Är min man otrogen?

Mimmi_L

Jag vill bara säga att jag har varit i en liknande situation, och om jag ska utgå från mina egna erfarenheter så låter det som att han använder det du skrev, psykisk och fysisk misshandel, för att göra dig svag och kunna trycka ned dig. Han kanske använder sin kollega och smsar henne och träffar henne för att göra dig ännu mer osäker. Varför en kille gör så här beror ju ofta på att han själv är osäker och otrygg. Hoppas att du får de svar du behöver där du har sökt hjälp, och att du kommer fram till ett beslut som gör dig stark och lycklig i framtiden!!

Det hoppas jag innerligt också. Alla säger ju att han ändras inte osv. Och det är ju helt sant. Om han inte vill ändras då kan han ju itne göra det. Om han inte förstår att det han gör är fel. Men dock.. Tror att jag hoppas på att han ska förstå det och vilja gå i terapi och verkligen försöka. Har nog svårt att tackla frågan: "Om han inte är villig att förändras då älskar han mig inte". Så är det nog...

Av egen erfarenhet så tror jag att du har rätt.Din man HAR förmodligen varit otrogen.Sen om han är det just nu är svårare att säga.Jag har själv levt ett dubbelliv ett tag.Min sambo kände det på sig,jag nekade självklart.Men hon stod på sig och till slut erkände jag allt.Så lita på din "magkänsla",den är sällan fel.MEN sms:et kan ju vara skickat till fel person.KAN vara!!!

Aha, då klarnar det lite för mig tror jag. I många misshandelsförhållanden är det ju så att mannen är expert på att manipulera kvinnan på olika sätt så hon inte klarar att ta sig ur det dåliga förhållandet, kanske är det just det som sker oavsett om han är otrogen eller inte. Du kanske tolkar olika "tecken" som ska ge dig ytterligare "motiv" att gå eller på något sätt projicerar över otrohetstankar på din sambo, fastän det är du själv som kanske ksulle vilja ha någon annan? Bara en tanke. Men det KAN ju också vara så att otroheten existerar och att förneka den är ett led i att misshandla dig psykiskt samtidigt som han får ha en kvinna till vid sidan om han slipper involvera sig i "fullt ut".

Hur som helst tycker nog vi alla här att du har alla skäl att gå och inte komma tillbaka, oavsett ev. otrohet. Jag tror du blir redo att lämna förhållandet när du gör det, men när du stannar kommer din man se till att du inte tror att du är redo för han behöver hålla tillbaka dig för att må bra själv. Du kommer ha en helvetisk ångest första tiden, men med stöd runt dig kan du hitta nya strategier att klara livet.

Mimmi_L: När man är manipulerad så tappar man tron för sig själv och tror inte man är värd bättre...därför väljer man att stanna kvar..om du tar dig ur detta så kommer du må mycket bättre...livet är för kort för att stanna kvar i ett sånt förhållande...du har alla skäl att bryta! Du kommer inte göra något nytta för dig själv om du stannar kvar..ju längre tiden går desto mer kommer du må dåligt om inte din man ändrar sig drastiskt..jag hoppas att du får styrkan och instinkten genom dessa terapier. Jag får flashbacks från ett förhållande jag hade för 10 år sedan. Jag kan säga att jag är otroligt glad att jag tog mig ur det och inte slösade mina år..7 år var tillräckligt länge som satt sina spår då..idag är jag helt fri från detta..så ge det tid men inte för lång tid är mitt råd..gräset är ibland grönare på andra sidan i alla fall vid en sån situation..

Var idag på parterapi. Det kändes konstigt och jag blev väldigt påverkad... Efteråt kände jag mig helt skakig och nedstämd. Även nu mår jag inget vidare. Jag hoppas verkligen att det ska få nåt resultat på längre tid...

Ni som har varit i en liknande situation, vad fick er att gå?

Mimmi_L: Man mår mycket sämre i början då saker som ligger dolt kommer upp, så sorgen dyker upp och det kräver en läkningsprocess. Meningen är att man ska gräva ner i problemen och känna sorgen för att gå vidare. Antar att det e något liknande du går igenom? Dessutom är det alltid jobbigt att få höra sanningen. Vad fick dig att må så dåligt idag? Hur känner din man inför detta? För det e viktigt att han är med.

chili72:

är det verkligen meningen att man ska gräva ned sig i problemen? vissa menar ju att man inte ska göra det utan istället försöka gå vidare och börja göra nya saker. då menar jag vid skilsmässa men kanske det inte är det du talar om.

det som fick mig att må dåligt igår var väl att höra sanningen och att jag träffade många som hade eller hade haft det liknande som jag. Det var obehagligt och det känns fortfarande väldigt konstigt att dela in människor i grupp "kvinnomisshandlare" osv...

Är det inte så att om du definitivt bestämmer dig för skilsmässa (vilket kanske inte vore så dumt men det känner du ju bäst själv, vi stöttar här hur du än gör!) så gäller det att försöka gå vidare men om ni bestämmer er för att ni kan ta tag i er relation och få det bra så är det viktigt att reda ut problemen?

Mimmi_L: Nej man gräver sig inte ner i problemen utan utgår från ett problem man har och försöker hitta roten till varför och försonas med problemet och sedan går man vidare... Vet ej hur det funkar i parterapi. Men jag har personligen haft och likaså många av mina vänner otroligt nytta av det då jag har fått svar på mina beteendemönster och kunnat bryta av dem..Dessutom är denna en av metoderna. Under samma terapi har jag fått hjälp av konjunktiv beteende terapi. Jag gick för utbrändhet. Men många har gått för andra saker..

Hej Mimmi L

Fy, vilken jobbig situation du har hamnat i. Valdigt svart att saga vad som ar bast att gora.

Kan bara tala av egen erfarenhet av att ha länge varit tillsammans med en man som brot ned mig psykiskt, och ocksa borjade ge sig pa mig fysiskt mot slutet (inte sa allavarligt som din man dock). Jag kande mig bara mer och mer vardelos. I bakgrunden fanns ocksa denna "van". Denna kvinnliga "van", umgicks med mitt ex pa ett mycket konstigt, misstankt satt.

Nar jag konfronterade honom sa ljog han mig rakt upp i ansiktet och fick istallet mig att kanna mig hemsk, overkanslig, dramatiskt osv. Detta pågick i flera ar, coh jag tog upp det ett flertal ganger.

Med stod av min mamma sa kunde jag till slut bryta upp. Tack och lov! Mitt ex blev saklart snabbt tillsammans med "vannen" och de lever nu ihop. Jag ar bara glad att slippa darifran for att kunna bygga upp mitt liv igen, viket tog ett bra tag.

Jag hoppas att allt kommer att ordna sig for dig, Mimmi. Kanske ytteligare en paus fran forhallandet kan fa dig att finna ratt vag.

Mimmi_L

Du undrade vad som fått andra att gå från ett liknande förhållande. Det var en lång process, tror att jag först blev medveten om hur dåligt jag hade det när han tänjde på gränserna och även behandlade mig illa offentligt, inför folk vi kände. Deras reaktioner gjorde att jag började förstå att som han behandlade mig inte var okej. Sen var det en lång väg när jag i hemlighet förberedde mig på att komma därifrån. Leta lägenhet osv. Tvekade många gånger, men till slut bestämde jag mig att vid nästa förolämpning skulle jag göra slut. Flera gånger tänkte jag att, "ok, inte nu, men nästa gång" tills jag insåg att detta var sista gången. Och då gjorde jag slut. Den gången handlade det om att han ringde och skrek i min mobil för att jag inte haft den på under ett par timmar på jobbet, samtidigt som en kollega satt bredvid och hörde att han skrek. Det var inget viktigt han ville heller, han var bara sur att jag inte svarat. Det var droppen så jag sa att jag skulle ringa när jag kom hem, och då gjorde jag slut i telefonen (han var bortrest just då). Ett av de bästa beslut jag nånsin gjort, önskar bara att jag gjort det tidigare!!!

Skulle inte ha varit en smiley där utan en parentes.