Oktober 2006 - tråd 5

Hej igen alla oktober-brudar!

Vet inte om någon noterat att jag varit frånvarande ett tag, jag har inte varit inne på över en vecka. Anledningen - jag blev sjuk av bröllopsstressen.

Det började i måndags för två veckor sedan, kunde inte ta mig ur sängen på flera timmar, mådde så illa att jag var tvungen att lägga mig igen. Hade ont i mellangärdet och bak mot ryggen, och misstänkte att det var magkatarr. Hade varit väldigt stressad av bröllopsplanerandet - dels för att jag är kontrollfreak och därför är dålig på att delegera och dels för att min sambo jobbar heltd och pendlar två timmar om dagen och jag därför tagit på mig typ ALLT som har med bröllopet att göra.

Måndagen och tisdagen var jag mer eller mindre sängliggande, men sen blev det bättre i slutaet på veckan. På lördag morgonen plingade det på dörren och där stod en man i svart skinnställ och med svart motorcykelhjälm med svart visir. Jag hade ingen aning om vem det var!! Fick klä på mig ett MC-ställ och över det dra en rosa tyllkjol... På hjälmen satt det en rosa tyllslöja - mycket vackert!

När jag klev utanför dörren stod det ytterligare tre MC-killar där med varsin röd italiensk Ducati-motorcykel och jag höll på att skratta ihjäl mig. De tog mig på en rejäl åktur och när jag kom hem igen hade alla ina kompisar dukat upp frukost i köket. Vi var10-12 stycken och jag var så himla glad att så många kunde (och ville) komma!

Efter frukosten började jag få lite omt i magen igen men hoppades att det skulle gå över. Jag blev utklädd i rosa discolinne, våfflat hår, tiara och rosa slöja och massa fult smink. Sen gick vi iväg på stan. Vi kom fram till ett ställe där vi skulle dansa magdans och då började jag må riktigt dåligt. Först trodde jag att det var cidern som jag fått i en liten nappflaska runt halsen, men jag hade nästan inte druckit någonting. Jag spydde två gånger under magdansen men sa till de andra att jag bara varit på toa (jag ville så gätna att det skulle gå över!). Efter magdansen gick vi och skulle äta lunch. Då kräktes jag på sushirestaurangen... Tjejerna skulle hjälpa mig hem så jag fick vila och då kräktes jag på vägen hem också (utanför en indisk restaurang denna gång ) Sen kräktes jag en massa hemma också - behöver jag tala om att vi fick avbryta möhippan?...

I början på förra veckan var jag helt däckad, sov hela dagarna, hade ont i magen och kräktes lite då och då.. Gick till doktorn och fick medicin för magen så nu är jag på benen igen!

Men jag har bestämt mig för att inte överplanera hela bröllopet och verkligen lämna över ansvaret för middagen till vårt underbara toastpar. Min svägerska ska ansvara för inköp av snacks, blanda dipper och plocka fram. Syrran ska hjälpa till med gästboken. Min bror ska fota alla gäster under middagen. Svärfar fotar oss före vigseln. Och så vidare...

Men framförallt har jag bestämt mig för att inte hänga så mycket på BT!!! Jag blir stressad av att läsa om bröllop hela tiden, och det slukar en massa tid som kan användas mycket bättre. Min BT-fria vecka var faktiskt jätteskön!

Så brudar... ta hand om er och stressa inte för mycket. Jag kommer titta till er då och då, men inte vara så aktiv som jag varit förut. Gift blir jag ändå

Dessutom kommer jag få en "fruhippa" efter bröllopet, uppföljningen till min möhippa!

okt2006
Vad jobbigt det låter. Klok slutsats du dragit. Jag har också noterat att BT slukar tid och kommit fram till att det är dags att börja agera istället för att planera och läsa om hur och vad man ska göra. Tittar in nu på lunchen, men ska absolut aldrig mer titta in under arbetstid. För mig som måste debitera min tid mot kund lever i ständigt dåligt samvete med övertid som resultat.
Nu vet vi ju faktiskt hur vi vill ha det och ja, vi blir gifta ändå. Tack för varningen och att du gav med dig av din erfarenhet. Jag hade faktiskt noterat din fråvara!
Lycka till!

jag har ingen aning om jag får en möhippa, allt är så hemligt, men om jag känner min tärna rätt så blir det en

okt2006 - skickar några medlidande kramar! det är riskfyllt att gå upp i ett projekt för mycket och jag hoppas att du klarar att balansera insatserna den tid som är kvar.

själv måste jag säga att jag känner mig kolugn.. det viktigaste är löst: att vi blir gifta, att alla får mat och att nån plockar bort disken. resten löser sig på ett eller annat sätt. vet att det är svårt att smitta av sig med lugn, men kunde jag så skulle jag skicka en portion lugn till er som behöver!! *kram på er i alla fall*

21/10

Jag börjar oxå bli trött på att ALLA frågar om man börjar bli nervös.

Vädermässigt är det mest att det ska bli blåsigt jag är orolig över. Eftersom vi har fixat två fina paraplyer gör det inte så mkt om det regnar. Men båsten kan ju verkligen förstöra frisyr och allt!

Idag har jag och min blivande varit i Halmstad och gjort kemisk peeling båda två. Efteråt gick vi omkring i stan rödmosiga och högblanka efter insmörjning av massa fuktcreme. :D

Hittade jättefina manchettknappar iform av dödskallar med röda stenar som ögon. Helt perfekt som en liten detalj på min brudgum!

Har sån prblem med min hårbotten. Blev jättetorr efter min förkyldning, nästan som exem! Känner mej äcklig! Jag som ska göra hårförlängningen om en vecka!!!! :(

28

hm... ingen frågar mig om jag är nervös... men det beror väl på att jag inte är i närheten av nära och kära och de tjatar inte via telefon än i alla fall... sen är jag som sagt inte nån nervös typ... fast visst kommer det pirra i magen när orgeln drar igång!

(med risk för att låta självisk) ååååh, jag är sååå irriterad! Vi hade sista osa datum för typ 2 mån sedan och idag (12 dagar före bröllopet) ringer en kompis och säger att hon inte kan komma pga ekonomi (tidigare tackat ja)! Hur kan man komma på det nu?? Hon har alltid dåligt med pengar så egentligen är det ju inte helt otippat men hon hade inte nån förståelse för allt extrajobb det blir för oss med bordsplacering & vår planering, hon tyckte bara synd om sig själv. Jag erbjöd henne resan till och från bröllopet men hon avböjde *suck* Bara att börja om med bordsplaceringen igen *dubbelsuck*

Kajza - hm... segt... men man får nog försöka ta det för vad det är. Våra jättebekymmer med planeringen av våra stora dagar är ju frivilliga och det är ju synd för de vänner som inte förstår att de missar tidernas partaj..

...grubblade Vickan som har 12 dagar till sista OSA....