Såg att camebridge-tråden stänger snart, tänkte starta en ny för alla pulverdrickare. Här kan vi peppa varndra och ge tips!
Vi vet att påsar, soppor och pulver inte är en långsiktig lösning, utan ser det som en bra start för att trigga i gång motivationen att lägga om kosten och få ett hälsosamt liv!
Men först och främst vill vi vara "fina" på våra bröllop!! 
alexaa>> Kombinerad kur har jag för mig är tre soppor om dagen + ett mål mat på 400 kalorier.
Jag ska söka lite länkar och lägga ut åt dig.
alexaa>>> Det funkar inte bara att hålla en matdagbok för att se om det är något du äter som gör att du inte går ner i vikt?
Motionera också...
Det är jag dålig på!
tack för alla tipsen!! u jälvar.. när april e slut ska ja ha gått ner 3 kg..så e de bara=)
alexaa>> =) Helt rätt!
På vilket sätt du än väljer.
Lycka till!!
Jag tar en paus nu på en vecka och fortsätter sen igen. Min kropp har protesterat lite senaste tiden och jag har knappt gått ner nånting heller. Så nu blir det proteinrik mat en vecka så återkommer jag sen. :)
Lycka till alla!
Äsch, jag är sämst. Jag åt en massa godis igår... och hoppade över cambridge middagen... men jag har ändå gått ner 0,7 kg till idag. Men mår fruktansvärt dåligt.. både psykiskt och fysisk. Nu känner jag att jag måste sätta mig på tränings cykeln jätte länge. Usch jag ska aldrig äta godis mer i hela mitt liv. just nu känner jag bara avsmak. Det var gott att äta men efteråt kändes det bara äckligt, och jag mådde illa. Kanske suget efter socker är mer psykiskt än fysiskt nu.
Har någon av er andra fuskat något?
Ismön!
Hej och tack för alla omtankar! Det är så knasigt att ett forum som detta kan trösta en såå mycket.
Jag vet faktiskt inte hur det går, men flytta det måste jag och så. Jag har försonats med den tanken. Sambon verkar ha slagit huvudet helt. Eler både och. Jag kan förstå honom på ett sätt men inte på andra.
Visst känns det helt galet att han är så snäll mot mig nu. Helt galet. Det är plågeri samtidigt som jag inte skulle vilja att han va helt kall och tog avstånd från mig. Nu känns det iallafall som om jag kan skjuta ifrån mig tankarna om att han träffat nån annan. För om han gjort det..och ändå är som han är hemma nu så är han verkligen konstig.
Igår skulle han på fest hos kompisar och han är så van att jag aldrig går nånstans. Haft mig kring sitt lilngfinger på grund utav depressionen.Jag gjorde mig iordning för att även jag gå ut (utan att jag berättat det för honom innan) och då jäklar blev han intresserad vart jag skulleoch till vem o så. Jag var absolut otydlig med den saken. Försöker visa att han inte kan ha kakan. Men svårt eftersom jag ju egentligen vill ha honom. Dock tror jag att det är det hn "går i gång på" .. att ja ska bli mer självständig o glad o pigg som jag var i början. Han tror nog inte JAG ska komma tillbaka till det. Det var ju därför han blev kär i mig. För att jag alltid var så glad o sprallig.
Jag kan tänka mig att han kanske har nån kris på någotvis. Jag är hans första sambo dessutom. Jag tror ärligt att han måste flippa ut ett tag o festa järnet o göra sånna grejer som han tror är roligt för alltid. Kan nämna att han är 29 o närmar sig 30. Kanske rädd att binda sig?
Han har inte vetat hur hanska hantera mig nu när jag varit så dålig heller och bara gråtit heeela tiden. Han har fått panik. Redan nu känner jag hur medicinen börjar verka och försöker at hålla mina känslor på plats och visa så mycket av mitt glada jag som möjigt.
Jag vet att vi måste flytta isär för att bryta detta mönster. Mit hopp är just nu bara att vi kan hitta tillbaka till varandra. Men såå mycket krångel för en sån här sak :S Bil, lägenhet... usch allt man har här...
Men jag har börjat återfå hoppet om att detta är meningen. Antingen för at bryta mönstret för oss så vi kan få det bättre..eller nåt annat positivt. jag vill tro på det!
Jag vet att han kommer känna han har kakan tills hon har flyttat. och flyttar gör jag antagligen nu den 1 maj..
Hoppas att han fattar va han gått miste om. För någon som älskar honom och accepterar alla hans ootroligt tidskrävande hobbies o annat får han leta efter!
Ismön!
"Tala om hur skönt det känns att tabletterna verkar börja funka så att du känner dig mer som dig själv...
Han kanske börjar förstå nåt då? "
Ja detta är ju också en av mina förhoppningar. Att han ska återfå tron på det jag säger...at jag faktiskt kommer bli bra igenoch att tabletterna redan hjälper mig. Dock vet jag att det är känslor som måste komma tillbaka isåfall. Och dessa trollar man inte fram på en dag. Jag önskar jag visste vad jag skulle göra för att han skulle få tillbaka dessa.
Iii idag blev det lite påskmat..men antar att jag inte är den ende denna helgen. Jag får komma igen imorgon...
