Hur kan ni inte förstå???

Jag håller med TS så långt att jag tycker att det är tråkigt att förlovningstraditionen har urholkats.. Och lite nervös(kom inte på något bättre ord) att förlovningen inte skulle "tas på allvar" var jag.. Men eftersom det hela tiden varit på allvar för mig och min man har jag ändå inte tyckt att det var pinsamt att vara förlovad, kanske mer "nu jäkla ska vi visa hur det "ska" vara"..

Zix

Ok, jag kan medge att även jag skulle lyfta lite på ögonbrynet om samma kompis dyker upp med ny ring för lfte gången inomen ettårsperiod - med ny partner i släptåg. Där någonstans tycker jag att begreppet suddats ut en del...

Så här tycker jag: Vill folk förlova sig så kör. Förmodligen är det -som hanna83 skrev- ett uttryck för stark kärlek, och sådan bör man inte sätta sig till doms över. Kanske gör de det för att utåt visa att de är en del av ett par; absolut i sin ordning, menar jag.
Om meningen är att gifta sig sedan (kvittar för min del när) så desto trevligare!

Jag är själv förlovad sedan flera år -inte gift- och för oss var det en allvarlig åtbörd detta med förlovning. Skulle någon ha berättat för oss att det inte var seriöst utan bara "fjortisvarning" så hade nog reaktionen blivit både tvärilsk och faktiskt, en smula sårad.

Tilläggas kan att det givetvis hade berott på VEM som sagt det; mannen på gatan och tanten i kön på Konsum kanske inte har så värst många mandat i frågan

Men att släkt, familj och nära vänner begriper, det känns om inte nödvändigt, så i alla fall gemytligt.

Varför får man inte ta förlovnigen som man själv vill ??

Det är väl jätte synd om ingen tar förlovningen seriöst, man ska jag va helt allvarlig så struntar jag i vad andra gör och sköter mig själv. Blir väl inte eld och lågor om någon har förlovat sig, även om det är "seriöst".

Tycker att förlovning är nåt personligt och jag kommer nog va förlovad i typ hundra år. Tycker det är mysigt att visa att det är vi bara !

Sister of the Night skrev 2007-09-30 11:35:53 följande:

Intressant diskussion... Jag är förlovad sedan 2002. Vi ska gifta oss i sep 2008. Jag känner mig inte som en fjortis men ville gärna befästa vår kärlek med en ring efter att vår son kommit till världen. Vi har inte haft tiden eller ekonomin att gifta oss förrän nu (ävenom jag gärna hade gjort det tidigare). Är jag en fjortis?

Som sagts tidigare, en fjortisförlovning (tror ni det ordet någonsin kommer hitta in i SAOL?) måste väl betecknas av fler parametrar än att man förlovar sig. Kanske när man förlovar sig efter kort tid och vid ung ålder kan betecknas som en "äkta" fjortisförlovning, oavsett ålder på paret?:D

Sister of the Night: Vill bara klargöra att jag INTE tycker att ni är oseriösa! Vill inte bli missförstådd

Äsch... vi har alla rätt till en åsikt. Ett par bitska kommentarer i den här tråden =)
Jag förstår vad du menar zix och kan delvis hålla med dig. Det ÄR lite synd att förlovning verkar ha tappat lite av sitt värde, vilket jag anser att det har då det ibland känns som att många förlovar sig för att det är en fluga. Missförstå mig inte nu... jag tror de flesta som hänger här gör det just för att de vill/ ska gifta sig. Men iaf i min närhet har det ibland kännts som att en del förlovar sig utan att det finns någon som helst tanke bakom.

Ett exempel.... är när vi förlovade oss. Alla tyckte det var jätteroligt, men min mamma blev lite chockad när jag sa att vi hade bokat kyrkan. Hon hade trott att vi skulle vara förlovade ett bra tag och inte gifta oss inom det första året. Det tyder ju på att det är många som förlovar sig för att sedan vara förlovade i flera år innan de tar tag i giftermål. Och nej, det behöver ju inte nödvändigtvis vara fel. Det beror väl på vem man är som person, men JAG tycker också att det är synd. För mig känns det väldigt främmande att vara förlovad i sju-åtta år uta en tanke på giftermål.

Men visst... vi är alla olika.