Omsis! :)
Haha, tja du, där, och vid Dirty Dancing - me like. DD är 80-talsnostalgi! :D (Och det har jag ju lite smak för, hehe...;))
Men annars är jag på! Highlander - yepp, jag ser parrallellen. Också stundvis vacker film, men Braveheart rockar fetare ;)
Det evrkar som att folk antingen gillar svensk film, eller klassar ut den totalt. Inget mellanläge. Stämmer det?
Jag gillar den lite sträva framtoningen i svensk deckare (som hon rödhåriga polisen som åkte båge.... hum-hum... vad den nu hette?) Ofta är det en speciell känsla och en speciell typ av musik. Svårt att förklara, jag är ingen filmkännare av rang.
Oh ja, Yalla Yalla var bra!
Jag uppskattade även "Masjävlar" :)
En tanke bara! Om man inte är jätteinsatt i svenska traditioner osv, kan inte just film vara ett rätt kul sätt att tillförskansa sig de bitarna?
(Förutsatt att man tycker filmen är bra såklart, annars blir det ju så lagom kul *s*)