Hur gick Er förlovning till

Här kommer världens längsta berättelse, sorry girls! Såna här stunder kan jag inte korta ner ;)

Det hela började egentligen för snart 2 år sedan då min Anton en dag bara försvann hemifrån. Jag hade ingen aning om var han hade tagit vägen & ovissheten gjorde mig irriterad. Flera timmar senare när jag var i upplösningstillstånd kom han hem med ett flin i ansiktet. Jag förstod ingenting & attackerade direkt. Det var då han berättade. Min vackra Anton hade hoppat på cykeln & åkt iväg till min pappa för att be om min hand. Som en vacker prins hade han tagit sig mod att göra något så romantiskt. Min kära pappa hade självklart sagt ja & det var nu jag började få panik. Jag kände mig varken glad eller vacker & detta var inte tillfälle att få något frieri serverad framför mig. Lyckligtvis visade sig att Anton bara ville ställa frågan för att i framtiden vara säker på att det var okej att fria. Detta fick mig att både gråta & vara fullkomligt stum då det var det finaste han kunde ha gjort.

Men förra sommaren senare gjorde han något magnifikt.

Allt började en månad innan vi skulle resa iväg till Kroatien. Som den stora planerare jag är försökte jag komma på något vi kunde göra på vår sjuårsdag den 2 augusti. Jag måste ha varit på dåligt humör den dagen för ur ingenstans fick jag för mig att det var dags för Anton att visa sin romantiska sida. Så jag ställde ett ultimatum. Jag krävde en dag full av romantik & en högklassig sådan annars skulle resten av resan inte bli så underbar. Dagarna i Kroatien flöt på & dagen innan vårt jubileum tog nyfikenheten över. Jag började fråga ut honom & snabbt insåg jag att mannen inte verkade ha planerat särskilt mycket. Så just innan vi ska somna för kvällen utbrister jag:

Anton! Jag ser ju på dig att du fan inte har planerat någonting. Bara så du vet det så kommer jag imorgon inte kunna dölja min besvikelse när jag upptäcker att du har planerat någon sketen middag & några sketna blommor.

Anton flinade stort & jag förstod att jag hade rätt. Morgondagen skulle bli ett enda stort besvikelse.

På morgonen vaknade jag som ett barn på julafton. Fick inte komma ut ur rummet förrän Anton hade gett sig iväg & en timma senare fick jag ta på mig en ögonbindel & sätta mig i bilen. Mina föräldrar agerade som taxi till det hemliga stället & under bilfärden kunde jag inte låta bli att påpeka att jag trots ögonbindel kunna staden utan till. Jag visste exakt var vi var då jag började känna strandlukten & besvikelsen började bli påtaglig. Han hade tagit mig till stranden där vi badade varje dag. Jag steg ut ur bilen & kände Antons hand ta tag i mig. Långsamt lyfte han på ögonbindeln & min hjärna kunde inte riktigt koppla var jag befann mig. Det var så bekant men jag förstod ingenting. Men sen så kom allt tillbaka. Senaste gången vi hade varit i Kroatien hade vi spenderat flera dagar ensamma på vår speciella strand dit vi bara var med varandra. Vi hade haft de mest roliga, romantiska & fantastiska dagarna just på den stranden men detta ställe var inget jag hade med i beräkningen när jag försökte klura ut vad det var Anton skulle ordna inför årsdagen.

Bara det faktum att han kom ihåg vår strand fick mina ögon att tåras & när vi kom fram till vattnet & såg det fina dukningen han hade lagt fram blev jag så nöjd över vår årsdag. Men just när jag är på väg att sätta mig ner & berömma honom en massa hejdar han mig, ber mig att stå kvar & går sedan ner på knä. Mitt hjärta skakade. Jag visste exakt vad det var som höll på att hända men det var samtidigt för bra för att vara sant. Allt var så perfekt. Men han hade sagt att han aldrig skulle fria bland folk & nu stod vi här. Efter några av de mest vackra ord jag någonsin har fått höra kom de mest magiska. Vill du gifta dig med mig?

Tidigare hade jag planerat ut allt kring vad som skulle ske den dagen han friade. Jag skulle lugnt & stilla stå i tysthet ett tag & sedan likt Marilyn Monroe svara med ett sexigt & lugnt ja. Så blev det inte riktigt. Känslorna löpte amok & allt jag kunde göra var att skaka på huvudet, säga ja & kasta mig i hans famn.

När det största glädjeruset hade lagt sig satte vi oss ner vid havet & det var då jag såg hur mycket han hade ansträngt sig. Han hade dukat med rosa handdukar, köpt min favoritdricka & kakor, en underbart armband & ett smyckeskrin. Senare under dagen blev det fler presenter, en för varje år vi har spenderat.

Nu är det bara 5 månader kvar till bröllopet! ;)

Solucky!

Åhh. En sån underbar historia. Det kunde ju inte vara mer perfekt. Grattis till bröllopet med, hoppas att det kommer gå bra!

Mer underbara berättelser för mig att dregla över! :D

/Oförlovad och ogift men hoppas

Puffar

vår lilla berättselse...

vi hade pratat om förlovning ett tag men jag kände mig inte redo ännu. jag kände att jag verkligen ville känna efter om det fungerade mellan oss och om det fungerade när vi bodde ihop. min m2b ville att vi skulle förlova oss men sa att han gärna väntade till den dagen då jag kände att det var dags. han har hela tiden varit sån att han väntat snällt tills jag känner att det är rätt tidpunkt.

ju mer tiden gick ju säkrare kände jag mig och en dag när vi stod i duschen så sa jag att jag tyckte det fattades nåt på mitt finger...
sen gav vi oss ut och började leta ringar :)

Här finns berättelsen om min mans frieri och bilder: ninaochdaniel.weddingannouncer.com/cphotos-359259.html

Vi hade en lång diskution om hur man kunade göra så hela familjen heter samma sak. lösningen blev att sambon bytte till sitt släktnamn, dottern får det, jag och sambon gifter oss (klassifiserar det som förlovning då festen komme 1½ år senare)

Vi bestämde oss för att köpa ringar en dag när vi satt i bilen och skulle till min brorsdotter. Datumet för förlovningen satte vi till vår ettårsdag vilket var runt en månad kvar till. Datumet var den 21 april 2005 och det graverade vi in i våra ringar. Den 8 april skulle vi ha fest hemma hos oss och jag hade gömt ringarna väl så ingen skulle kunna se dem. Nu var det så att min M2B kunde inte vänta utan vi förlovade oss i vår lägenhet inför alla gäster ca 20 personer. Det blev jätte lyckat och en helt underbar kväll. Datumet är fel i våra ringar men det gör inget för då kommer vi ihåg dagen vi träffades på. Vi gifte oss den 8 juli 2006.

Jag frågade honom en dag över disken sådär appropå liksom (fast jag funderat i månader på hur och när jag skulle säga det) som att jag just kom att tänka på det " du, när vi nu ska till thailand, ska vi itne ta o passa på att förlova oss då?" "ja det kunde ju va nåt förstås" sa han.
Sen valde vi att göra det på julafton för det är min favoritdag på hela året! :)
Vi hyrde motorcyklar, köpte lite picknick mackor och läsk, och körde runt några timmar i området. Sen körde vi till en pir i närheten, en gammal sak massa stora stenar lagda på hög som gick ut en tjugo meter ut i havet. Vi gick/klättrade längst ut, åt våra mackor och började fnissa lite... sen sa kari "jaha. ska vi göra det nu då?" "okej.."
så tog han upp ringarna ur ryggsäcken och sa "men vad ska man göra då?" "inte vet jag" sa jag. haha :)
så satte vi bara på dem på varandras fingrar och skrattade lite.
Sen tog vi lite foton därute på oss på piren och på den fina utsikten över hela bukten :)
Efter det åkte vi tillbaks till hotellet där hans familj låg i poolen. Vi överaskade dem med champagne och berättade det roliga :D

...dagen innan nyårsafton 2006 stod jag med kastruller uppöver öronen, vi hade bjudit hem 10 st till oss och vi skulle laga all mat, då ska m2b ut och jaga med sin kompis???!! ok gör det då, men kom hem 15, vill inte göra allt själv...morr... nåväl, tror ni att han kom hem 15 - nej kl 17.30, åh vad arg jag var...
på självaste nyårsafton, på kvällen puffar jag honom i sidan vid förrätten och säger att han ska hälsa alla välkomna, vilket han gör...när vi tar fram huvudrätten klingar han i glaset igen och säger... du var lite arg igår... jag blev sen för att jag var hos din far och frågade om jag fick gifta mig med hans dotter, så gick han ner på knä jag grät han kommer inte riktigt i håg vad han sa och alla gästerna grät (förrutom hans brors sambo som visade sitt "ringfinger" och sa 7 år, 7år har vi varit ihop, men jag har inte fått nån ring - hon är avskyvärd )
Vi gifter oss 18 augusti