Eller:
Äggsjuka aladåber- hur steker man dem?
Desperate sexwives
Jakten på det försvunna ägget
Simmarnas kamp mot målet
Gör kontorsstolen till en spermie centrifug...
Ja ni gissade det. Här fortsätter vi. Vi kom upp i över 4000 inlägg om hur man märker av när man blivit gravid. Och hur man blir gravid. Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!
Välkomna alla nya och gamla!
Tjena brudar!!
Här är det full fart som vanligt ser jag! 
Jag kan inte vara uppkopplad här på sajten på jobbet längre, så jag kommer lite efter i era diskussioner etc. men jag tänkte i alla fall skriva några rader nu.
Jag har haft väldigt ont i magen och extrem magknip i några dagar, men nu har det äntligen släppt. Det skar som knivar i magen efter att jag ätit, men det blev bättre och bättre allt eftersom jag tog medicin (samma som man ger kolik-bebisar). Jag blev orolig för bebisen såklart eftersom jag inte visste säkert vad magsmärtorna berodde på, även om jag kunde känna att den rörde sig (kände första rörelserna i söndags, jippie!). Men nu är jag väldigt lättad över att det släppt och det verkar som att det helt enkelt blivit för trångt i magen och att tarmar kommit i kläm eller nåt sådant.
Såg att ni skrev lite om träning (igår tror jag). Jag är ju i vecka 20 nu och jag kommer träna så mycket jag orkar så länge jag orkar. (Kör 3ggr/vecka nu) Jag älskar nämligen att träna och blir en mycket gladare, friskare och piggare människa av att göra det. Min BM sa att det är jättebra att träna, så länge man inte glömmer att lyssna på kroppen.
Jag antar dock att min träning kommer ske under lugnare och lugnare former allt eftersom veckorna går. Anmälde mig till yoga för gravida på SATS i början av nästa år och så tänkte jag komplettera med lättare styrketräning och promenader med eller utan stavar och kanske simning. Vad tror du om det Mindre? Fast egentligen är jag mer för gruppträning. Vet du nåt om Satsbaby? Hur jobbigt det är och när det kan vara lagom att börja med det?
Såg också att ni skrev om NUPP-tester och är lite förvånad faktiskt att ni alla verkar vara inställda på att göra det (ni som skrivit). Själv kände jag att jag inte vill göra det, helt enkelt för att jag vill ha det här barnet av hela mitt hjärta oavsett om det har tre armar och sju ben. För det är VÅRT och kanske det enda vi kommer få, det vet vi ju inte. Så vad ska jag då med en sannolikhetssiffra till? Dessa tankar var jag dock inte helt klar över innan, men när embryot väl var bosatt i magen kändes det glasklart. Nästa gång (om vi skaffar fler alltså) är det dock möjligt att jag tänker annorlunda för dels kommer jag vara äldre då (är 31 nu) och dels kommer vi ha ett annat barns liv (det vi redan har) att ta hänsyn till också, vars liv också förändras om det får ett handikappat syskon som tar stor kraft av mor och far.
Sen tycker jag att en missfallsrisk på 2 % vid fostervattenprov är hög. Det innebär ju att om det sitter 50 kvinnor i ett rum för att göra testet så är det en av de som förlorar sitt barn pga av det. Det tycker jag är en för mycket.
Jag förstår hur ni tänker och respekterar det till fullo och diskussionen kanske skulle ses som avslutad, men jag ville bara inflika hur jag tänker så att ni inte tror att "alla gör NUPP" för det är inte min bild av det. Jag känner många som inte har gjort det. (De är dock under 35, eller så är de över 40 så att de känner att de inte har så mycket tid på sig utan vill som jag ha de barn de får). Lycka till hur ni än väljer och välj såklart det som känns bäst för er!
Slutligen, grattis Jessie och välkommen hem Mugglesfan!! Thailand ÄR paradiset!
Tror jag slog dig i att skriva långa inlägg där Sweet... Var inte riktigt planerat, men det kan bli så när man väl kommer igång på tangeneterna ... 
Vänner-fan,
Jag blev lite förvånad också att det är fler än jag som vill göra de olika testerna. Trodde nästan att det var jag som var lite konstig så det var skönt att läsa att fler kände som jag.
Men, man vet ju aldrig hur man reagerar när barnet väl finns i magen. Mycket blir ju inte som jag hade tänkt mig och så även kanske i denna fråga.
Min stora skräck är inte sju armar, det skulle vara lugnt, utan förståndssjukdomar. Jag vet att det är en ful och förbjuden tanke men har jag möjligheten...
Det är så otroligt lätt att prata nu när barnet ännu inte existerar. Så mycket tankar och ideér som förmodligen aldrig kommer att uppfyllas och det tycker jag är helt ok. För några år sedan tyckte jag att det var en omöjlig tanke att råka fjärta i närheten av min man men nu känner jag att jag kan stå ut med skammen om den (fisen) skulle smita. (Varför alla dessa konstiga liknelser??) Fasen, just nu är jag i fasen där jag oroar mig över att få ett fult och ointelligent barn men när den dagen kommer jag säkert att tycka att mitt barn är den vackraste, snällaste och smartaste unge!
Gud, vad jag övertänker allt!
Förresten, mina första fantomsymptom har dykt upp. Mådde illa i går (för tajt polotröja brukar få mig kräkfärdig)och i dag känner jag att jag har en livmoder (lättade dock efter ett toalettbesök). Är huvudvärk ett grav.symptom???
Sweet,
jag hoppas att du har rätt, eller jag vet att du har rätt; man har alltd ett val. Hoppas bara att jag minns det i efterhand!
Sweet; personligen så gillar jag att läsa de långa inläggen! Mer sådana!
Smyger in lite snabbt innan jag kilar iväg till sängen, har haft en trevlig kväll hos vänner och var nu tvungen att kolla lite jobb och passade då på att läsa ikapp här.
Page - huvudvärk kan vara ett gravsymptom tydligen eftersom blodtrycket kan falla i början av graviditeten. Men det kan vara något helt annat också. Som allt annat...
Kul att du tittade in Vänner-fan! Vad tiden går fort, du känner redan bebisen!!! jag vet inte alls hur jag skulle göra med nupp-tester och annat, det får visa sig den dagen det förhoppningsvis blir aktuellt.
Sweet, det är bara roligt att läsa dina utläggningar, så passa på när du är ensam och kom ihåg att du roar oss andra massor! :)
Sov gott på er!
sweetstreet
Jaa du, hur det blir med sömnen med småbarn... Ska väl inte skrämma dig totalt, men - sömn existerar helt enkelt inte! Själv är jag en obotlig nattråtta (o det är ju också enda tiden på dygnet då man får vara lite ifred) o barnen är naturligtvis extremt morgonpigga! Vid femsnåret går reveljen i det här hushållet! ZZZZnarrrrkkk...
Den större kan nog snart slå på TV:n själv, så då kan han se Nickelodeon alldeles själv, o den lilla har jag gott hopp om! Hon slår till ibland o sover ända till strax efter sju. Som tur är slipper man ju åka till stallet för att ta hand om dem (har haft ett par hästar tidigare) o man kan ju slappa i pyjamas o tofflor hela fm om man vill. Grannarna fnissar förstås när man hämtar tidningen i den munderingen, men det får man bjuda på.
Givetvis smäller sambon av i soffan på kvällarna, o själv är jag stendöd på morgnarna, så något samliv att tala om har man väl inte direkt... O fester åker man ju ifrån riktigt tidigt om barnen är med, är dom inte med så måste väl sambon nattas vid tiosnåret så sen får man uggla ensam framför TV:n eller datorn (som nu).
Vilken tur att sötnosarna ändå är det bästa man har! Vaknade inatt av en liten skrutt som låg o snusade mig i nacken o luktade så där småbarnsgott - o sambon får man väl stjäla en puss av sådär i förbigående. Småbarnsåren går så fort har jag upptäckt, det är inte bara som folk säger, så om några år får vi säkert både sova o mysa lite oftare (om inte våra galna katter flyger runt o vrålar istället).
Jag lovar - jag var värsta partyprissen innan ungarna, men det är faktiskt värt allt stök med så söta barn!
sweetstreet
"Alltså på vilket sätt tror de det är en förlossningsskada????"
Jag vet inte riktigt men det är vad läkaren har sagt. Antagligen någon form av hjärnskada då kan jag tänka mig.
Men visst är det tragiskt.
sweet: bara kul att läsa dina inlägg oavsett långa eller korta. Måste erkänna att jag är lite nyfiken på dig i riktiga verkligheten.
fast du heter vel säkert Bengt, har skägg, kulmage och bor i Rågsved så...
näe förlåt...
Vänner-fan. Ohhhhhhhhhhhhh vad mysigt att känna av bebisen för första gången. jag kan inte riktigt föreställa mig den känslan den ,måste vara helt oslagbar. fast min svägerska tyckte faktiskt att det var riktigt läskigt när barnet började röra på sig. hon har sett för många alien filmer och var helt övertygad om att det var något med huggtänder som växte där inne. Hon kommer säkert vara övertygad om att det är sant när barnet är 3 och i trotsåldern
Men grattis och fy vad häftigt. Längtar efter mina sparkar i magen...
marskatt: tack för en mysig berättelse ur verklige livet. Jag tror att alla vi som inte har barn är lite oroliga för hur det kommer bli. och särskilt då vi som är lite äldre och som har HUR mycket olater och vanor som helst. Hur kommer inte de raseras av små tassande fötter.
Men det är kul att höra ytterligare en berätta att det är värt det. det verkar alla föräldrar tycka. Så även om man nu som utomstående inte för allt i världen kan förstå hur småbarnsföräldsrar orkar och överlever så måste det ändå vara meningen med livet på något sätt.
Hoppas du hinner stjäla mååååånga pussar ändå.
page: huvudvärk kan nog garanterat vara symptom. Man kan bara hoppas. När var BIM?
själv så håller jag på med en lista om varför jag INTE ska vilja bli gravid än på några månader. Allt för att försvara op osv.
Här kommer listan:
*kommer kunna dyka på bröllopsresan
*kommer kunna dricka champagne och annan alkohol på bröllopsresan
*kommre kunna äta de bästa malariatabletterna på bröllopsresan
*kommer kunna dricka glögg under jul och skumpa på nyår
*kan äta tonvis gravad lax udner julen
*får extra tid med bara maken
ja det var det
men ändå så vill jag INGET annt än att bli gravid. Hu bra min lista än är...
Godmorgon allihopa,
sluta för guds skull inte med dina inlägg Sweetie, underbar läsning på morgonen :D
frullan, bröllopsresa är ju ett väldigt bra ställe att öva på barntillverkning :D
Idag har jag bestämt mig för att inte tänka på BIM för det är PARTY!!!!
Massa Öl, vin, sangria har jag just lagt på kylning. JA du hörde rätt Frullan :D
