Jaha... Fick reda på för en stund sedan att jag nog ska börja jobba på måndag. Känns lite så där. Måste nog berätta varför och det är en lååång historia. Hoppas ni orkar läsa igenom den. Jag fick för nåt år sedan ett vikariat för en kille som inte trivdes med sitt jobb. När han fick ett vik på 6 månader på en annan avd så ville han ha det så det är där jag kommer in i bilden. Efter 6 månader så fick han förlängt 2 månader och också jag då. Efter det så får han ytterligare 2 månader och jag med då. Efter det så blir han erbj fast anställning på den avdelningen. Jag hoppas ju nat.vis på att jag ska få den tjänsten jag har, men nähä, tji fick jag. Istället anställer dom en annan tjej från samma företag. Dom ber mig vara kvar i 3 månader så jag kan lära upp henne (att göra mitt jobb som jag verkligen älskade) och så var det lite andra sysslor med som jag skulle göra. Under dessa 3 månader så får jag flera gånger höra att dom behöver mig mer för dom ska lägga om tullsystemet så det ska jag göra. Men 4 dagar innan mina tre månader går ut så får jag veta att jag inte får stanna. Packa ihop och gå alltså. Nu vill dom att jag ska ta ett vik med start på måndag. För tjejen jag lärde upp ska lägga om tullsystemet. Chefen tyckte det var dumt att jag gjorde det eftersom jag kanske inte får vara kvar och det är ju bäst att någon som är anställd får göra det så den personen kan det. Jag blev så jävla ledsen alltså! Känner mig som en jäkla nödlösning! Sorry tjejer men jag var tvungen att skriva av mig lite.