Är min man otrogen?

Gumman, gör det rätta och lämna honom. Han är inte värd dig.

Du har redan svaret som du vill ha, lämna honom! Jag tror du vet vad du måste göra innerst inne. Gör det innan han bryter ner dig! Stora kramar!!!!!

H27:
Vilket konstigt sammanträffande! Men du fick aldrig veta om han var otrogen eller inte?

Skulle gärna tala med dig mer kanske privat på nån chat eller så.

Ja, det håller jag med om.
Nej, till hundra procent vet jag inte om han var det eller inte. Men jag tror inte det. Och då har jag valt att gå på den känslan. "Nära o kära" trodde inte heller det, vilket kändes bra.
Vi hade nog bara olika syn på vilka gränser man ska ha till vänner av det andra könet.
Pratar gärna med dig på nån chatt, vill inte lämna ut mailadressen här dock. Finns det inte en chatt på den här sidan? Vet inte hur den funkar....

Alltihop är en tråkig röra som jag inte vet hur jag ska föreslå att ni gör med...
Men en sak som jag reagerar mycket på och som jag tycker är nästan det värsta - det är att han säger att han ska berätta för henne att du är svartsjuk på henne. Jag har sagt till min sambo att jag inte tål sånt, att jag tycker det är värre än många andra grejer. I min värld så är det han och jag som är ett team, det är han och jag mot världen och det som jag säger till honom när jag är arg eller ledsen, det stannar oss emellan...
Just den där grejen tycker jag alltså är ett tecken på att det kanske är bortom räddning - att det inte är ni två tillsammans mot världen, utan att han utan att fundera går och säger såna saker, saker som är mellan er två...

Hoppas att det ordnar sig till det bästa för dig!!

Bra skrivet Maria. Ens kille ska alltid stå på tjejens sida, inte "mobba henne" eller tala elakt inför/med andra

Okej, att man berättar om någon är svartsjuk med syfte att förbättra på något sätt. Men då tycker jag den svartsjuka själv ska få berätta och säga att det är ett problem.

Modestie, tvärtom gäller väl också :)
Som tjej ska man väl stå på sin kille sida också?
Jag håller med Maria, dvs samma sak gäller i min värld också, som ett par är man ett team. Man förråder inte varandra.

Lämna honom och tänk efter vad DU vill med detta förhållnade. Om nu "Anna" flyttar utomlands om nån månad så kommer nog han att vända tillbaka till dig och då upptäcka att båset är tomt. Det kan vara bra om du då har tänkt igenom situationen så att du vet vad du vill. Då är du den starka i förhållandet.

Säger som en del andra här... om relationen är så dålig som jag får intryck av är det väl lika bra att avbryta den, utan att smyga och smussla för att hitta ett skäl... du har redan ett annat skäl:

Du lämnade hemmet för att det inte kändes hållbart och när du kom tillbaka så var där ingen förändring... lägg otrohetsmisstankarna åt sidan för en stund och konfrontera honom med det istället... säg att om han inte är beredd att ändra på det beteendet (att han är ute för ofta och så) så var han inte den du ville dela livet med och då går du på riktigt den här gången. Kolla hur han reagerar på det... antingen så älskar han dig och vill inte förlora dig och då försöker han ändra sig, eller så håller han med att det är dags att bryta upp, utan att du behöver dra in misstankar som du kanske har svårt att bevisa...

Det jag skriver här nedanför kanske kan tolkas som att jag hoppar på dig, men det är absolut inte meningen, för jag vet ingenting alls om dig och din man, men jag har egna erfarenheter av att det inte alltid behöver vara så som det verkar. Det är därför det enda viktiga är om du vill dela livet med den här människan eller ej, inte vad nån har och inte har gjort...

Kan tillägga att i ett tidigare förhållande så ville min sambo jämt vara hemma och var svartsjuk och missnöjd när jag ville gå ut med vänner själv, men han ville inte följa med ut heller för han gillade inte mina vänner. Och ju mer svartsjuk han var och ju mer han tyckte jag skulle stanna hemma desto större behov hade jag av att få komma iväg på egen hand, och jag var definitivt inte otrogen, så det behöver inte vara ett tecken på otrohet... men det var ett tecken på att det kanske inte var meningen att vi skulle dela livet, så till slut så gick vi skilda vägar...

Ganska långt innan vi separerade så gjorde jag tex så att jag skrev i min dagbok att jag var tänd på hans bror, inte för att jag var det, men för att jag misstänkte att han läste min dagbok och ville ha bevis för att han snokade - och mycket riktigt så konfronterade han mig om det och då visste jag säkert att han läste min dagbok trots att jag inte gett honom lov...

'säkta att det blev väldigt långt...

Allvarligt talat Mimmi_L så tycker jag att det låter som om ni behandlar varandra lika illa. Som om ni fastnat i att försöka såra varandra mest!

Jag tycker att det verkar som ni båda är lika sårade och lika kära i vandra. Men att ni gång på gång missförstår er på varann. Efter ni bråkat och skrikit, brukar ni be om ursäkt?!

Ett förlåt kan betyda väldigt mycket!
Hoppas verkligen att det löser sig!