När märker man av att man är...GRAVID???

Tackar för denna upprepning av sympton. För nu har även jag börjat leta igen...shit, förra och förr förra omgången var jag så inställd på att det inte lyckats så jag slapp det där...känns det inte lite i brösten, magen är konstig ...hmmm...undrar om jag inte har extra mycket flytningar. I HATE IT!

lapinette
förstår det. jag avskydde det också, för varje månad hittade jag massa konstiga symptom. MEN mensen kom ju ändå och vad var vitsen med symptom om mensen ändå ska komma. Men jag håller tummarna att det verkligen är grav symptom den här gångfen. helt plötsligt så händer det för att citera en usel reklam.

Det är det värsta...väntan på BIM. Själva ÄL är ju ganska skoj men så när det är en vecka till BIM ...USCH, USCH!

Så hur mås det alla Vecka 2 BIMare?

Det är ganska ovanligt enligt min BM att man har symptom innan BIM (då menar jag 1 vecka) det vanligaste är att de kommer runt BIM dagen och stannar en vecka...

Så varför går vi då och känner efter??!!! *kliar mig i huvudet*

jag hade definitivt symptom INNAN BIM. Och enligt Bm var det inte ovanligt alls. Jag antar att detta med symptom är lika individuellt som graviditeter i övrigt.

Synd att det inte finns en mall så att man VET att man är gravid och slipper gissa. Ja nu är jag återigen där och vill ha den där lampan på magen.

Ja, det var länge sedan vi pratade om "lampan på magen"... den skulle vara ultimat!
Som sagt, olika BM säger olika! SÅ jag tror man inte ska lyssna så mycket på hur andra har det, för alla mår ju olika.
Jag tyckte jag hade alla möjliga symptom de gångerna jag INTE var gravid, när jag väl blev det märktes ingenting i stort sätt.

Hej. Nu kommer Besserwissern här igen ( )

Innan jag blev gravid var jag knappt rädd. Är uppfödd på sjön och åker skoter minst 6 av 12 månader/år. Jag har oxå alltid vart en sån som tar dagen som den kommer och tänker att allt som händer är ödesbestämt (tror visserligen det ff men är likförbannat orolig för allt )

Efter jag fick barn vågar jag knappt ut om det går minsta våg på vattnet. Har inte kört/åkt skoter på isen sedan första föddes -98 - vägrar.
Man blir rädd, rädd att åka bil, rädd för krig och sjukdomar och allt. U name it!

Jag tror - missförstå mig inte nu, jag vill INTE klappa någon på huvudet och tycka att jag är sååååååå förståndig - att man, när man fått barn vill säga, är mer rädd/orolig/nervös för sånt som är närmast just då. Förstår ni?

Alltså vår son är 8 år och ganska tyst och smart kille som gillar tvspel, data och sånt. Han är inte så himla utåtriktad så han är väl inte den mest populära killen på skolan så vi är lite oroliga för honom. Sedan att han har urinvägsbekymmer sedan födseln underlättar ju inte Inte så mycket att vara jätteorolig för men det finns i bakhuvudet.

Dottern då däremot är ju en liten vildbase (lik mamma......hmmmm ) som gärna utforskar allt och alla. Tror gott om alla och ÄLSKAR sötsaker och djur i alla former.
Hon är 6 år och är ute och leker jämt. Vi bor i lägenhet, som jag inte gillar för man har ingen koll på alla som bor runtikring. Detta gör att jag sitter som på nålar när hon är ute. Jag är skiträdd rent ut sagt att hon ska dras in i någon bil eller gå ner till vattnet som är alldeles nedanför där vi bor. Vad ska man göra? Hon måste ju få vara ute å leka! I dagens läge får man vara nöjd om ungarna vill vara ute ju

Låååååååååångt inlägg................
Jag har iallafall inte en tanke på att dom kommer att dricka sprit - inte än iallafall... Förstår ni vad jag menar?

Ja tänk vad lampan hade sparat mycket ångest och undran... Mwn kanske kommer evolutionen se till att människan har det om 1000 år

Jag har ju också haft symptom andra månader och jag tycker det är helt oförklarligt att jag har kunnat känna så mycket när det inte var något. irriterande är bara förnamnet.

men "huggningarna" och det faktum att jag var så öm i magen kände jag inga månader då det var falskt alarm. bara den här gången.

Perfa, tack tjejer för symptomen!

Det är ju så att jag börjar undra lite...

Jag har haft ont i äggledarna i två-tre dagar nu, och så sticker det till ibland, och är liksom ömt i magen - fast inte utanpå...
Igår när jag var ute och små-joggade mådde jag jätteilla i en halv minut, sen gick det över. Fast lite illa mår jag ofta, så det behöver inte betyda något!

Jaja, jag väntar med spänning på lördagen. Då är det 14 dagar sen böj!