Känner mig emellanåt så himla gammal när jag är här på BT. 
Är det bara jag som är lite övermogen här eller? Jag är 38. Finns det några fler som är över 35? (Nu låter det ju som om jag inte gillar ungdom men eg så är jag bara avis! )
vinkar* Ha en trevlig helg! Och hälsa gubben!
Tack!!! *Vinkar tillbaka*
Natti natti
Ha det så kul i Köpenhamn!!
Hoppas ni inte glömde gördlarna och korsetten 
Jaha.... och här sitter vi kvar i vardagen! Jag vill oxå åka iväg nånstans! *surar* Men vi ska ha roligt i kväll för då ska vi dra upp pumpen ur brunnen för den är nog sönder. Ska bara upp typ 30-40 meter eller nåt... Låter skoj va!? *suckar* Jag behöver åka på en mc-träff känner jag. Hinns ju aldrig med sedan vi skaffade huset.
Zuki: Hus är det värsta man kan skaffa om man vill göra andra roliga saker på fritiden Känner ungefär som du.. vi hinner aldrig med något kul längre.. huset tar all tid 
Ladies! Huvudet på spiken om hus! Jag tänkte just börja en ny relationstråd om bråk men jag tar det här istället.
När vi började riva tapeter i köket i onsdags hittade vi mögel bakom tapeten och blev tvugna att avbryta allt och ringa försäkringsbolaget.
På torsdag pratade vi med alla försäkringsbolag och kontentan är att vi förmodligen inte skulle få ut något på föräkringen. Så torsdag kväll börjar vi riva hela väggen. På fredagen åker vi till tippen och sen till Bauhaus (skulle kunna sätta in hela min lön där direkt istället) och sen hem och börja bygga.
Sent på fredagkvällen tänker jag "det här går ju riktigt bra, alla säger att renovering=skilsmässa men vi är ju tok-bra på det här"
Skulle inte ha tänkt det, för nu har vi bråkat av och till hela helgen. Min man är HYPER-PERFEKTIONIST och allt ska vara jättenoga, och jag vill bara bli klar med eländet. Dessutom tycker jag att har vi byggt i 6h så kan vi väl åka in till stan en sväng, men han tycker att har vi väl börjat så ska vi köra sten-hårt tills vi är klara.
Jag satt i soffan och grät i 2h igår. Jag avskyr att bråka, jag är helt enkelt inget bra på det.
Ni erfarna damer kanske har några vishetens ord, eller åtminstone trösten att även ni har bråkat någon gång?????
Någon? Snälla?
Kristina07
Det kommer säkert att gå bra ska du se. Jag och min blivande har haft rejäla och många bråk under våra 10 år tillsammans, men det går över. Man har ju trots allt valt varandra.
Min sambo och jag är dock väldigt bra på att renovera ihop, men våra bråk handlar om andra saker, Men trots att vi bråkar ibland så ska vi gifta oss på lördag. Kärleken är större än annat...
Kristina07: Ni är inte ensamma!! Jag och maken har haft våra gräl ang renoveringen hemma. Jag tycker att han är alldeles för noga + att han är totalt okapabel att planera framåt, vilket jag älskar att göra. För inte så länge sedan hade vi ett praktgräl ang värmen i källaren. Jag hade pratat med honom i flera veckor om att jag skulle ringa en VVS-firma och beställa installation av de nya rören och elementen (vi bytte till bergvärmen, men hade inte råd just då att byta ut rör och element i källaren). "Ja, gör du det" får jag till svar av maken. När jag äntligen fått tag i den firman vi bestämt oss att anlita och beställt installation till v. 34 ringer jag maken glad för att berätta att vi snart ska få värmen klar i källaren. Han får världens utbrott och skriker åt mig i telefonen "Men herregud! Inte kan du ta sådana beslut utan att diskutera det med mig först heller" jamen.. det var ju det jag hade gjort i flera veckor innan *snyft, blir fortfarande upprörd när jag tänker på det*
Ca 1,5 timmar senare ringer han upp mig igen och säger att han fixat fram ytterligare två VVS-firmor som ska komma och ge offerter och att jag måste ringa och avboka den firman jag bokat med *morr*
Summa sumaro.. Nu flera veckor senare har vi ännu inte fått de där offerterna och har ingen värme i källaren *suck*
Skönt att höra!
För vår del hade han sagt att "betala du räkningarna nu för jag behöver din hjälp mer sen"... Vilket jag tydde att han säger till när han vill ha hjälp och han tydde att han hade ju sagt att han ville ha hjälp, och varför kom jag inte????
Sen hade jag bokat med mina föräldrar inne i Sthlm på kvällen då det var Tall Ships Race. Då hade vi inte hunnit det han tyckte vi skulle hinna. Ok, sa jag då ringer jag och avbokar. Nej, det fick jag inte göra utan vi åkte in till stan och han var grinig hela kvällen. Skitkul!
GRrrrrrr..... Sen fattar han inte att jag var ledsen på söndagen. Jag kan inte bara släppa ett bråk utan att ha löst det. Känner mig jätteledsen länge, och han tycker att nu är det ju över, nu jobbar vi vidare....
Vadå "kvinnor är från Venus och män är från Mars" Vi kan inte vara från samma solsystem....
Fast igår kväll blev vi sams och nu är vi gulliga som vanligt. Jag bara fasar för nästa gång det brusar upp.
Oj så väl jag känner igen oss i den där beskrivningen. Min man tjurade som attans förra helgen för att han inte kunde vara hemma och sy på sin j*vla uniformsjacka utan var tvungen att följa med mig till Åland 
Orsaken till att han var tvungen att följa med till Åland var för att min farmor precis dött och det var hennes begravning! Men nejdå, han hade hellre varit hemma och sytt på det där jackkräket som han ändå inte ska ha förrän nästa år 
