Såg att camebridge-tråden stänger snart, tänkte starta en ny för alla pulverdrickare. Här kan vi peppa varndra och ge tips!
Vi vet att påsar, soppor och pulver inte är en långsiktig lösning, utan ser det som en bra start för att trigga i gång motivationen att lägga om kosten och få ett hälsosamt liv!
Men först och främst vill vi vara "fina" på våra bröllop!! 
kram gumman - tänker på dig - lider själv av depression - just nu i hanterbart tillstånd
Allt kommer ordna sig till slut - även om det inte känns så nu
tack discodivan!
Om jag ändå bara fick ha min sambo kvar som stöttepelare. Det är min enda önskan just nu. Jag tror t.o.m. att jag nu känner att tabletterna börjat vända åt rätt håll. Är rädd för att han kommer vara en sån där kärlek man absolut aldrig kan släppa.. :( Men jag kämpar på...
Kram
om han är den rätte skulle han stötta dig nu i din svåra tid - och förstå att du med hans hjälp snart blir bättre...
pratar ni ngt alls? bor ni ihop?
discodivan!
Ja, jo klart jag också tänkt så..men jag tror samtidigt bara att han inte förstår vad jag går igenom...Jag tlkar det som at han förknippat mitt humör på senaste tid som ett resultat av relationen och att han kännt att han inte räckt till eftersom jag varit så gråtig. Fattar ingenting. För två veckor sen hade vi en underbart mysig weekend i Barcelona och innan dess hade vi också en bra tid. Vi har planerat att åka iväg med ett par o bo i stuga nu i maj och även nästa helg skulle vi iväg med dem. Nu bara sådär så ska vi alltså ingenting. Jag fattar det inte.
Vi bor ihop nu fortfarande. Vi hade ju denna hemska diskussion i måndags om att det är slut. Men vi är hemma tillsammans. Ingen har åkt iväg eller något sådant. Vi har pratat en del men jag har bett om att få prata mer ikväll.
Det sjuka är nämligen att vi just nu dessa dagar haft det mysigare än någonsin och han har vari gulligare än nånsinmot mig. Han tittar på mig och hör mig mycke mer än innan. Vi har sovit tätt ihop och hållit om varandra.. massa små saker som det kanske varit lite fattigt med sedan jag opererat foten för 2 veckor sen efter Barcelona helgen.Det är så galet det här! Jag VET ju att vi kan ha det bra och har haft det såå bra. Jag sätter allt i samband med när jag bytte tjänst i höstas på jobb och har antagligen "gått in i väggen" till viss del och drabbades av depression. Det var innan jul jag började känna mig riktigt hängig och har varit ganska gråtig och ledsen.Men jag får ju hjälp nu at ta mig ur det.. ååh. Detta är så frustrerande. Hanhar all makt och det känns som han bar fått en idé för sig.
KnY:
Jag håller oxå på att gå ner i vikt inför min student. min student är 31 maj.
Igår vägde jag mig hos min konsulent, och resultatet var mkt bättre än väntat. (har haft några dagar där vikten stått lite stilla). men vågen visade 78,2 kg! så nu har jag gått ner 9,4 kg. ska ner till 65 kg. så det är bara 13 kg kvar. känns som om jag kommer hinna till studenten som är 8 veckor bort.
rekommenderar träning! morgonpromenader, gympa osv. man känner hur kroppen blir mindre efter varje träningspass (nästan).
Lelle
Kul att det går så bra för dig :)
Jag är inne på första dagen på andra veckan nu, har gått ner 4,5 kg, jag tränar minst 3 gånger i veckan. Det är kanon ^_^
Är det lite segt här nu? ^^
knysnyaliv.blogg.se
idag har jag varit s sugen på att käka! tog en extra bar, fick lite ångest. men jag tror det är ok. jag träna så mkt idag endå. var borta från kl. 18.00-21.00 bara för att jag inte skulle gå i skåpen och rota. nu ska jag klara detta!
hur har ni andra det med sötsuget? vad gör ni för att stå emot det?
Nu är dag 9 över och jag jobbar natt.
Jag trodde det skulle vara lättare
att jobba hela påsken men jag hade dock fel.
Det började i förmiddagas när jag kom till
jobbet. Tårta och wienerbröd i kylskåpet
och av nån anledning har de köpt en massa
lösgodis till två stora påskägg!
Men jag ska vara stark!!! Men jag har kikat lite på godiset och sagt nej.
Hemma hos far är det också svårt fast jag inte varit i närheten av honom när han ätit
och han kommer jobba förmiddag och jag natt så jag kommer inte ens känna matlukt.
Men brödet.... och frysen...
*suck*
Men jag skulle känna mig så besviken på mig själv om jag slant och det skulle vara så onödigt.
Jag försöker få han jag jobbar med att äta och imorgon ska jag försöka få gubben och hans skiftkompis att käka.
Annars blir det en långhelg med travian.
Glad Påsk!
tezzibezzi>> Hur går det?
Känns det inte lite fel när han är så gullig mot dig och ni gjort slut?
Känns det inte jobbigare?
Du kanske måste sätta ner foten och tala om för honom att han inte kan äta kakan samt ha den kvar.
Han går inte bara igenom en livskris?
En kusin till min sambo blev helt abrupt dumpad av sin fästman för några år sedan men de är ihop nu och har ett barn.
Han gick igenom någonslags kris och var depprimerad och jag tror han fick hjälp med det och det var i den vevan han gjorde slut.
De flyttade i sär och sålde lägenheten, han flyttade till en lite andrahandslägenhet i stockholm och hon ner till sin mamma i småland.
De hade mycket kontakt med varandra över telefon antar jag och till slut så sa hennes mammas särbo åt henne att hon måste säga till att hon skulle gå vidare.
Det verkar att ha fått honom att fatta att han skulle förlora henne.
Hon åkte upp till honom efter jul för att hälsa på och sen stannade hon där och sökte jobb.
De jobbade på sin relation och så, antar jag, råkade de bli med barn och fick köpa hus och allt.
Jag hoppas allt ordnar sig för dig!!!
Det var ett tag sen jag fick mitt hjärta krossat men jag minns förtvivlan jag hade.
Ingen att luta sig mot.
Skriv här och få ut det du inte kan få ut IRL.
Dumma han!
Lycka till!!
och försök att ät mer!
*kram*
