förlovningen, som de är i tex den engelsktalande världen. Jag antar att alla som förlovar sig utan att förlova sig egentligen vill markera nytt civilstånd, eftersom "ihop" och "sambo" inte låter så allvarligt för dem, de vill ha något större som visar att de gått vidare. Och det är väl rimligt att det kommer ett ord för det, de formella formerna för samlevnad har ju ändrats de senaste decennierna, men varför ta ett ord som hör ihop med det gamla sättet att göra saker och som redan har en betydelse? Det är ju inte tu tal om att de här förlovningarna som inte har med äktenskap att göra är ett modernt påfund. För mig är det både mer logiskt och långt mer seriöst att använda nya ord för nya företeelser.

Men jag kan verkligen inte begripa varför det ses som så allvarligt att vissa (ganska många) använder ordet förlovning på ett annat sätt än den egentliga innebörden av ordet? Obegripligt för mig..

Däremot är jag nyfiken på om någon vet när/var/hur vi började använda ordet förlovning på detta felaktiga sätt? *nyfiken*