Hur kan ni inte förstå???

Jag kan hålla med TS till viss del. Eller iallafall förstå resonemanget.

Jag kan erkänna att jag själv blev lite irriterad för ett år sen när jag och min kille förlovade oss. Han gick ner på ett knä och vi gick verkligen och valde ringar med omsorg som vi graverade och började planera bröllop. Och några dagar senare kom en nära kompis och sa att hon och hennes kille hade förlovat sig. Dom hade gått in på guldfynd och köpt två silverringar för 99 kr och hade ingen som helst tanke på framtiden (jag menar inte att man inte kan ha billiga förlovningsringar men ni förstår vad jag menar).
Då kunde jag känna att det föll som en tråkig skugga över vår förlovning. Inte hur vi själva såg på det men hur våra andra kompisar och andra runt omkring såg på det kanske.

hihi.. så roligt det är med sånna här trådar! =))
Synd bara att man måste göra PÅHOPP!?
Fast då skulle det ju inte bli någon diskussion heller.. Fast man kan ju diskutera utan att nervärdera den andra parten?
Eller har jag fel? Jag har inte läst hela tråden, inte ens i närheten...

Men för det måste ju jag också få säga vad jag (personligen) tycker. & så måste även sägas att alla får göra Preciiis som dom känner är bäst för Dom!

This is me:
Förlovning är STORT. Jag förstår resonemanget av TS, men hur det sägs håller jag INTE med om.
Hela grejen med förlovning har tappat betydelse, kanske har det att göra med att VISSA inte FÅR gifta sig? (vilket är HELT IDIOTISKT) - ja, förrut alltså. Tänker på homosexuella. De fick ju "bara" förlova sig, för det finns det ju ingen regel emot. (oj ta detta rätt nu, menar inte att det är de homusexuellas fel, bara att det kan vara EN av 10000 tankar bakom varför det har tagit bort en del av LOVANDET att gifta sig)
Jag anser att när man förlovar sig betyder det en förbindelse av evig kärlek. Sen när man är redo, och har RÅD och allt annat som kan spela in, så gifter man sig. Men jag kan inte säga att man ska bestämma datum när man förlovar sig.
Jag och min sambo förlovade oss för att visa varandra att NU är det VI för alltid! Giftemålet som gör det hela OFFICIELLT FÖR VÄRLDEN får komma när vi känner att det är dags och allt annat som hör till. Nu ska vi iofs gifta oss i sommar, 2 år efter förlovningen. Men det bestämde vi för några veckor sen. Han ville inte ha bråttom med giftemålet medans jag vill gifta mig DIREKT!.. Så då bestämde vi oss för att vi skulle ta det när båda kände sig manade. & det blir i sommar!! =))

(ungefär 10 år tidigare än jag hade trott hihi)

Men förlovning ÄR en stor grej!
Men när ungdomar som delar hjärtan (i silver eller guld) växer upp blir det för "löjligt" med dem, så då köper de förlovningsringar istället för de tycker att det är romantiskt. Men LÅT dom göra det då! Och vissa VILL inte gifta sig, men vill ända lova varandara evig trohet, vilket blir en förlovningsring - det visar väl viss del av världen att det är VI.

Så ja, det beror på hur man ser på det.
Men i min värld så blir nog en förlovningsring en slags EVIG KÄRLEK/TROHET grej, och giftemålet blir det OFFICIELLA lagliga.
Även om jag är en romantiker och tror på att giftemålet är den stora kärleksförklaringen, för då har han svårare att dumpa mig.. hihi (dålig humor, jag vet)
Ta mig rätt, det är natt och jag är lite suddig av sand i ögonen. Då får jag dålig humor. =))

I huvudsak så tycker jag faktiskt att alla har rätt att visa sin kärlek på sitt eget sätt... Tyvärr så ställer kyrkan osv till med problem där, så ibland går det inte som man själv vill.

Förlovning och giftemål är till för kärlekens skull, inte för lagar och regler och andras dömmande ord.

aka79

Frågan är inte riktigt om folk får göra som de vill utan om man kan anse att ett ord betyder något som det inte betyder från början. Förstår du hur jag menar? Du anser att en förlovning betyder att man är kär och vill visa det. Men historiskt och enligt alla ordböcker så betyder det ju något annat.

Vissa har skrivit att språket utvecklas när samhället utvecklas och att det är naturligt. Andra tycker att språket utarmas om man börjar använda ord på fel sätt och att det är bättre att hitta på nya ord i så fall.

Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap. Efter att ena parten friat till den andre, och denne svarat ja, så är paret förlovade fram till dess att vigseln fullbordats. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar. Förlovning kan firas som en familjehögtid. Både heterosexuella och homosexuella par kan förlova sig.

Förlovningen har, till skillnad från trolovningen, aldrig varit rättsligt bindande.
/Wikipedia

Det var ju synd att TROLOVNINGEN avskaffades 1915, annars hade ju de som anser att Förlovningen är en förbindelse till giftemålet kunnat göra det istället! =)
För ibland tycks det vara lika STORT?

Jag är en romantiker som SJÄLV väljer att tycka att man SKA gifta sig när man har förlovat sig (helst inom 2 år, men ibland får man faktiskt kompromissa). Men för Det är det INGET FEL i Att Förlova sig.

Och det här med giftemålet då?
Varför är DET så stort?
Min sambo VILLE INTE GIFTA SIG. Det var blankt nej i början. Tills vi pratat om det fram och tillbaka då han insåg att ett giftemål inte behöver betyda Kyrka, STORT, stå i centrum osv osv osv osv osv osv osv. Som Det Är för många!
Att förlova sig gör man många gånger i enskildhet, medans giftemålet är lite tabubelagt att man SKA stå i centrum osv. DET var största anledningen varför han inte ville gifta sig. "jag är inte giftastypen" sa han. Eftersom han INTE ville stå i centrum.

Så kanske att både förlovningen och giftemålet borde få börja betyda något annat än den ursprungliga folkliga betydelsen?

DÅ kanske förlovningen tar igen lite av sitt ursprung?

"Dessutom skiljer sig ju alla nu för tiden, så varför ens gifta sig?" - var även en kommentar jag fick.

Är ingen språkpolis, men...
En förlovning innebär INTE att man bestämmt sig för att gifta sig som Zix hävdar ovan.

En förlovning innebär enligt Nationalencyklopedin ett "tillkännagivande av en parrelation" (som ju försig avser leda till äktenskap)

Medans en trolovnig är "en rättsligt giltig överenskommelse om äktenskap" d v s något som mer liknar beskrivningen ovan. Men det är ju inte något man hör talas om i dag...

Karga81: det beror på i vilket uppslagsverk du kollar ordet..

Nationalencyklopedin är mitt ljus i mörkret :)

Man kan absolut kan fråga sig varför det här med giftermål är så stort för många. Folk som varit sambos i årtionden, har gemensamma lån och egendomar och har avlat fram nog med barn för att bilda en hel dynasti får panikångest för att det här med giftermål känns så bindande. Logiskt.

Jag har inga problem att förstå det utifrån en rent praktisk synvinkel. Det verkar finnas ett väldigt starkt kulturellt tryck att bröllop är något man ska fira med dunder och brak, gästerna ska äta sauterad fjärilsnjure och dricka Dom Perignon i fashionabel miljö och sedan ska brudparet åka på smekmånad värd åtskilliga årslöner, annars är det minsann inte ordentligt gjort och kan lika gärna vara.

Okej, skämt åsido, faktum kvarstår att många nog gärna vill ha en bröllopsfest om de ska gifta sig, och sådant blir dyrt hur man än vrider och vänder på det. Känner man dessutom många, har stor släkt etc kan det dra iväg något rent otroligt. Och då är det väl egentligen bara ett utslag av sunt mänskligt förnuft att fråga sig om det verkligen är värt all möda/stress/pengar/dödsångest? Om man inte är starkt religiös/inbiten BT-fanatiker och måste gifta sig av den anledningen, är man väl lika lycklig gift som ogift? Familj kan man skaffa, gemensamt boende likaså, evig trohet kan man svära utan att nödvändigtvis göra detta framför ett altare med en i klänning utförd karl närvarande.

Nöjer man sig däremot med en privat ceremoni och inte kan gifta sig för att det blir för "seriöst" när man redan är i princip hur seriösa som helst är dock en hårdare nöt att förstå sig på.

sauterad fjärilsnjure..

Skrattade högt när jag läste ditt inlägg

Me 2!!